En spanjor med potential
Bergara är inget nytt företag på marknaden även om namnet är ganska nytt i Sverige. Företaget har sedan 1969 producerat mynningsladdare och började en bit in på 2000-talet med tillverkning av pipor för moderna vapen. Då konsulterade de Ed Shilen, grundaren av Shilen Rifles Inc, och fick snabbt ett rykte om att producera välskjutande pipor till bra pris.
Nu har man ett gediget modellprogram med ett flertal kompletta vapen med olika kolvmodeller, kalibrar och piplängder och efter att ha klämt och känt på dem under IWA var vårt intresse på topp.
Distributionen i Sverige togs nyligen över av Astrosweden och när de kontaktade oss och erbjöd oss göra ett test var vi inte sena med att tacka ja.
Första intryck och genomgång
Bössan kommer i en kartong med utskuren skumplast tillsammans med ett 5-skottsmagasin, instruktionsbok samt en 3-skottsträffbild skjuten på 91 m från fabrik. I detta fall mätte den 24 mm vilket vi hoppades kunna bättra på senare under testandet.
Ett äldre bänkskyttestöd och bakpåse användes för att minimera skyttens påverkan under testerna.
Modellen vi testar är en 20” (51 cm) .308win men B14 HMR finns med 24” (61 cm) pipa som alternativ och i kalibrarna 22-250 Rem, 6.5 Creedmoor samt .300 WinMag.
Finishen på pipa, slutstycke och låda är imponerande och kolven är helt rätt för ett modernt vapen med ett namn som “Hunting & match rifle”. Längden på kolven är justerbar med hjälp av plattor mellan kolv och en mjuk bakkappa. Kindstödet är verktygslöst justerbart men tyvärr inte urfräst för slutstycke och man måste trycka ner det i bottenläge för att få ur det.
Kolven kommer med två olika fästsystem för rem, både den traditionella bygelvarianten samt flushcups. Vi hade gärna sett ett picatinnyfäste för benstöd framtill men det går lätt att komplettera med. I kolven finns även ett aluminiumskelett där lådan monteras som tillför ytterligare styvhet.
När vi monterade bort låda från kolv kunde man se hur vissa delar av kontaktytorna hade samma färg som kolven och andra ingen färg alls, ett ojämnt lager lack här, eller lack över huvud taget är någonting som potentiellt skulle kunna försämra precisionen, och någonting vi återkommer till efter provskjutningen.
Slutstycket har en öppningsvinkel på 90 grader och två stycken låsklackar vilket resulterar i en len och smidig slutstycksgång för snabba repeteringar. Trycket kommer inställt på sin lättaste vikt, ca 1300 gram, och känns väldigt bra för att sitta i ett fabriksvapen. Inget släp och bryter distinkt. Skulle man vilja byta finns det ingen brist på möjligheter eftersom den är kompatibel med Remington 700.
Säkringen var även den välkonstruerad med distinkt och tyst rörelse. Den ger även möjlighet att plundra vapnet säkrat.
Bergara har till skillnad från Tikka valt att använda sig av AI standarden där det redan finns ett stort utbud av magasin i olika material och olika patronantal. Det medföljande 5-skottsmagasinet är i plast av hög kvalité som matar perfekt och väldigt följsamt.
Provskjutning
Astrosweden samt Skytteprecision var vänliga nog att förse oss med ett brett sortiment av både jakt- och övningsammunition från Lapua, GGG och Hornady. Vi lyckades pricka in en av sommarens varmaste dagar att påbörja testandet, och 33 graders värme innebar en hel del väntande på att pipan skulle svalna.
Vi började med ett säkert kort för precision, GGG laddat med 168 gr Sierra Matchning som närmast kan ses som en referenspunkt i .308. Träffbilden höll sig inom vad man kan förvänta sig av ett fabriksvapen, lite bättre än med fabrikens provskjutning men inget att bli exalterad över.
Vi gick vidare med jaktammunition och började med GGGs nya som är laddad med en 165 gr blyfri kula från finska tillverkaren Tarvas, en intressant kula som vi hört mycket gott om.
Träffbilden öppnades oväntat upp till dubbla storleken på referensgruppen och när även Lapua Naturalis visade sig ha större spridning än referensen så var det dags att ta sig en funderare. Vi tog en paus och återupptog senare testet med Lapua Mega som med 1 mm marginal klarade riktvärdet 1 MOA (29.1mm på 100 meter). Vi testades även Lapua Trainer och Hornady ELD-M 155gr innan vi började om från början med ljuddämpare monterad.
Med den monterad så blev det en klar förbättring hos nästan samtliga men främst märktes det hos GGG’s Tarvas ammunition som nu var stabil under riktvärdet på 1 MOA. Hos GGG 168 halverades gruppstorlek från innan och landade på respektabla 11 mm och Lapua Trainer gick in och klarade sig med god marginal. Även Lapua Naturalis och Mega förbättrade träffbilderna och höll sig strax under 1 MOA. Efter skyttet monterade vi isär och kontrollerade kontaktytorna som nämndes tidigare och fann ungefär som vi väntat oss lite ojämnt färgsläpp samt lite färg som fastnat mot lådan. Detta pekar på att man enkelt skulle kunna bättra på precisionen genom en lätt bäddning av vapnet. Vi tycker överlag inte att ett modernt vapen i den här prisklassen ska vara så känsligt med olika sorters ammunition.
I skogen
Den tunga tävlingskikaren byttes ut mot en betydligt smidigare Zeiss Diavari-Z 2.5-10×42 och den fabriksgängade 51 cm pipan fick en ljuddämpare igen, så bar det ut i på jaktmarken. Kolven är inte bara trevlig på banan, den känns även helt rätt i skogen. Med kindstödet korrekt inställt går det väldigt fort att lägga an och komma in i en bra ställning, och med det branta greppet får man ett stadigt tag om vapnet vilket gör rekylupptagningen god, vilket medger snabba uppföljningsskott.
Korrekt höjd på kindstöd ger en snabb och smidig anläggning.
Säkringen rör sig tyst men distinkt och kolven gör inte mycket väsen av sig när man går mot grenar och växtlighet. Placeringen av flushcups gör den bekväm att bära med rem och då dessa är en form av snabbfästen så tar man snabbt och tyst av remmen.
Pipan är lackad med en mattsvart färg och vapnet avger inga distinkta reflektioner bortsett från slutstycket. Även lacken på kolven gör att den smälter in lite och ger mindre kontrast mot terrängen vilket kan uppskattas av alla som sitter och vakar på vilt med bra syn.
Sammanfattning
Bergaran känns i helhet som en väldigt stabil design från början till slut. Lådan är välbekant för alla som använt en Remington 700, så pass välbekant att trycken, siktesskenor och kolvar är kompatibla med Remington 700. Möjligheterna att ställa kolven för att passa skytten från fabrik känns rätt i tiden istället för att behöva modifiera detta i efterhand och den är konkurrenskraftigt prissatt sett till vad man får.
Precisionen från fabrik imponerade inte, men den klarade den 1 MOA-gräns som nära på blivit standard på nya vapen med nästan allting vi matade den med när dämparen var monterad. Ger man sedan vapnet en bäddning så tror vi att det kommer krympa träffbilderna än mer.
Text & foto: Marcus Olsson & Robert Purvins
