Browning SA-22

En av förra sekelskiftets största konstruktörer och en av den handfull personer som bidragit mest till utformningen på dagens vapen var John Browning (1855-1926). Att han var ett konstruktionsgeni kan man tydligt kan se när man tittar lite närmare på Browning SA-22 (eller Semi-Auto 22). Denna lilla pärla är nämligen inget mindre än ett mästerverk i sin konstruktion.

Att konstruera ett så driftsäkert och enkelt vapen som Brownings Semi-Auto 22 kräver ett mycket klart sinne och stor förståelse för mekaniken. Den har en mycket smart spännfunktion av låsningen mellan låda och pipa, enkel konstruktion av slutstycke och omladdning samt riktmedel och senare kikarmontage monterat ute på pipan, vilket säkerställer precisionen även vid små rörelser mellan pipa och låda.

SA-22 började produceras redan 1914 och tillverkades fram till 1973 i Belgien. Efter 1973 flyttade tillverkningen till Mirokufabriken i Japan. Sedan några år tillbaka är vapnet enbart tillgängligt på den amerikanska marknaden samt som special­beställning via Brownings customshop. Sannolikt då till en prislapp som för den vanlige jägaren kan upplevas som en aning kännbar.

Enkel konstruktion

Slutstycket är grovt sett tillverkat av tre huvuddelar. En massiv järnbit som åker fram och tillbaka, med en separat utdragare och löst slagstift som sitter i slutstycket. Slagstiftet agerar faktiskt även som utstötare. Hylsorna spottas ut rakt neråt där magasinet normalt hade suttit på de flesta andra vapen. Magasinet placerar nästkommande patron ovanför patronläget istället för under patronläget som är det vanligaste, det är detta som ger lådan dess superlåga profil.

Tack vare den enkla konstruktionen är vapnet mycket lätt att demontera för rengöring, även för en lekman. Det enda man ska vara lite försiktig med är att inte av misstag peta loss take-down spärren. Där under sitter nämligen ett fjäderbelastat stift som dels kan sprätta iväg och som för en ovan kan vara lite besvärlig att få tillbaka på plats.

Take-down funktionen är konstruerad med ”bajonettfattning” eller ”open thread” det vill säga halva gängan är bortfräst. Efter att den lilla spärren är frilagd samtidigt som slutstycket hålls en aning öppet så kan vapnet delas genom att vrida pipan ett kvarts varv. Tack vare att den enkla och snillrika konstruktionen är justerbar så riskerar den inte att bli glapp med tiden.

Trycket

Som vanligt på halvautomatiska vapen så måste man acceptera ett visst släp i trycket, men trots detta anser jag trycket som fullt godtagbart. Avtryckarvikten på testvapnet var 1,3 kg. Oftast kan trycket poleras av fackman och göras lite bättre än vid leverans.

Magasin

Vapnet matas av ett rörmagasin som placerats i bakkolven. Laddning sker genom ett hål på högra sidan och skotten trycks fram av en fjäderbelastad laddstake. Laddstaken finns med tio respektive fem skott. För jakt i Sverige är dock magasin som tar tio skott inte tillåtet i halvautomatiska gevär.

Hela vapnet upplevs som mycket nätt och smidigt, mycket tack vare lösningen med rörmagasinet genom bakkolven som ger en mycket låg profil på lådan.

Kolv

Då vapnet har tillverkats under en så lång period så finns en mängd olika varianter då det gäller stockning och finish. Grovt sett kan man säga att de äldre modellerna har en näpen tunn förstock och oljad ytbehandling, ofta utan greppytor. Testvapnet är från den lite senare tillverkningen och har en lackerad valnötskolv, med greppytor av traditionell skuren modell. Den skurna nätskärningen ger enligt mig det absolut bästa greppet på en träkolv. Förstocken är lite bulligare på dessa vapen och påminner lite om så kallad ”bäversvans-modell”. Bakkolven avslutas med en ”bakkappa” av plåt genom vilken man för in laddstaken och låser fast den i laddröret innanför bakkappan.

Kikarmontage

Dessa senare vapen är förberedda för kikarmontage. Man knackar bort det bakre öppna riktmedlet ”siktesbladet” och plockar bort två täckskruvar. Därefter kan en speciell skena monteras. Browning gjorde en egen variant, men även weaver gör en skena anpassad för vapenmodellen. På testvapnet satt Weavers modell som är anpassad för vanliga weaverfästen, rimfirefästen med 11 mm spår eller sadelmontage för kombivapen om man så vill. Lämpligen använder man på dessa vapen sadel, eller ringar av QD-typ som snabbt och enkelt kan plockas loss vid transport och vapenvård. Annars förlorar man en del av vitsen med vapentypen som kan demonteras och med lätthet ryms inne i en vanlig ryggsäck. Även de tidigare vapnen kan utrustas med skena för kikarmontage, men då måste en fackman borra och gänga skruvhålen för denna.

På skjutbanan

Det här är ett riktigt roligt vapen att skjuta med. Magasinet töms fortare än man hinner ladda och det går snabbt åt ett par askar! Allra roligast blir det med snabbskytte på .22 snurra eller liknande. Det bästa är att vapnets storlek och omladdningsfunktionen gör det lätthanterligt även för de lite yngre skyttarna.

Ett Take-Down vapen som inte konstruerats smart kommer inte att vara gynnsamt för träffbilderna, men några sådana problem kunde jag inte se med Browningen. Serier på 10-15mm på 50 m var fullt möjliga, men det gäller att vara på topp som skytt då den lätta bössan flyttar sig för minsta lilla, och är känslig för avfyringsfel. Förklaringen till det ligger helt enkelt i vikten. Ett litet och lätt vapen är inte lika förlåtande för misstag som ett lite större och tyngre vapen.

Den lika delar geniala och enkla omladdningsmekanismen fungerar klanderfritt så länge den sköts om med jämna mellanrum. Rengöring och en droppe olja måste en halvautomat alltid få om den ska ladda om tillförlitligt. Att ett halvautomatiskt .22-kalibrigt vapen ibland missar någon omladdning är dock vanligt och beror på att det måste gå tillräckligt lätt att trycka bak slutstycket hela vägen, men att det samtidigt måste finns tillräckligt mycket tryck i omladdningsfjädern för att orka mata fram nästa patron.

Detta blir en hårfin balans i ett vapen avsett för så klen ammunition som .22lr. Dock kan väl sägas att omladdningen är mer tillförlitlig om man använder lite vassare ammunition. Klen, långsam ammunition ger ett lägre tryck och därmed mindre kraft som kan användas vid omladdning. Vid testet sköts bland annat CCI standard velocity. Denna ammunition låg precis på gränsen för att fungera perfekt. På 50 skott hade jag 2 misslyckade omladdningar. Med lite hetare ammunition så fungerade omladdningen klockrent.

En sak man måste vara extra noga med på denna vapentyp det är säkerheten. Man har inget magasin man enkelt kan klicka ur och inget normalt slutstycke att öppna. Man måste därför vara väldigt noga med att se till så att kammaren är tom och att inget skott lyckats haka fast och stanna kvar i magasinet trots att man tror att det är tomt. Eventuellt skulle man kunna måla patronföraren i laddstaken röd för att förtydliga och underlätta kontrollen.

Sammanfattning

John Brownings SA-22 är ett riktigt mästerverk gällande konstruktion och finess. Den är en liten rolig och smidig take-down bössa med riktigt bra precision. En liten varning dock, det går åt mycket skott! Detta är ett perfekt vapen för skyttetävling med hela familjen eller för dig som ska bära vapnet långt eller kanske i en miljö där det ska vara diskret, exempelvis för skyddsjägaren. Vapnet kan då packas i en vanlig ryggsäck fram till dess att det ska användas.

Browning SA-22
Totallängd: 935 millimeter.
Längsta delen demonterad: 510 millimeter med weaverskena monterad.
Kolvlängd: 350 millimeter.
Piplängd: 492 millimeter.
Vikt: 2,3 kilo.
Avtryckarvikt: 1,3 kilo.
Pris: Begagnad i bra bruksskick cirka 6 000 kronor.

Text och foto: Jon Persson