CZ 527 – Nätt småviltstudsare för den rörlige jägaren

Vapnet som vi har här idag är en CZ 527 försedd med ett Schmidt unt ­Bender 2,5-10×56 från den gamla eran. Ljuddämparen är en Ase Utra ­Radien.

CZ 527 har tillverkats sedan tidigt 1990-tal och har kamrats i cirka tio olika kalibrar, som .223 Remington, 22 hornet, 7,62×39 (som testexemplaret), .300 AAC Blackout och 6,5 grendel. Den levererar otroligt fina träffbilder med rätt ammunition, nästan ­löjligt bra för en fabriksbössa. Men kan fungera mindre bra med nästa ammunitionss­ort.

När det gäller 7,62×39 är kalibern en liten jaktkamrat med hög kapacitet. Kamrar man den i en liten minimauser så gör den sig till ett fantastiskt litet paket att bära på, oavsett om du är i fågelskogen med en trädskällare eller om du smyger i fältkanten vid bock premiären. Vi kommer återkomma till den fantastiska smidigheten i detta lilla paket. Just denna är inte den mest flackskjutande av kalibrar därute, ändå gör den sig väl för jägaren som inte förväntar sig att skjuta på allt för dryga avstånd.

Fungerar bra med vissa ammunitionsorter

Kulan brukar väga runt 7,8 gram men det finns båda lättare och tyngre att välja på, men för kalibern och räffelstigningen på testvapnets 1:9,5 så passar det bra med cirka åtta gram. Kulorna spottas då ut i en väldigt moderat hastighet av cirka 700 meter per sekund och det borgar för en relativt snäll smäll med tillräcklig verkan för betydligt större vilt än vad vi i Sverige får använda den till.

Ammunitionen glider lätt ner i magasinet som trevligt nog inte har rakbladsvassa kanter som vissa plåtmagasin kan ha. Det enkelradiga magasinet är simpelt men ändå tillförlitligt och det ligger även bra i fickan. Matningen fungerar klanderfritt med blyspetsar och helmantlade kulor och vapnet skjuter oförskämt bra med helmantlade kulor från Sako och Lapua, den gillar dock inte alls Sellier & Bellot. Sellier & Bellots blyspets skjuter däremot dugligt för klövvilt inom patronens praktiska jaktliga räckvidd som jag skulle säga är 200-250 meter.

Skön syntetkolv med gummerad yta

Stockningen är väl kanske inte den bästa för liggande skytte men fungerar som allt annat, bara man vill tillräckligt mycket. Med en liten kolvkamshöjare behöver man inte ha ögon i pannan för att få till en bra anläggning. Syntetkolven har en för handen skön gummerad yta att hålla i. Greppet blir stabilt och kolven känns inte kall även om det var minus åtta grader när vi testsköt. Repeteringen sker enkelt med den extra gummikulan monterad på slutstyckshandtaget, utan denna är repeteringen i det närmaste klumpig och känns inte naturlig.

Slutstyckgången är vad man kan förvänta sig av en minimodell av en Husqvarna 1640, inte bra men heller inte dålig. Den kontrolle­rade matningen gör inte repeteringen en tjänst men den är driftsäker som alltid. Skyttet känns naturligt och vapnet är lätt­pekat och stålet plingar vackert på vallen när vi skjuter ur jägarmässiga skjutställningar.

Benstöden kommer till sin rätt när de läggs upp på ryggsäckens utfällda topplock och där bakre delen av ryggsäcken får agera baksäck. Vill man få fram den riktiga potentialen spänner man upp snälltrycket genom att föra fram avtryckaren till sitt främsta läge och därigenom få en väldigt lätt avtryckarvikt. Förenklat kan man säga att man spänner upp trycket för att släppa lättare, inget man använder när fingrarna är kalla på drevpasset för snabba skott men vid precisionskrävande aktiviteter är det riktigt trevligt i min mening.

Trycket kom från fabrik med en vikt på 1,5 kilo, vilket ställdes ner till cirka 1200 gram, och snälltrycket cirka 650 gram vilket är väldigt lätt.

Mer att önska kring trycket

Ur säkerhetssynpunkt finns lite att önska när det kommer till just trycket. För när du väl spänt upp snälltrycket så måste du antingen skjuta eller om skottet inte skall tas, säkra vapnet och dra avtryckaren bakåt för att spänna av snälltrycket, alternativt öppna slutstycket och föra avtryckaren bakåt. Säkringen är bra ur säkerhetsynpunkt även om den går åt fel håll. För den vane skytten så går det att manövrera den tyst och smidigt med tummen och den låser både slutstycket samt slagstiftet. Dock är slutstyckshandtaget högt för den nästan 90-gradiga öppningsvinkel som vi finner på minimausern. Det gör att kikarsikten ofta måste monteras ­högre än önskat för att klara av att inte ­okularet skall vara i vägen för slutstycks­handtaget vid repeteringen. Men det var inget problem på testexemplaret.

Allmänt om CZ 527

Kikarsiktet och ljuddämparen gör inte ­paketet till den otroligt lätta och smidiga bössa detta kan vara utan håller oss på en vikt precis över fyra kilo. Både tuben på kikar­siktet och dess fästen är av stål.

CZ 527 ligger bra i handen när man traskar över blåbärsris i svampskogen för balansen är fantastiskt bra i sitt grund­utförande, om man inte som på testexemplaret hänger på ett stort och tungt kikarsikte och ljuddämpare. Även om det inte gör vapnet obrukbart så förvinner en del av smidigheten.

Text & foto: Andreas Dahlbom