Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Att kunna byta riktmedel på sitt vapen efter situation gör förstås vapnet mer mångsidigt, men hur vet man att inskjutningen håller? Här tar jag er igenom min procedur och hur jag resonerar.
Drevjakt på vildsvin ena dagen, rävvak eller toppfågeljakt nästa. Sverige har ett brett utbud av både vilt och jaktformer och är man som jag, allätare, så kan det var svårt att fylla alla de behoven med ett riktmedel till sitt kulvapen. Ett sätt är förstås att skaffa flera vapen till varje specifikt ändamål men då räcker vår svenska vapengarderob som regel inte riktigt till, i alla fall inte om man är lika spretig som mig.
Alternativet är att göra sina vapen mer mångsidiga genom att istället anpassa optiken efter användningsområdet. Idag är detta inget ovanligt förstås, men åtminstone jag var i början väldigt skeptisk till att inskjutningen skulle hålla mellan bytena. Den där stensäkra känslan jag hade innan fick sig faktiskt en törn när jag bytte till snabbfästen första gången, jag vågade helt enkelt inte lita riktigt på dem. Felet? Jag utvärderade aldrig fästena riktigt. Efter att ha testat ordentligt vet jag nu att de fungerar och håller inskjutningen så bra som jag vill. Jag passade på att göra om proceduren när jag skulle skjuta in min drevkikare och tänkte dela med mig av hur jag gjorde för att utvärdera mina snabbmontage.
Text och foto: Anders Dahlgren
