Vapentest: Tikka M65

Detta gedigna vapen, tillverkat i stål och trä, är en slitvarg som med rätt behandling kommer överleva de flesta av oss. Men många av ­exemplaren behöver få en säkerhetsjustering.

Tikka lanserade sin allra första repeterstudsare 1967 i form av 55:an. I början av 1970-talet kom nästa studsare, 65:an. Dessa två studsare är väldigt lika varandra. Förutom några småsaker så är lådlängden den enskilt största skillnaden mellan dessa modeller. M55 är avsedd för korta patroner (och har radmagasin) medan M65 har en längre låda för längre patroner (och kryssmagasin). Många ansåg att dessa två modeller levererade bästa precision för ett fabriksgjort vapen. Det rena och justerbara rycket, pipans kvalitet och den höga noggrannheten vid tillverkningen bidrog till detta. Kolven är rejäl och har handutfyllnad. Förstocken är bred och ger såväl stora labbar som nätta händer ett bra grepp.
Rakt på sak. Det här är en gammal goding med ett ”men”. Den har en brist gällande säkerheten.

Säkerhetsbrist

Bristen visar sig inte hur enkelt som helst. Flera detaljer behöver sammanstråla sam­tidigt, men om de gör det kan du råka avfyra en skarp patron utan att slutstycket har börjat låsa. Skulle detta inträffa kommer gastrycket att tvinga slutstycket bakåt med stor kraft. Slutstyckesspärren är det första (och enda) som kommer att vara i dess väg ut ur vapnet. Denne kommer att haverera omedelbart för påfrestningen. Därefter kommer slutstycket att fortsätta sina bana bakåt mot skytten.

Styrhylsans position

Om styrhylsan är i rätt position kommer den inte att vrida sig på egen hand. För att den ska vrida sig måste den eller slutstycket först utsättas för en specifik händelse. Jag vill betona att det inte kommer att hända under tiden som du skjuter en serie. Jag vill också understryka att det inte kan inträffa hur enkelt som helst. Men poängen kvarstår – har man otur så KAN olyckan inträffa. För att vådaskottet skall vara ett faktum behöver följande inträffa.

1. Först och främst behöver styrhylsan vara vriden. Detta kan inträffa om man exempelvis tappar slutstycket eller om styrhylsan får ett slag på exakt rätt plats. Det kan även göras som en medveten handling. En del personer vrider faktiskt styrhylsan i hopp om att fjädern skall hålla längre (den är då i ett mer avspänt läge). Hur som helst – styrhylsan behöver vara vriden. I detta läge står den i avfyrad position och slagstiftet sticker ut utanför stötbotten.
2. Skytten skall vara omedveten om att styrhylsan är vriden.
3. Skytten behöver från magasinet mata in en patron (alternativt lägga en patron i loppet för hand) och sedan föra fram slutstycket med tillräcklig kraft för att tända tändhatten.
4. Det finns individuella skillnader mellan vapnen. Head-space, längden på slagstiftets utstick och hur djupt tändhatten sitter i sitt läge kommer att ha en inverkan på hur lätt detta fenomen uppstår.

Om allt ovanstående infaller kommer patronen att avfyras.

En del bagatelliserar detta och menar att det är ett handhavandefel om man råkar ut för det. Men, med tanke på att kunder emellanåt kommit till verkstan och bett om hjälp för att deras styrhylsor vridit sig (av misstag) eller då jaktkamrater, under pågående jakt, bett om hjälp över radion på grund av att slutstycket inte går att föras in i vapnet säger mig att inte alla har stenkoll på sina slutstycken eller hur de fungerar. Oftast blir skytten medveten om problemet först när denne försöker kamra en patron. Jag kan tänka mig att flera som läser detta råkat ut för en vriden styrhylsa och upptäckt det först när det inte gått att stänga slutstycket. Med andra studsare är detta inget problem, styrhylsan krockar med lådan utan att slagstift och tändhatt kommer nära varandra. Men, med M65 och M55 är det alltså fullt möjligt att slagstiftet tangerar tändhatten.

Enligt min kontakt på Sako i Finland är det särskilt de tidigare exemplaren som är behäftade med denna egenhet. Äger du en 55:a eller en 65:a kan du enkelt kontrollera detta. Säkerställ att vapnet är oladdat. Vrid styrhylsan moturs (sett bakifrån). För in slutstycket i vapnet. Kan du föra fram slutstycket till lådan – i princip fram till läget när det vore dags att fälla ner handtaget? Då kommer du farligt nära tändhatten med det utstickande slagstiftet.

Jag bestämde mig för att testa detta på två olika M65. Den ene i kaliber 6.5×55 och den andre i 9.3×62. Jag tömde fabriksladdad ammunition på krut och kula. Endast den skarpa tändhatten fick vara kvar. UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER FÅR DETTA GÖRAS MED SKARP­LADDAD AMMUNITION!

Jag vred styrhylsan till avfyrat läge, place­rade den tomma hylsan i patronläget och förde fram slutstycket med moderat kraft. 6,5an tände tändhatten vid varje försök. Trots att 9,3an inte lyckades tända visade den kapacitet på att kunna göra det. Den lämnade slagmärken i tändhattarna. 6,5an hade marginellt längre utstick än 9,3an. Slagstiftets utstick, patronlägets storlek med mera varierar mellan individuella vapen. I 9,3ans fall handlar det om små marginaler mellan att smälla eller inte.

Vad kan göras?

Gäller det M55 finns två alternativ. Det bästa är att byta ut hela tändstiftspaketet mot en ny förbättrad variant (originalet har varit behäftat med en del krångel). I denna ingår även en ny styrhylsa med monterat stoppstift. Det andra alternativet är att låta en vapentekniker borra ett hål i vapnets styrhylsa och montera ett rostfritt stift på rätt plats.
I M65:ans fall handlar det enbart om att åtgärda styrhylsan. Antingen borras vapnets originalhylsa enligt ovan eller så byts den ut mot en ny (där ett stift redan är monterat).
Slutstycket är förvisso enkelt att demontera (för översyn, rengöring och inoljning) men att fullständigt ta isär det är mer komplicerat än på exempelvis M98 eller Winchester M70. Det beror på att M65 har en låsring och en klämhylsa som låser slagfjädern och i förlängningen styrhylsan på sin plats. Det finns en överhängande risk att dessa delar sprätter iväg, eller skadas, i samband med en fullständig demontering av slutstycket. Jag rekommenderar att låta en vapensmed utföra denna åtgärd. I M55ans fall, efter byte av hela slagstifts­paketet, behöver även kontroll av slag­stiftets utstick göras och eventuellt justeras.

Spricka

Testvapnets kolv hade en rejäl spricka som löpte från rekylklackens plats till bortanför pistolgreppet. Träkolvar självläker inte och ju tidigare en spricka upptäcks och åtgärdas desto bättre. En repeterkolv kan i regel återställas till fullo.

I detta fall behövde vapnet både en bäddning och en förstärkning i form av en genomgående träplugg – även ­kallad dymling. Syftet med dymlingen är att förankra de åtskilda kolvhalvorna. Bäddningen syftar till att både förstärka kolvens insida men också att komma till rätta med orsaken till att kolven sprack. Bäddningen kan också förbättra vapnets precision – en bieffekt i detta fall.

Att borra är vanskligt och kräver en del förberedelser samt försiktighet. I detta fall valde jag att borra i nätskärningen. Dymlingen kommer synas minst på denna plats. Efter att jag noggrant markerat båda sidor på kolven är det dags att borra. Genom att sätta upp en vass spets i maskinskruvstycket och centrera borren i chucken mot denna spets kan jag kontrollera till vilken plats borren kommer att styra.

Valnötsstaven filas ner jäms med kolvens yta, nätskärs och oljas. Lagningen och spår efter sprickan syns knappt efter en sådan lagning.

Säkerhetskontroll

Jag ska dela med mig av en säkerhetskontroll som säger mycket om ett vapens hälso­tillstånd avseende dess avtryckar­system och säkring. Jag utför denna kontroll på varje studsare som kommer i min väg i verkstan. Jag utför den även regelbundet på mina egna vapen. Detta test utförs ALLTID med oladdat vapen. Se separat ruta för beskrivning.

Sammanfattning

M65 är en ursprunglig Tikkamodell. Den består uteslutande av stål och trä och tål hårda tag. Den är uppskattad världen om för sina kvaliteter. Vårdar du den och sköter rengöringen är det här en riktig ”maskin” som gör sitt jobb i vått som torrt. Traditionalisten som rynkar på pannan åt saker tillverkade av kompositmaterial skulle utan tvekan vara nöjd med denna studsare. Det är ett modernt och välgjort vapen som har fått uppmärksamhet för sin precision och sitt rena trycke som är justerbart mellan 1-3 kilo, slutstyckesgången och driftsäkerheten.

Lådans flata topp är förberedd för kikarmontage – klackar behövs inte. Välj ringar avsedda för Tikka med snabbfästes­funktion om du vill variera optik och därmed bredda användningsområdet för vapnet. Då fungerar det till alla möjliga jaktsituationer. Kolven är mycket angenäm med sin breda förstock och handutfyllnaden i pistol­greppet. Nätskärningen är handskuren.

Äger du en av dessa studsare, eller funde­rar på att köpa en, bör du också vidtaga åtgärder för att ordna säkerheten kring slutstycket. Är du osäker kan du alltid lämna in vapnet till en kompetent vapen­smed för kontroll. Vill du vara helt säker låter du åtgärda styrhylsan. Det är en viktig säkerhetsdetalj – punkt slut. Det handlar inte om handhavandefel. Hur noggrann man än må vara skall man ha klart för sig att olyckor händer när man minst anar det. Dessutom är många omedvetna om detta fenomen. Vet man inte om detta kommer man sannolikt inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt att kontrollera slutstycket inför varje skjutning vilket faktiskt krävs i det här fallet.

När styrhylsan åtgärdats finns ingen risk att råka ut för att slagstiftet kontaktar tändhatten. Problemet är därmed eliminerat och man har en fin och säker studsare som kan följa en genom ett helt jägarliv.

Vapnet tillverkas inte längre och reservdelar kan därför vara svåra att få tag på. Bössmakare och vapensmeder kan ha en del liggande i sina lådor. Hittar man ett magasin till salu gör man klokt i att köpa det innan någon annan hinner före.

Kom ihåg att besikta vapnet innan du köper det. Gör en ”säkerhetskontroll” och undersök om det finns kolvsprickor.

Hur presterade vapnet på skjutbanan då kanske någon undrar? Jag sköt serier om tre skott på 100 meter. Träffbilderna blev med Norma JM 30 mm, och med Sako Range 42 mm.

Text & foto: Stefan Zelei
Bössmakare på Huntland AB