När Anna klev av sitt nattpass som montör tidigt på måndagsmorgonen, ringde grabbarna från jaktlaget och undrade om hon ville vara med på dagens lodjursjakt. Tanken på jakt lockade mer än att få sova. Att hon bara någon timme senare skulle ropa ut på radion att hon skjutit ett lodjur, fanns det ingen som helst tanke på.
När Anna ansluter till de andra jägarna får hon veta att de varit ute och hittat färska spår efter ett lodjur. Skyttarna placeras ut i området där de sett spåret och Anna får ett pass framför en stor åker vid ett hyggeshörn. Hundarna släpps och hon har laddat bössan. Förväntansfull som alltid står hon och ser ut över åkern framför sig.
Hundarna jobbar på och har hittat spåret efter lodjuret. Men den verkar vara listigare än hundarna för rätt vad det är kommer den ut på åkern precis framför Anna. Den travar rakt emot henne.
-Lite förvånat ser jag hur lodjuret kommer över åkern, travandes rakt mot mig. Jag hade förväntat mig att den skulle komma ifrån hygget. Jag tar upp bössan och tittar i kikaren på den och gissar att avståndet är ungefär 150 meter.
Anna avvaktar lite eftersom lodjuret kommer precis rakt emot henne. Hon står bra i vind eftersom den fortsätter att trava mot henne. Hundarna har den lyckats lurat eftersom de verkar komma långt efter. Efter en stund börjar lodjuret bli mer vaksam och viker av lite.
-Då passar jag på att släppa skottet. Jag ser att det träffar och lodjuret blir kvar på plats.
På cirka 35 meters håll släpper hon skottet och därmed har hon fällt sitt första vilt. En lodjurshane på 17 kilo.
-Grabbarna blev lite imponerade att jag kunde vara så kylig och vänta in den på det hållet, skrattar Anna.
På frågan om hon kunde ta in det hela svarar hon lite tveksamt.
-När jag ropade ut på radion att jag skjutit ett lodjur och att det ligger kändes det rätt lugnt. Men strax därpå sjönk det in och då kom tårarna och alla andra känslor på en gång.
Stort grattis Anna till ditt första fällda vilt. Vilken grej!
