I ett pressmeddelande från regeringen den 20 maj 2021 meddelades att en kommitté ska lämna ett förslag till en ny renskötsellag som ska ersätta den nuvarande rennäringslagen och att kommittén även ska analysera det samiska folkets rätt till jakt och fiske. Kommittén ska bland annat bedöma inom vilka delar av statligt ägd mark – dels inom åretruntmarkerna, dels ovanför den så kallade lappmarksgränsen, när renskötsel är tillåten där, som samebyar i förhållande till staten genom urminnes hävd har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske. Kommittén ska även ta ställning till om ensamrätten till upplåtelser av jakt enbart gäller småviltsjakt och då företrädesvis ripjakten eller om den gäller allt vilt. Vilket innebär att kommittén även kommer att se över frågan kring älgjakten på statlig mark där både ortsbojaktlag och samebyar jagar och på vilket sätt ensamrätten begränsar ortsbojaktlagens möjligheter till framtida jakt på både älg och björn.
I Svensk Jakt den 13 februari kan man läsa att den utredning som Eric M Runesson fick i uppdrag av regeringen att leda, nu överväger att ge alla samebyar ensamrätt att upplåta jakten i fjällen utifrån att man ska följa principerna i Girjasdomen. En dom som gav Girjas sameby en rätt att själva upplåta jakten och fisket inom sitt byområde. Nu pekar mycket på att utredningens ordförande Eric M Runesson kommer föreslå att samma princip ska gälla för all statlig mark ovan odlingsgränsen.
I ett tidigare inlägg från Svensk Jakt säger Hans Geibrink som är samordningsansvarig för fjälljaktsfrågor
–Utredaren har också i uppdrag att titta på rättigheterna på andra marker, även privata, där både samebymedlemmar och markägare har rätt att jaga. Utredaren ska också titta på om lagen om viltvårdsområden behöver ändras. Det innebär att utfallet av den här utredningen kan få en mycket stor påverkan på all jakt.
Kommittén ska vara klara med beslutsunderlaget kring direktivet i november 2022 och trots att tiden är knapp i en fråga som kommer att få stor påverkan på alla, utifrån ett demokratiskt perspektiv och allas lika värde – för de som har ett frilufts intresse och vill vistas i fjällen oavsett aktivitet – så menar ändå Eric M Runesson att han tycker kommittén ligger bra till tidsmässigt trots de stora och ytterst komplexa frågorna som omgärdas i det direktiv som om endast nio månader ska läggas fram.
Risken är att utredningens slutresultat bygger på schablonmässiga antaganden utifrån hur utfallet blev av Girjasdomen och där endast särintressen för samebyarna blir de centrala. I utredningen finns inget som tyder på att man på djupet gjort en konsekvensanalys på vilket sätt ett sådant beslut negativt kommer att påverka övriga som bor i samma områden men saknar samisk bakgrund. Det innebär att utredningen får ses som ett stort demokratiskt misslyckande.
Ordförande i kommittén, Eric M Runesson, har däremot gjort en historisk sammanställning och slår där fast, enligt de källor som Svensk Jakt har varit i kontakt med, att det sedan lång tid funnits samer i det landområde som kom att kallas Lappland. När sedan nybyggarna kom till Lappland var det redan bebott av samer som försörjde sig på renskötsel, jakt och fiske.
När det gäller frågan om det fanns andra människor i området, som inte var samer, som kunde tänkas också ha upparbetat en ensamrätt till jakten och fisket, hänvisar utredningen till Girjasdomen:
”Det finns inte anledning att räkna med att vare sig nybyggen eller skattläggningar gav upphov till någon beaktansvärd konkurrerande markanvändning på området före mitten av 1700-talet. Tvärtom får den samiska jakt-och fiskeutövningen antas ha varit den helt dominerande på området.”
I Sverige finns idag 51 samebyar i Sverige varav 33 är samebyar i fjällen, 10 samebyar är skogssamer och åtta samebyar är så kallade koncenssionssamebyar vilket innebär att renskötseln bedrivs med ett särskilt tillstånd där renägarna inte är samer men där renskötseln bedrivs av en same. Fjällsamebyarnas renar flyttar mellan skog och fjäll medan skogssamernas renar är mer stationära inom samebyns område.
1751 fastställdes lappmarksgränsen samtidigt som gränsen mellan Sverige och Norge ritades upp. Lappmarksgränsen utifrån det beslut som fattades det året är området ovanför Jämtlands och Västernorrlands länsgränser samt delar av Västerbotten och Norrbotten där kustområdena inte räknades in i lappmarksgränsen. Däremot omfattades inte Jämtland, Härjedalen och norra Dalarna i lappmarksgränsen då området redan på Gustav Vasas tid var befolkat och sannolikt viktig för den svenska statsmakten.
Går direktivet igenom på det sätt som informationen inifrån gör gällande kommer 33 samebyar eller knappt 5000 personer få rättigheter och ensamrätt över beslut som berör jakt och fiske på en yta som utgör 58 procent av Sverige. Och det utan att behöva ta någon som helst hänsyn till ortsbor i fjällnära kommuner eller personer boende i Norrland inom de områden där renskötsel kan pågå. Något som riskerar att få stora konsekvenser för de näringar som har byggts upp i fjällnära områden kring turism gällande jakt och fiske och för personer som valt de norra delarna av Sverige just för möjligheten till ett berikande och aktivt friluftsliv oavsett inriktning men främst ur ett jakt- och fiske perspektiv.
Samebyar som genom direktivets intentioner riskerar att fråntas möjligheten till jakt och fiske för gemene man i Sverige och enbart öppnas upp för exklusiva grupper med en tillräckligt stor börs.
