Gräsanden är en av våra vanligaste simänder och förekommer över i stort sett hela landet, från Norrlands skogstjärnar till Skånes märgelgravar. Historiskt sett har gräsanden haft en stor betydelse för jägare och dess status som jaktvilt står sig väl ännu idag.
Ungfåglar och honor är anonymt tecknade och väl kamouflerade med en brunspräcklig fjäderdräkt. Den vuxna hanen, eller draken som den kallas, är lätt att känna igen i sin praktdräkt som den bär från hösten till sensommaren. Huvudet och halsen är då grönglänsande och avgränsas sedan mot det mörkbruna bröstet av en tunn, vit ring som löper runt hela halsen. Buken och sidorna är ljust gråaktiga och vid stjärten sitter de karakteristiska, krökta stjärtfjädrarna. Under sommaren byter hanen sedan till sin eklipsdräkt och blir då något mer lik honan. Könen skiljs då lättast åt på näbbens färg, draken har en matt, enfärgat grön-gul näbb medan honans är mer orange med mörka fält i varierande storlek.
Gräsanden, särskilt honan, kan vara lätt att förväxla med exempelvis kricka och snatterand. Det bästa sättet att särskilja dem åt är att se på färgen på vingspegeln. Gräsandens spegel är blå medan krickans är grön och snatterandens vit.
Biotop och ekologi
Gräsanden tillhör gruppen simänder och söker sin föda främst i grunda våtmarksområden. I och med att de inte dyker utan bara ”tippar” ner under ytan så behöver de områden med ett maximalt djup på cirka 50 centimeter för att hitta de vattenväxter och annat de behöver. Starrfrön tillhör favoriterna på födosöket, men även små ryggradslösa djur står på menyn. De söker även föda på spannmålsfält och annat. Korn och vete är populärt att stödutfodra änder med. När man anlägger ett viltvatten som ska passa för främst gräsänder så brukar man prata om regeln 50/50/50. Detta innebär kort att vattnet bör innehålla områden med djup under 50 centimeter, bestå av 50 procent blankvatten och 50 procent vegetation. Går man efter det så har man goda möjligheter att skapa en våtmark som blir attraktiv för änder.
När isen börjar lägga sig börjar gräsänderna dra sig söderut, men finns det öppet vatten och mat tillgängligt så är det inte ovanligt att vissa väljer att övervintra här också. En studie som genomfördes vid Högskolan i Kristianstad visade att änder som sätts ut ansluter till de viltfödda änderna och följer deras flyttmönster, även om man kunde se att de generellt valde att flytta lite kortare sträckor än de vilda änderna.
Reproduktion
Häckningen sker i ett ombonat och väl dunklätt bo på marken, ofta nära vattnet. Det förekommer även att gräsanden lägger sina ägg långt uppe i skogen eller i trädgårdar och liknande. Att sätta ut andkorgar kring viltvattnet är ett tacksamt sätt att öka på antalet vilda föryngringar på sin mark. Honan lägger 8 till 10 ägg som hon sedan ruvar i cirka 22 till 28 dygn innan ällingarna kläcks. Ällingarna är borymmare vilket innebär att de lämnar boet direkt och börjar söka egen föda. De håller sig dock till honan som vakar över dem. Vid 8 till 10 veckors ålder blir sedan ällingarna flygga.
Hot och dödlighet
Gräsanden står inte bara på jägarens meny, i likhet med andra markhäckande fåglar är gräsanden väldigt utsatt för många olika predatorers påverkan. Räv, duvhök, grävling, mård, mink och tamkatter är några av de hot som gräsanden står inför. Under häckningen bör man nog heller inte underskatta vildsvinens förmåga att söka upp och rensa reden på ägg, kanske en och annan ruvande hona som inte hinner undan också.
Andkorgar som placeras på öar eller pålar ute i vattnet kan här lätta på predationstrycket avsevärt under häckningen och ge bättre förutsättningar för honorna att få fram sina kullar, även om till exempel minken och rovfåglar fortfarande utgör ett hot.
Gräsanden och människan
Gräsanden är en av de mest uppskattade jaktbara viltarterna vi har i landet, och har så varit under lång tid. Den klassiska jaktbilden med den gamla jaktväskan, en bruten sida-sida och ett gräsandspar har nog de flesta stött på någon gång, i någon form.
Naturvården har också gräsanden att tacka för ett ansenligt antal våtmarker och viltvatten som skapats eller restaurerats genom åren. Tack vare jägarkårens intresse för jakt på gräsänder har många gamla mossar och våtmarker som dikats ur och torrlagts till förmån för jord- och skogsbruk kunnat återställas. Detta är förstås inte bara till fördel för gräsänder utan gynnar ett brett spektrum av arter inom både fauna och flora. Försvinner möjligheten att utfodra och sätta ut änder vid anlagda viltvatten, vilket är uppe för diskussion i vissa forum, försämras också möjligheten till bra jakt. Då försvinner tyvärr även det största incitamentet för att avsätta mark och lägga ner stora summor pengar på att anlägga och sköta sina våtmarker. Ett tydligt exempel på hur jakten och viltvården bidrar till att öka den biologiska mångfalden i naturen.
Vetenskapligt namn: Anas platyrhynchos.
Engelskt namn: Mallard.
Finns: Hela landet.
Status: Livskraftig (LC). Källa: Artdatabanken.
Jakttid: Norra Sverige 25 augusti till 30 november, södra Sverige 21 augusti till 31 december.
Vapenklass: 3 (förslag finns på att tillåta klass 4).
Bra att veta: Gräsandshanen kallas för ”drake”.
Text: Anders Dahlgren
