Detta är premiuminnehåll!

Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.

+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.


Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Denna artikel finns även på film!

I Jaktförordningen §17 krävs det att apporterande hundar ska finnas med vid jakt på duvor, ­änder och gäss. I Jaktlagen (1987:259) §28 står att ”Om vilt har skadats vid jakt, skall jägaren snarast vidta de åt­gärder som behövs för att ­djuret skall kunna uppspåras och avlivas”.

Med utgångspunkt från det som finns skrivet i de lagar som reglerar jakten i Sverige blir ansvaret på varje aktiv jägare att de hundar som används ­under jakt, har den nödvändiga utbildningen som krävs för att jakten ska ske på ett etiskt korrekt sätt. Vid jakt på fågel och/eller möjligen annat småvilt är det viktigt att de apporterande hundarna systematiskt har fått utbildning och träning i att snabbt kunna återfinna det skjutna viltet oavsett om det sker genom sök på land eller vatten eller vid uppspårande.

Text & Foto: Kenth och Anette Gustafsson