Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Den här artikeln finns även som film!
I några avsnitt av Hundskolan ska vi titta lite närmare på några av de vanligaste jaktprovsformerna vi har för bland annat de drivande hundarna och då i första hand för våra olika stövarraser, ställande hundar som exempelvis jämt- och gråhund. Skällande fågelhundar som norrbottenspets och finsk spets samt även de stående fågelhundarna.
Har du som läsare i Allt om Jakt och Vapen ett allmänt intresse för våra jakthundar generellt eller om du är ny som ägare till en jakthund så kan det vara intressant att se vilka likheter eller framför allt vilka olikheter som finns mellan olika jaktprovsformer och vad som krävs för att man ska få fram en hund som man sedan kan komma att starta på ett jaktprov.
Att forma en jakthund för framtiden är att förvalta många generationers arbete med de olika raserna. Precis som vi skrev i förra numret så är olika sorter av bruksprov ett av de viktigaste verktyg vi har när vi ska bedriva avel på arbetande hundar, oavsett arbetssätt. Allt avelsarbete lutar sig mot fyra grundpelare – hälsa, mentalitet, exteriör och funktion som är en kombination av arv och miljö. När det gäller arv har även miljö betydelse och man har konstaterat att oftast är förhållanden mellan arv och miljö ca 0,3 för arv och 0,7 för miljö. Detta är förstås bara riktvärden för olika jaktliga egenskaper men det säger ändå något om hur betydelsefullt det blir att jakthunden får med sig en hel del erfarenhet för att den ska kunna förvalta de specifikt jaktliga egenskaperna som varje jakthundsras är bärare av.
Text och foto: Kenth & Anette Gustafsson
