Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Detta reportage finns även som film!
I detta avsnitt kring inkallning kommer jag att sammanfatta några av de tankar jag har kring kommandot.
För mig är inkallning ett av de kommandon som jag lägger ner mest arbete på, dels för att jag ser det som en ren säkerhet för min hund och dels för att jag ska kunna arbeta med hunden på längre avstånd med bibehållen kontroll. Men jag behöver också en väl fungerande inkallning i samband med att jag efter skott, i en jaktsituation, behöver en pålitlig apportör där just en korrekt inkallning är av största betydelse för att veta att hunden bär viltet ända fram till min hand.
Men även om jag anser att ett fungerande inkallningskommando ska vara ovillkorligt behöver jag en annan form av en mer vardaglig inkallning, som i princip innebär att hunden ska följa mig i en något friare form. Det viktigaste är att hunden förstår skillnaden.
Text och foto: Kenth och Anette Gustafsson
