Denna artikel finns även som film!

Alla lydnadsmoment man gör med sin hund bygger på succesiv inlärning där man lär in flera delar till en sammanhängande helhet.

Det är aldrig hundens fel att den inte gör som du har tänkt och det måste man komma ihåg. Ofta hör man hundägare som gör sina hundar ansvariga för om något går fel i ett jakt- eller lydnadsmoment, men istället beror det oftare på att hunden inte fått lära sig momentet fullt ut eller ibland kanske bara missat någon del av ett moment och då oavsett, blir det fel i utförandet. Som hundägare vill man ofta nå snabba resultat och man vill att ens hund ska vara duktig, gärna på en gång. Därför är det lätt att man ibland går för fort fram och att man inte tränar igenom alla moment grundligt och då måste man backa något eller några steg. Vi kan inte konversera in förväntade beteenden, utan all inlärning bygger på att hunden succesivt lär in genom tydliga signaler från oss som hundförare och att det förstärks med hjälp av anpassad belöning i rätt ögonblick. Det goda ledarskap bygger på känslan av trygghet och samhörighet, och i de fall där en korrigering behöver användas så sker det med exakthet precis vid rätt tillfälle utan kvarstående irritation eller ilska hos föraren. Nu kommer vi som människor aldrig kunna matcha en tiks förmåga att uppfostra en valp, men vi kan komma ganska nära om vi bara gör rätt.

Konsten är inte att få hunden att göra saker vi begär av den, utan konsten är att få hunden att förstå vad vi vill att den ska göra. Begränsningen sitter i dig som förare och hur väl du kan förmedla till hunden vad den ska kunna utifrån varje hunds unika personlighet och mentala förutsättningar.

Ta inkallningen som exempel

När man arbetar med inkallning så består det av många olika delar eller länkar som ska sammanfogas till en kedja. Har man inte förståelse för att alla dessa delar måste sammanfogas och göras lika starka så kommer dessvärre tillslut den svagaste länken ge vika och vi får en hund som bryter mot kommandot eftersom de gärna hittar annat som kan ge olika former av egen självbelöning. Och av de kommandon som jag själv lägger ner ett extremt noggrant arbete med så är det just inkallningen eftersom det är ett nödvändigt kommando både i vardagen, men även för att jakten ska fungera på ett säkert sätt

Hur jag arbetar in kommandot

För att effektivt kunna arbeta med inkallning behöver mina hundar kunna ytterligare moment, den ska kunna sitt, stanna kvar, hit samt kanske det som jag är mest noggrann med, att hunden kommer hela vägen fram till mig och tar kontakt.

När du sätter hunden så bygger det på att hunden och du som förare är i kontakt med varandra. Innan du tar av kopplet måste du vara säker på att hunden inte sticker sin väg när kopplet stryks av. Jag sätter upp handen för att markera till hunden att den ska sätta sig men också som en markering att den ska stanna kvar.

När jag tagit av kopplet måste hunden ha en fortsatt kontakt med mig. Har jag nu en hund som lugnt kan sitta kvar på den plats som jag satt den på även när jag provocerar hunden genom att röra mig framför den så vet jag att den första byggstenen i min komman­de träning av inkallning fungerar.

När jag ska avlägsna mig bakåt från hund­en för att kalla in den så vill jag ha en hund som har sitt fokus på mig. Skulle hunden istället ha fokus på något annat när jag ska göra inkallningen så är risken ganska stor att hunden ­kommer att styra åt det håll där den upptäckt något som istället fångat dennes intresse. Så när du gör inkallningen så vänta tills dess att hunden har kontakt med dig. För att du ska få kontakt med hunden så kan du prova att röra på dig i sidled för att göra dig mer intressant. Men gör inga ljud. Du vill ju inte att hunden ska komma till dig innan du har gett den inkallnings­kommandot vilket lätt händer om du med ljud försöker få kontakt med den.

Har jag en hund som behåller kontakten med mig när jag avlägsnar mig är nästa byggsten säkrad.

Under inträningen av kommandot arbetar jag aldrig på längre avstånd än att hunden har en verklig chans att kunna göra rätt. När jag avlägsnar mig bakåt gör jag det med att jag själv har ett fullt fokus på hunden. Den ska vara kvar på sin plats och är den på väg att kliva upp så måste jag kunna justera det i samma ögonblick som den lättar på rumpan och då gäller det att även jag som hundförare är närvarande i stunden.

När jag sedan gör inkallningen vill jag ha en hund som kommer rakt emot mig. Så fort jag ser att den är på väg att avvika från den tänkta raka linjen så kommer direkt en påminnelse om att den är på väg att göra något som jag inte accepterar. Därför gäller det att jag är helt koncentrerad på min hund under hela övningen för att snabbt kunna korrigera.

Själv använder jag alltid handtecken vid inkallningen. När hunden nästa är framme hos mig för jag ihop ­händerna för att fånga upp hunden mot mig så att den inte väljer att springa vid sidan av mig. Har jag en hund som kommer i en rak linje mot mig och det är befäst, är nästa länk i kedjan stärkt.

En annan del av inkallningskommandot är hur jag vill ha avslutningen på kommandot som är ytterligare en viktig länk för mig. När hunden kommer fram till mig vill jag att den sätter sig framför mig. Här väljer man att göra olika, en del vill kanske att hunden ska gå runt och sätta sig på förarens vänstra sida. Men eftersom mina övriga hundar ska kunna leverera en apport till mig vill jag ha den sittandes framför.

I den här delen av inkallningskommandot finns absolut inga kompromisser, hunden ska sätta sig framför och med en bibehållen kontakt. Jag tolerera inte att hunden visar minsta avvikelse när den kommer in. Många är nöjda med att hunden bara kommer och att man mer eller mindre sedan gör en målvaktsräddning för att få fatt i hunden. Men för mig är det här en avslutning på inkallningen som jag aldrig ger avkall på.

När hunden behärskar kommandot på ett kortare avstånd så ökar jag successivt avståndet till hunden, men aldrig längre än att jag själv vet att övningen kommer att lyckas.

Något att tänka på

En bra ledare är alltid konsekvent. Har du sagt till en väl genomarbetad hund, att den ska stanna kvar där du har sagt att den ska stanna, så får den inte på eget initiativ bryta ditt kommando och bara gå där ifrån. Har du gett hunden en uppgift är det den uppgiften som gäller oavsett vad som händer på sidan om. Samtidigt måste uppgiften vara på ett sådant sätt att hunden förstår hur den ska göra för att det ska vara rätt och inte för svår utifrån vart den befinner sig kunskapsmässigt. Krav kan man bara ställa på hunden när man är helt säker på att den verkligen kan det den ska göra. Allteftersom hundens kunskaper ökar så kan man även öka kravnivån utan att hunden blir otrygg och osäker om och när den behöver korrigeras.

Låter du den göra något annat än vad du tillåtit sjunker du snabbt i hundens anseende och innan du vet ordet av är det i stället hunden som sätter förutsättningarna i er gemensamma relation. Var därför hundra procent konsekvent i alla lägen även om det kan kännas tråkigt i en relation som bygger på närhet och kärlek.

En hund gör ingenting för att vara snäll och omtänksam, eller rationell. Den gör enbart saker som den själv kan tjäna på. Motivationen för hundens inlärning blir att den kan dra vinning av att den utför det önskade beteendet. För hunden är belöningen det viktiga och belöning kan vara godis, en leksak eller bara att få din kärlek. Växla belöningar så att den inte alltid är den samma, men det måste alltid finnas en positiv förstärkning för hunden när den gör rätt.

Text & foto: Kenth & Anette Gustafsson