Socialiseringsperioden

Denna artikel finns även som film!

Som uppfödare är kanske perioden när kullen är mellan tre veckor och fram till dess att de vid åtta veckor kommer att flytta till sina nya ägare, den mest krävande. Perioden är mycket intensiv och tar mycket tid då valparnas olika behov ökar ­kraftigt hela tiden.

Om man nu tänker ta sin första valp­kull så måste man vara med­veten om att det kommer bli arbets­krävande på många sätt och det är något man måste vara inställd på redan innan. Det arbete som man då som uppfödare lägger ner på sin valpkull under den här tiden kommer få stor betydelse i hundens framtida liv.

Under den här perioden övergår de mer och mer till fast föda och den ska vara jämnt fördelat över dagen. Torkpapper, skurkäpp och skurhink står alltid framme då en normal valpkull på kanske sex till åtta individer lämnar en hel del spår efter sig. Det är under den här perioden valparnas lekar med varandra ökar och med det även deras vakentid. Samtidigt som deras behov av lek intensifieras så behöver de ett ökat utrymme för att kunna leka och de behöver utrymme där de kan vila och sova ostört. Tänk på att när valpen väl har somnat då ska den få sova ostört även om den blivande valpägaren kommer på besök.

Tiken och kullen

För tiken är det här även en period när hennes arbetsbörda är som störst. Det är mellan valparnas tredje till femte levnadsvecka som hon producerar som mest med mjölk och det innebär att man måste ha noggrann kontroll på hennes hull.

Men det är också under den här perioden hon lämnar valparna alltmer ensamma och på så sätt påbörjas även avvänjningen av diandet. Har man inga fler hundar ­hemma som kan avlasta henne så är det inte ovanligt att hon ibland kan bli irriterad på de små och då måste man kanske kliva in som ”flockmedlem” och hjälpa till för att avlasta henne. Vill inte tiken vara med sina små så ska man heller inte tvinga henne till det, då det är något som för stunden inte är rätt för henne.

Vi själva har haft den stora turen att ha fler hundar som valpkullen har fått interagerat med under den här perioden. Just att kullens mamma har behov av avlastning har blivit väldigt tydlig för oss när man ser hur flocken samspelar med varandra och mer än gärna deltar aktivt med att ta hand om de små. När de vistats ute i vår hundgård tillsammans med de övriga hundarna har vi sett hur de turas om med skötsel, med att aktivt leka med valparna och även vaka över kullen när de har somnat. Den som tar det passet ligger alltid i närheten av valparna mer eller mindre själv i en slags aktiv vila för att snabbt komma till undsättning om något skulle hända. Men vi ser också att de vuxna hundarna uppskattar hjälpen från oss. När vi kommer vi till hundgården så låter de oss vara de som tar över deras roller för en stund och med det ser vi också att vi naturligt är en del av flocken. Genom att tiken får den avlastning hon så väl behöver, så blir hon med det, en mer harmonisk mamma som orkar lägga sin energi på rätt saker när hon ska fostra sina valpar.

Socialiseringsfasen

Socialiseringsperioden skulle även kunna kallas präglingsperioden eller identifikationsfasen. Socialiseringsperioden infinner sig mellan vecka tre fram till cirka vecka tolv och är en känslig period för valpens sociala utveckling. Det är nu valpen ska lära sig att känna igen sina artfränder och människan för att kunna samspela och samverka med dem. En förutsättning för valpen att komma in i socialiseringsfasen är att sinnesorganen mognar och det sker under valpens tredje levnadsvecka.

I en studie av Scott & Fuller kunde man konstatera att i den period som infinner sig mellan vecka sex och vecka åtta så är valp­ar mer socialt motiverade än någon annan gång under resten av sitt liv att ta kontakt med en främling. Av den anledningen ansåg man att dessa två veckor var mer optimala än övriga att träna valparna i att acceptera andra människor. Förmågan till socialisering är en kort period i valpens liv och när den nått en ålder av åtta till nio veckor försämras denna förmåga successivt och vid cirka 12 till 14 veckor så är detta ”socialiseringsfönster” stängt.

Till skillnad från de första veckorna i valpens liv där man i princip helt begränsar möjligheten för andra att besöka valpkullen, så är det nu man vill att valparna får möjlighet att träffa olika människor. För oss som uppfödare blir det också naturligt då det oftast sammanfaller med den period som valpköpare kommer på besök. För valparna blir det då att de träffar många olika sorters människor, allt från små barn till äldre.

Socialiseringsperioden är en period som starkt kommer att påverka hundens utveckling i framtiden. Idag vet man att hundarna som inte har haft någon kontakt med människor de första 14 veckorna kan komma att bli betydligt svårare att handskas med och de blir även svårare att dressera och med det även mer arbetskrävande. Förvisso kan de socialiseras mot människor även senare i livet, men det kräver mycket arbete och resultatet blir heller inte lika bra som om detta skedde under den period som valpen är som mest öppen för sociala stimuli.

Som uppfödare har man ett ansvar att umgås med valparna, både med hela kullen, men också att man avsätter enskild tid för varje valp. Det här är en tidskrävande period för uppfödaren, men samtidigt är det viktigt att valparna får den stimulans de behöver för att utvecklas på bästa sätt.

Rörelsebehovet ökar

Valparnas behov av utrymme ökar i och med att deras rörelsebehov blir större från vecka 4-5. Från vecka fyra är de inte längre intresserade av att bara vara i en valplåda då den inte tillfredsställer behovet av den yttre stimulans som valparna alltmer börjar efterfråga. Eftersom vi själva väljer att föda upp valparna i hemmiljön så får de också från den tidpunkten möjlighet att vistas fritt i rummet där valplådan står men även i vårt kök. Det är viktigt för valpens hjärna att få olika intryck som den kan bearbeta för att den ska utvecklas på ett bra sätt. Allt vardagligt som sker i hemmet, dammsugning, skrammel, ljud och ljus från TV hjälper till att berika valpens miljö.

Under den här perioden behöver valpen även möjlighet att få tillgång till leksaker. Det finns färdiga leksaker där framförallt de som låter är särskilt populära, men mycket av leksakerna kan man tillverka själv. En boll som knyts in i en strumpa blir en härlig kampleksak eller ett grovt rep med många knutar. Tomma toalett- och hushållspappersrullar, kartonger – stora som små, diskborstar och rotborstar.

Utomhusvistelse

Finns det möjlighet är det en stor fördel om valparna får möjlighet att vistas utomhus så mycket som möjligt och om vädret tillåter det. Fortfarande är valparna känsliga för kyla, fukt, drag och överhettning och den tid som de ska vara utomhus bör stå i förhållande till dessa yttre omständigheter. Olika hundraser har förstås olika känslighet vilket innebär att en tunnpälsad pointervalp har svårare med sin temperatur­reglering än vad en tjock­pälsad lite gråhundsvalp har och det påverkar även på vilket sätt man kan ha dem utomhus. Att ha möjlighet att kunna vistas i skogen med hela kullen eller bara med en och en valp är en uppskattad aktivitet och det är en underbar känsla att se de små valparna klättra och krypa, leka och skutta bland blåbärsris och stubbar. Framförallt får valparna möjlighet att träna sin koordination men även sina muskler, senor och ledband på ett naturligt sätt.

Tar man valpkullen på en promenad ska man tänka på att inte göra några längre promena­der utan mer bara låta valparna själva få möjlighet att bestämma förutsättningarna. De har inga behov av ”konditionsträning” utan det är deras upptäckarbehov som är det centrala.

Utfodring

Den första tiden efter valpningen så är tikens behov av energi ungefär 50 procent mer än vad hon i normala fall är i behov av. Men allteftersom som valparna växer på sig och ökar i vikt så ökar även tikens behov av mat. Vid andra digivningsveckan är behovet dubbelt så stort för att sedan vara som störst precis innan avvänjning påbörjas i den fjärde veckan. Då kan behovet vara ända upp till fyra gånger så mycket som normalt om valpkullen är stor och då gäller det att dessa fodergivor fördelas flera gånger under dagen för att tiken ska kunna ta upp fodret på bästa sätt. Genom att ge ett helfoder av bra kvalitet så säkerställer man även att tiken får i sig tillräckligt med både energi och näringsämnen för att kunna föda upp en kull med valpar. Ge akt på tikens hull. Hon får inte bli tunn och avmagrad för då räcker inte fodermängden till både henne och valparna och en tik som har blivit mycket mager under digivningsperioden har också svårare att återhämta sig efter att valparna flyttat.

De första smakportionerna för valparna brukar för oss bestå i majsvälling och lite köttfärs men ganska snart börjar vi ge ett valpfoder av hög kvalitet som vi i början maler ner torrt och sedan blötlägger. Efterhand som valparna växer till sig så ger vi dem valpfodret som väl uppblötta kulor. Under tiden de finns hos oss utfodras de fyra gånger om dagen. Hos alla hundfodertillverkare som har ett bra valpfoder kan man få information om hur mycket en växande valp behöver. Även ett tränat ”uppfödaröga” ser om valparna har ett fint hull, varken för tunna eller för tjocka, är pigga och alerta, då vet man att man även är rätt när det gäller de behov valparna har av energi och näringsämnen för en gynnsam utveckling i sin tillväxt.

Kloklippning och avmaskning

När det gäller valparnas klor så måste man tidigt börja att klippa dem. Redan efter ett par veckor så är de riktigt långa och vassa och kan göra fula rispor på tikens juver i samband med att de mjölktrampar. I början när deras klor är tunna använder vi en vanlig nagelklippare för människor och vi brukar passa på att göra det samtidigt som vi regelbundet väger valparna. När valparna blivit större kan det vara en fördel att klippa klorna när de somnat för att undvika att det blir en kamp och att valpen upplever det som obehagligt.

Att avmaska valparna under tiden de är hos uppfödaren är viktigt. Alla valpar bär i regel på spolmask och det innebär att man måste avmaska första gången vid tre veckor och sedan var 14e dag vilket innebär att valpen har blivit avmaskad tre gånger innan den flyttar till sina nya ägare.

Sammanfattning

Den här perioden i valparnas liv är den mest intensiva perioden för uppfödaren och det är också den period som man har ett stort ansvar för att ge valpen ett så bra utgångsläge som möjligt innan den ska flytta till sina nya ägare. Valpen behöver både vistas med sina kullsyskon men den behöver även egen tid tillsammans med uppfödaren.

Det finns mycket att läsa om den här speciella perioden i valpens liv, försök göra det innan kullen är född, då har man möjlighet att ställa för de behov valpkullen kommer att ha under hela den tid som den vistas hos uppfödaren.

Text och foto: Kenth och Anette Gustafsson