Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Gårdagen bjöd på några timmars vandring i blötväder men också på lite social kontakt vid äventyrets första checkpoint. Jag trodde att det skulle kännas tungt att lämna Lina och Andersson igen, som att jag skulle vilja hoppa in i bilen och åka med dem hem till bekvämligheter och god mat, men så kändes det faktiskt inte. Jag ska nog hålla ut ett tag till.
Natten var ganska kall och kylan höll mig vaken av och till. Alla björnvisten runt lägret gjorde kanske sitt till också, jag har aldrig känt mig orolig över sådant annars men i den här situationen spökar det faktiskt lite i huvudet måste jag erkänna.
Jag vaknar i bra tid denna morgon och hinner stöka av frukosten medan det fortfarande är ganska mörkt. Precis när det börjar ljusna bara lite grann hör jag en orre susa förbi över lägret, ut mot Stormyren nedanför. Även om natten var rätt kylig så är det tyvärr ingen stilla frostmorgon som jag hade hoppats på, utan det blåser en hel del och är ganska fint väder i övrigt. Jag tar mig ner till myrkanten och sätter mig ner och lyssnar efter orrarna. Det är tyst som i graven, förutom vindens sus i trädkronorna. Efter en stund ger jag upp och byter strategi. Jag kom ut på en mindre grusväg igår kväll innan jag vände tillbaka mot lägret, jag tar sikte på den och ser om jag istället kan smyga på någon tjäder som är ute och plockar grus så här på morgonkvisten.
Text och foto: Anders Dahlgren
