Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Detta reportage finns även som film!
En klassisk ketchupeffekt är det bästa sättet att beskriva septemberjakten hösten 2020. Först kom ingenting, sedan kom ingenting och sedan kom allt!
Det har varit ett minst sagt ovanligt jaktår. För även om själva jaktmomentet i skogen inte påverkats så mycket av pandemin, så har den gjort det mycket svårare att resa, något som gjort att jag insett hur mycket jag uppskattar den fina jakten jag faktiskt har tillgång till på hemmaplan.
Jag har i tidigare utgåvor berättat om vårt lilla jaktlag i Ångermanland vid mitt barndomshem, där medlemmarna har varit i princip desamma som alltid. Men det har skett en viss förändring och inte en frivillig sådan, utan två av våra jaktkompisar har dessvärre lämnat oss alldeles för tidigt under de senaste åren. Av just den anledningen känns det extra speciellt att få åka upp för några dagars älgjakt i den kuperade hemmaskogen.
Vi börjar i vanlig ordning septemberjakten med att förlänga första helgen med två veckodagar och jaga fyra dagar i streck. Men en ganska liten mark och endast en älghund är det ett ganska bra upplägg, även om vi under dessa dagar fick in en extra hundförare.
Text och foto: Johan Olsson
