Einar Norin spenderade höstarna i Hälsingland på älgjakt med sin pappa som barn. Under dessa jaktdagar formades hans jaktintresse och nu har han skaffat sin första egna jakthund.
Vem är Einar Norin?
– Ja, vem är jag? Jag är 26 år och jobbar på Svenska Skogsplantor som går under Sveaskogkoncernen. Där är jag kundansvarig för Västmanland och Uppland. Jag bor utanför Västerås tillsammans med min sambo Sabina och vår münsterländer, Stella, 13 månader.
Hur började du jaga?
– Pappa har alltid jagat älg uppe i Hälsingland och jag har fått följa med honom från det att jag var liten. Därför missade jag skolfotot varje år, skrattar Einar. Men jag var smart och plockade med lingon till fröken så jag fick ledigt från skolan. När det blev dags att välja gymnasium så valde jag Naturbruksgymnasiet Öknaskolan och läste Naturvetenskap med inriktning jakt- och viltvård. I samband med utbildningen fick vi dispens att ta jägarexamen ett år tidigare. Så jag tog min examen som 17-åring.
Varför münsterländer?
– Det blir ganska många jaktdagar per år, men jag värdesätter även att ha min hund lika mycket till sällskap. Jag vill ha en jakthund som fungerar i mitt liv och det jag gör till vardags. Rasen passar mig och den jakt jag ägnar mest tid till.
Hur många jaktdagar blir det på ett år?
– Jag har alltid ett antal jakter inplanerade på ett år, utöver det så blir det ofta jakt på helgerna och även några kvällar i spannmålen under sommarperioden. Jag jagar så mycket som möjligt för att kunna kombinera jobb och livet på sidan om. Det är svårt att säga en siffra, men jag försöker att jaga så ofta jag kan.
Första viltet?
– Mitt första vilt var en älg och då var jag 15 år. Det var under uppsiktsjakt tillsammans med min pappa i Hälsingland. Det var snö på backen och morgonen började med att vi fick vänta lite på hundförarna, så pappa och jag tog en promenad under tiden. Lite längre in upptäckte jag en skogsfågel i ett träd och jag gjorde mig redo för att skjuta den. Jag tog stöd och sköt två skott men bommade bägge skotten. Det var med en tung besvikelse i bröstet som jag gick tillbaka till samlingen. Där blev vi tilldelade ett pass efter en kraftlina. Väl på pass försökte jag släppa tanken på bomskotten. Hundföraren släppte hunden och efter cirka 40 minuter hade vi sådan tur att det kom ut en pinntjur vid vårt pass. Den vinklade helt rätt, pang så gick skottet av. Jag såg att älgen markerade så det var en träff, men älgen gick vidare. Jag sköt ytterligare ett skott eftersom jag var osäker vart det första skottet tog, och då stannade älgen på plats. Känslan av att lyckas var enorm och extra roligt var det att få dela den här stunden tillsammans med pappa som ändå varit den som tagit med mig ut på jakt sedan jag var liten. Farfar var också med och kunde dela glädjen med mig. Dessutom var det en slags revansch efter de bommade skotten som tidigare samma morgon lades på skogsfågeln.
Bästa jaktminnet
– Det starkaste intrycket var nog just denna första fällda älg. Jag har upplevt många bra jakter som har stor betydelse för mig. Men just den där morgonen var nog en riktigt bra start för mitt jaktintresse att brinna ännu mer.
Vad gör du när du inte jagar?
– När jag inte jagar så jobbar jag en hel del. Jag och min sambo ägnar också ganska mycket tid till att bygga om en gård som vi skall flytta till inom kort. Annars försöker jag att ägna en del tid med mina vänner. Men just nu läggs det mest tid på gården.
Hur ser du på ditt ambassadörskap?
– Jag ser mycket positivt på det. Jag gillar fart och fläkt och ni på tidningen är ju verkligen på tårna och lyfter tidningen framåt. Jag tycker att det är intressant att följa Allt om Jakt & Vapen och alla era nya projekt. Bara det att ni kombinerar reportagen med filmer är riktigt bra. Det känns ärofyllt att jag får vara med på ett hörn och det är en härlig stämning i teamet.
Einar Norin
Ålder: 26 år.
Bor: Skultuna.
Familj: Sambo och münsterländern Stella.
Favoritjakt: Löshundsjakten.
Jaktdagar: Så fort jag får tillfälle.
Instagram: Einarnorin.
Text: Katharina Olsson
Foto: Privat
