Årets Jägare på Jaktgalan 2021 heter Emma Fors och kommer från Getåsen i Jämtland. Vem är Emma och vad har gjort henne till den jägare hon är idag? Allt om Jakt & Vapen fick en pratstund.
Emma är uppvuxen i en jägarfamilj i Jämtland där hundarna alltid stått i fokus.
– Jag har fått följa med på jakt från det att jag var riktigt liten. Även om inte alla tidiga morgnar var lika roliga då, är jag glad för det idag.
Jakten har alltid funnit som ett naturligt inslag i hennes liv.
– Jag började med att utbilda mig till PT (personlig tränare). Träning har alltid varit en stor del av mitt liv tillsammans med jakten. Så jag sökte även till Idrottslärarlinjen i Stockholm, men kom på att jag nog inte skulle klara av att bo där. Nu pluggar jag till skogsbrukstekniker på Dillegård. Jag gillar verkligen skogen och vill lära mig mer om den.
Utöver sina studier jobbar hon extra i familjens företag och håller hundkurser i ledarskap, apportering och kurser för stående fågelhundar tillsammans med mamma Anna Fors Ward.
– Att både hålla i kurser och träna mina egna hundar är något jag verkligen gillar.
Vad betyder jakten för dig?
– Jakten har blivit en stor och naturlig del av mitt liv. Jag är uppvuxen med jakten, så det är ett självklart inslag i livet. Jag inser att jag är otroligt lyckligt lottad som bokstavligen har jakten utanför dörren. Jag behöver inte göra några större förberedelser innan jag tar mig ut. Jag kan bara öppna dörren och släppa ut hundarna så kan vi jaga från gården. Ska jag upp på fjället så packar jag för en dagsutflykt. Det känns som om jag är lite bortskämd på det viset. Det finns alltid tränade hundar att tillgå och marker att jaga på. Det är fantastiskt lyxigt!
Hundkurser
Emma tror på hundens naturliga beteenden och uppfostrar dem enligt hundarnas egna språk.
–Jag har gått i mammas fotspår och lärt mig mycket av henne. Hon är min stora förebild och hon är otroligt duktig på att lära ut. När jag var liten var jag skitless på att hon alltid kröp mer på knäna och plockade rötter och mossa, än var som en ”vanlig mamma”. Hon berättade ingående om viltspåret, växten och örten, samtidigt som jag suckade tröttsamt över att behöva lyssna igen. Men idag är jag otroligt tacksam över att hon aldrig slutade tjata. Jag har en lång väg kvar innan jag kommer upp i hennes nivå, men jag är i varje fall på god väg. Jag tycker det är otroligt tillfredställande att se hundekipagens utveckling. Man kan faktiskt se en tydlig skillnad redan från dag ett till dag två under en kurs. Att sedan få se lättnaden hos hundägaren när bitarna faller på plats är helt fantastiskt.
Favoritras?
– Det är så svårt att välja en ras. Är det en bra jakthund så spelar rasen egentligen ingen roll. Men det är klart att vorsteh ligger mig varmt om hjärtat. Jag har en vorstehtik nu som är dräktig och som jag kommer att behålla en av valparna från. Vorstehn är en otroligt trevlig hundras som du kan ha roligt med vid så många olika tillfällen. Själv ägnar jag mig mest åt apportering och fågeljakt med min vorsteh. När det inte är jaktsäsong så åker vi skidor och tränar mycket tillsammans. Men vi har också pointer och jämthundar och förhoppningsvis kommer vi snart att ha en jämthundsvalp att plussa på flocken med.
Favoritjakt
– I början när jag var lite yngre så var det älgjakten som stod högst på listan. Jag började min egen jaktkarriär med den. Men jag har följt med på ripjakt hela livet, fast då har jag mest fått vara den som fått hålla i alla hundarna och stått bakom och väntat medan de andra fått gått fram och skjuta.
Men nu, när Emma har sin egna vorsteh så blev ripjakten något helt annat.
– Vi har tillsammans tränat de olika momenten inför jakten och blivit ett team. Att jaga tillsammans med min hund är helt fantastiskt. Älgjakten står fortfarande väldigt högt i kurs, men det är lite av samma anledning. Att få gå in på ett stånd är magiskt och oslagbart. Det är det som är jakt för mig, att jaga tillsammans med min hund.
Första fällda vilt?
– Mitt allra första fällda vilt var faktiskt en kråka, skrattar Emma. Men därefter var det nog en älg. Det var under septemberjakten och jag var 18 år. Jag blev tilldelad pass 14, det hetaste passet på marken! Det brukar alltid komma älg runt pass 14. Min syster Elin och hennes pojkvän Dan gick som hundförare med jämthunden Plira. Efter en stund fick jag syn på Plira som kom med en älgko mot mitt pass och jag hann få hög puls. Kon kom sakta och gick så jag sköt två skott, varpå hon gick cirka 20 meter innan hon lade sig. Det var en häftig känsla att lyckas. Den första älgen glömmer man nog aldrig.
Jaktminne
– Det är svårt att välja ett specifikt jaktminne för jag har flera. Jag har många härliga jaktdagar på fjället som blivit fina minnen. Ripjakten är ju speciell när träningen ger resultat och man ser hur hunden jobbar. Jag har inte alltid kommit hem med fågel i säcken, men bara att vara på fjället är njutning i sig. Eller som att få gå in på ett ståndskall är ju väldigt spännande. Att vara på rätt plats och försöka ta sig in utan att stöta loss det, att komma rätt och komma nära. Den pulsen som man har då är svårslagen.
Vad betyder Jaktgalans utmärkelse ”Årets Jägare” för dig?
–Det är väldigt roligt att någon har tyckt att jag är värd en nominering för det första och att jag sedan röstas fram som vinnare, det är stort. Det känns roligt om jag kan inspirera till jakt och att få dela med mig av mina upplevelser. Det var fint att det stod att jag var ödmjuk i nomineringstexten ifrån juryn, för jag tycker att det är viktigt att man inte har en skrytsam attityd. Jakten är till för alla och kan jag vara någon som inspirerar någon till att läsa Jägarskolan och ta Jägarexamen, så är det ju jätteroligt!
Hälsning till nya jägare?
– Jag vet många som har tagit jägarexamen men som inte jagar. Ofta för att de vill lära sig mer om hur jakten fungerar och vad viltvård är. Det är en fantastisk utbildning och man lär sig så mycket. När du väl har tagit jägarexamen kommer du uppskatta utelivet ännu mer. Är man ny som jägare är det viktigt att lära sig att även om man inte får skjuta något så är en jaktdag i skogen eller på fjället alltid en bra dag. Det är bra för själen!
Emma Fors
Familj: Sambon Viktor Ångman.
Bor: Getåsen, Jämtland.
Ålder: 26 år.
Hundar: Vorsteh och jämthund.
Jaktdagar/år: 80-100 dagar.
Text: Katharina Olsson
Foto: Privat
