Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
Detta reportage finns även som film!
Det är i början av oktober och jag har blivit bjuden på fasanjakt tillsammans med Stefan Hellström som är en välkänd hundinstruktör och har gått den långa vägen genom Jägarförbundet. Nu utbildar han själv instruktörer och har hållit i minst 100 kurser i över 20 år. Idag ska jag få den äran att jaga med honom och hans Glesbygdens Amiral som är dubbelchampion. Även Glesbygdens Harry är med som är Amirals halvbror.
Stefan gör i ordning Amiral och vi lämnar en mycket olycklig Harry kvar i hundkåpan.
Det gör lite ont i mig att höra Harrys högljudda ylande, men Stefan och Amiral sträcker på stegen och jag får nästan småspringa i kapp dem.
– Äh, han tystnar om stund. Det är alltid värst i början när han ser mig och Amiral gå i väg utan honom.
Vi går längs en liten skogsbilväg mellan två fält och vi har vinden i ryggen. Planen är att gå hela vägen tills den tar slut innan vi släpper Amiral. Så får han söka ut mot vinden. Stefan berättar för mig att på det området där vi ska jaga är det inga utsatta fasaner alls.
– Vet du jag såg faktiskt en fasan på vägen hit idag, säger jag lyckligt som ett litet barn.
Text: Katharina Olsson
Foto: Johan Olsson
