Detta är del 1 av 2. Läs del 2 här!
Detta reportage finns även på film!
I närheten av det vackra Grönsöö slott har Peter Ehrenheim med familj bjudit in oss för en heldag med jakt efter fågel. Dagen bjöd på god vilttillgång, fina hundarbeten och framför allt många trevliga möten.
En disig men varm höstmorgon styr jag kursen mot Grönsöö slott i Uppland. Jag har blivit inbjuden av Peter Ehrenheim, att tillsammans med hans släkt och vänner delta i en klappjakt på fågel. Min vana trogen är jag tidig, så även om vi ska mötas strax innan slottet, tar jag och min fotograf en tur ut till slottet för att insupa den fantastiska miljön. Slottet som byggdes i början av 1600-talet ägs sedan 1820 av familjen von Ehrenheim och är idag ett levande skogs- och jordbruk. Familjen driver även en äppelodling och musttillverkning under namnet Grönsöömust. På väg in mot slottet möts vi av en fantastisk allé som sedan slutar i en välskött slottsgård och det praktfulla slottet byggt av sten och tegel visar upp sig, bara ett stenkast från Mälaren. Det är en svårslagen utsikt!
Klockan går fort när man har roligt, och ännu roligare ska det bli, för nu börjar det dra ihop sig för jakt, och vi beger oss mot mötesplatsen. Stämningen som råder kan bara beskrivas som förväntansfull, såväl bland jägare som hundar. Peter hälsar alla välkomna och efter en lång genomgång gällande säkerhet, regler och organisation understryker han med glimten i ögat att det är han som är chef för dagen. Med sig har han två närbesläktade kollegor som ”nästan” har samma mandat som honom själv, och det är dessa två herrar som ansvarar för utsättningen av oss skyttar.
Änder
Morgonen börjar med en andjakt. Vi förflyttar oss via en skogsväg ner mot vattnet. Jägarna ställs ut av de vice jaktledarna, medan Peter själv, tillsammans med några kollegor och hundar ska få änderna i luften. Vi skyttar placeras nere vid en vik vid Mälarens kant. Det är inte så viktigt att vara helt tyst, men det är desto mer viktigt att stå stilla och gärna gömma sig bakom något, då änderna har god syn. Något änder också har är god flygförmåga, och vis av erfarenhet kommer det gå fort när de passerar. Peter har en damm inne på sin mark där ett stort antal änder brukar husera, bara några hundra meter från oss skyttar och det är där drevkedjan kommer gå in.
När alla skyttar och apportörer är på plats drar jakten igång. Vi hör drevkedjan låta och det dröjer inte länge innan de första änderna kommer flygande mot oss. Jag står bakom ett stort träd och när de första fåglarna passerar går det så fort att jag känner att det inte är någon mening att försöka skicka iväg någon hagelsvärm. Men några andra skyttar med mer erfarenhet av denna jaktform och med bättre läge fäller dagens första fåglar och ganska snart är även vi andra igång. Fåglarna kommer stötvis, ibland för lågt för att skjuta och ibland för högt för att nå dem med en svärm. Men i de flesta fall kommer de inom skotthåll och snart får även jag fälla min första and. Apportörerna jobbar outtröttligt och ganska snart blåses jakten av. För egen del blev det tre fällda änder och denna korta men intensiva jakt var verkligen en rivstart på dagen.
Peter möter upp oss, fåglarna samlas in, och det tar ett tag innan den sista fågeln letats upp av våra fyrbenta vänner. Under en jaktdag som denna med många skyttar och hundförare som ska placeras ut finns det inte utrymme för att slösa bort tid, så Peter och hans adepter är snabba att göra oss redo för andra såten där vi ska jaga änder, men framför allt fasaner.
Jag blir placerad vid en åkerkant och denna gång står jag ganska öppet. Detta gör dock ingenting då jag står i riktning mot skogen och det kommer vara fasaner som flyger mot mig, medan änderna mest troligt flyr mot det öppna vattnet. Vi är ett stort antal skyttar, men det finns betydligt fler fåglar.
Fasaner
Jakten drar igång och hundarna, tillsammans med förarna börjar gå genom terrängen. Fält blandas med taggiga snår och blandskog och inom några sekunder byts tystnaden ut mot ett massivt ljud från fasanvingar, följt av hagelskott. Änderna som tar till vingarna flyger mycket riktigt mot Mälaren, medan fasanerna siktar mot skogen. Till en början flyger fasanerna åt alla andra håll än åt mitt, men tillslut kommer den första fågeln rakt mot mig och när den är i princip rakt ovanför mig fäller jag den. Min fotograf Nathalie som till vardags inte brukar ägna sig åt jakt står placerad några meter bakom mig. Fasanen dimper ner bara några meter bredvid henne och lite förskräckt ropar hon på mig då fågeln rör lite på sig. Men i samma sekund kommer en arbetsvillig apportör i full fart och hämtar in fågeln till sin förare och jag laddar om. Det blev stunder då det inte kom några fåglar åt mitt håll, men när det väl kom en fågel eller två som jag fällde så blev det ofta så att precis när jag skulle ladda om kom det en fågel flygande precis på mig då jag lite retfullt stod med brutet gevär.
Historien upprepar sig då en ståtlig fasantupp kommer flygande mot mig. När den är precis ovanför mig fäller jag den och även denna gång dimper fågeln ner bara tre meter från den nu något härdade fotografen. Vi konstaterar att hon kanske borde ha haft hjälm på sig. Kort därefter kommer en fasantupp mot mig. Första skottet tar och den går ner i ett högt gräs cirka femtio meter från mig. Jag ser hur en retriever försvinner in i gräset och snart kommer den ut med sitt byte i munnen.
Fåglarna fortsätter komma och apportörerna gör så gott de kan för att hinna hämta in de skjutna fåglarna. Åkermarken snett ovanför mig är nu genomsökt och Peter med följe går in i en tätning som ligger några hundra meter framför mig. Nästan omedelbart kommer en fasantupp flyende ut ur snåret med sikte på skogen bakom mig. Så fort den är inom skotthåll fäller jag den och nu börjar jag känna mig varm i kläderna. Jakten fortgår och jag får fälla ytterligare en fasantupp innan jakten blåses av för lunch. Fem tuppar föll för mitt gevär i denna såt och det får jag vara nöjd med.
Men innan det är dags för mat ska alla fåglar hämtas in och skyttarna samlas på grusvägen bakom mig. Jag får en pratstund med Carl-Philip, en av de assisterande jaktledarna och tillika son till Peters bror. Han berättar att det i dagsläget är mestadels vildsvin och rådjur som jagas på dessa marker, även om dovhjorten har ökat i antal. Han berättar att de inte arrangerar så många stora jakter på familjens marker.
– Vi arrangerar kanske fyra stora jakter per år, men vi är ganska ofta ute på jakt med egna hundar berättar han.
När så alla fåglar är inhämtade beger vi oss mot en lada som ligger i närheten av platsen för morgonsamlingen. Peters fru Ulrika har dagen till ära tillagat en gryta på fasanbröst som smakar fantastiskt tillsammans med ett glas Grönsöömust. Alla får uppge hur många fåglar de fällt och detta visar sig sedan ligga till grund för vilket pass man skulle få i nästa såt. De som fällt få fåglar skulle få de bästa passen under kommande jakter, och det visade sig att jag var bland de som hade fått flest vilt. Med facit i hand skulle jag ha trimmat ner siffran lite, men ärlighet varar väl längst?
Denna jakt bestod av flertalet såtar och var så rik på både vilt och upplevelser, så jag har valt att dela upp den på två delar. Nästa del kan ni läsa i nästa nummer av Allt om Jakt & Vapen. På återseende.
Grönsöö slott
Byggdes: År 1607-1611.
I von Ehrenheims ägo: Från år 1820.
Yta: 720 hektar.
Verksamhet: Skogs- och jordbruk samt äppelodling och musttillverkning.
Läs mer på: www.gronsoo.se
Text: Johan Olsson
Foto: Nathalie Häll
