Kronhjorten är ett av våra största hjortdjur, endast älgen är större. Hjorten når en längd av 175 till 225 centimeter från nos till svansrot och mankhöjden över bogen uppgår till mellan 130 och 160 centimeter. Dess normalvikt ligger på cirka 200 kilo men kan uppgå till hela 300 kilo. Hinden är betydligt mindre och stiger sällan över 170 kilo.
Kroppsfärgen är om sommaren mörkt rödbrunaktig medan den nedre delen av kroppssidorna är grågul. Huvudet är grått med mörkare färg på ovansidan och ljusare på sidorna. Utmed nacken sträcker sig ett mörkt band utmed halsen och framryggen. Främre delen av bröstet och buken är brunaktig och bukens bakre del och lårens insida är smutsvita. Benen är grå och spegeln, som används inom flocken som varningssignal, är ljusröd till smutsvit. Kalven är rödaktig med vita fläckar ordnade i längsgående rader. I vinterdräkten är de rödbruna delarna gråaktiga varför hela djuret ser gråbrunt ut.
Utbredningsområden
Kronhjortens utbredningsområde sträcker sig från Europa och Nordafrika till västra Centralasien. Kronviltet vandrade in i Skåne redan för cirka 10 000 år sedan. Även om kronviltet är starkt förknippat med Skåne så har det spridit sig norrut. På 1500-talet fridlyste Gustav Vasa kronviltet och jakten blev ett kungligt privilegium. Detta kan tyda på att stammen redan då var på nedgång. När det kungliga privilegiet upphävdes 1789 var det förmodligen bara en sista nådastöt för vid 1800-talets början var kronviltet försvunnet från merparten av sitt ursprungliga utbredningsområde. Utanför Skåne fanns kronviltet kvar i Östergötland och Västergötland där mindre stammar fanns under första hälften av 1800-talet. Efter insatser av flera skånska gods ökade stammen sakta men säkert. Idag finns det populationer av kronhjort i alla län utom Norrbotten, Halland och Gotland.
Dräktighet och brunst
Kronhindar får oftast bara en kalv. Ungefär hälften av hindarna får sin första kalv när de är två år och hälften vid tre års ålder. Upp till ungefär 12 år får hinden i princip en kalv varje år. För äldre hindar sjunker fruktsamheten. Efter cirka 233 dygns dräktighet föds kalvarna oftast från andra halvan av april till och med maj. Vid födseln väger kalven mellan 6-10 kilo. De första dygnen ligger kalven till största delen gömd och besöks bara av hinden för att få di, tvättas och flyttas till ny lega. Efter någon vecka följer dock kalven hinden den mesta av tiden. I Sverige drar brunsten igång under andra halvan av augusti och når sin topp ungefär i mitten av september och klingar sedan av i månadsskiftet september-oktober. Det vanligaste brunstsystemet är att de starkaste hjortarna samlar harem av hindar som de försöker hålla ihop och försvara mot andra hjortar. Dessa haremshållare kallas för platshjortar. De hjortar som inte är starka har mycket små chanser att få para sig. Det förekommer även att hjortar försöker locka hindar till sig genom att bröla. En form av arenaspel kan ibland uppstå på större öppna ytor då starka hjortar kan dela in fältet i bitar där de står och brölar, och försöker locka till sig hindar. Hjortarna markerar också sin närvaro genom att sparka upp brunstgropar där de sedan urinerar och rullar sig. I konkurrensen om hindarna kan det bli slagsmål mellan hjortar. Dessa strider, då hjortarna stångas med hornen, kan sluta med att den ene eller båda hjortarna blir skadade eller dör.
Horn
Vid ett års ålder utvecklar hjorten sin första hornuppsättning. Dessa är vanligtvis enkla, ogrenade spetshorn, därav namnet spets eller spetshjort. Det kan dock förekomma att ettåriga hjortar bildar små taggar, då oftast i form av krontaggar. Den tvååriga hjorten får i Sverige oftast 4-8 taggar fast de kan få 9-12 taggar. Det kan även förekomma att tvååriga hjortar får ogrenade spetshorn.
Med åldern blir hornen större med grövre och längre stänger. Generellt sett ökar också antal taggar med stigande ålder. Men en hjort behöver inte få fler taggar för varje år. En fullvuxen hjort kan också förlora en eller ett par taggar utan att han för den skull är på tillbakagång. De flest hjortar får mellan 10 till 18 taggar som mest fast enstaka hjortar kan få fler taggar. Störst är hornen vanligtvis när hjorten är omkring 10-14 år. En riktigt stor svensk hjort kan då ha en stånglängd på 100-120 centimeter. Då hjorten sedan tappar i kraft och börjar sätta svagare horn heter det att hjorten går i retur.
Taggarna på en hornstång har i jaktlig tradition särskilda benämningar och de taggar som sitter på stången kallas nerifrån och upp för ögontagg, istagg och mellantagg. De taggar som avslutar hornstången kallas krontaggar och om det finns en fjärde tagg på stången mellan mellantaggen och krontaggarna så kallas den vargtagg.
De hjortar som har fyra taggar (två på var stång) kallas gaffel. I övrigt benämns hjortarna efter taggantal som jämna eller udda. Har den till exempel fem taggar på var stång är han en jämn tiotaggare. Har den fem taggar på stången med högst taggantal och noll till fyra taggar på den andra sidan är han udda tiotaggare.
Från omkring 3-5 års ålder börjar hjorten få ett individuellt utseende i hornen. Det är sällan så att två hjortar ser exakt likadana ut och oftast är det möjligt att med hjälp av hornen se skillnad på olika individer. De individuella hornkaraktärerna behålls år från år även om hornstängerna blir längre, grövre och får fler taggar. Det är därför möjligt att följa samma hjort under flera år och detta är till stor hjälp vid åldersbedömning och i förvaltningen av kronvilt.
Hornen fälls i februari till april. Enstaka hjortar kan fälla redan i januari. Oftast fäller de äldre och större hjortarna tidigare än de yngre. Bildningen av de nya hornen sätter igång nästan direkt och från mitten av juni börjar hornen se färdiga ut på de vuxna hjortarna och från mitten av juli fejar hjortarna bort basthuden.
Jakt
Med undantag av Skåne bedrivs jakt på kronvilt antingen inom så kallade kronhjortsskötselområden eller som allmän jakt på kalv. I områden där det finns en etablerad stam kan marker gå samman och ansöka om registrering av ett kronhjortsskötselområde hos länsstyrelsen. I skötselområdet ska en skötselplan upprättas i vilken en långsiktig målsättning beskrivs, en avskjutningsplan läggs fram samt en åtgärdsplan för hur man avser motverka eventuella skador på skog och gröda. Det är frivilligt att gå med i ett kronhjortsskötselområde. Väljer man att stå utanför, eller om det inte finns några bildade skötselområden i trakten, får man endast jaga kalv under allmän jakttid. Utanför kronhjortsskötselområden är den allmänna jakttiden på kalv från 16 augusti fram till andra måndagen i oktober (då endast vakt- eller smygjakt) samt 1-31 januari. I kronhjortsskötselområden är jakttiden 16 augusti till 31 januari. Under perioden 16 augusti till andra måndagen i oktober får endast hind och kalv fällas och då under vakt- eller smygjakt.
I Skåne finns så kallade kronhjortsområden inom vilka jakten på kronvilt begränsas genom licenstilldelning. För att få jaga kronvilt inom ett kronhjortsområde måste man ansöka om licenstilldelning hos länsstyrelsen. För att få licenstilldelning krävs att man har minst 200 ha väl sammanhållen mark. Licens delas ut i form av kalv, hind, hjort upp till och med 5 taggar, hjort upp till och 8 taggar samt valfritt djur. Det krävs således licens på ett valfritt djur för att få fälla en hjort med mer än 8 taggar. En licens på hind får bytas mot en kalv och en hjort upp till och 5 respektive 8 taggar får bytas mot en hind eller en kalv. Utanför kronhjortsområdena råder allmän jakt, på såväl kalvar som vuxna av båda könen. Såväl inom som utanför kronhjortsområdena är jakttiden från och med andra måndagen i oktober till 31 januari.
Predatorer: Varg och björn men det händer även att lodjur tar mindre kronvilt.
Ålder: Den äldsta kända individen levde 31 år och 7 månader i fångenskap i Skottland. I vilt tillstånd blir de dock sällan mer än 15-16 år.
Föda: Kronhjorten lever av gräs, örter, löv, kvistar, knoppar, svamp, säd, potatis, bok- och ekollon samt bark av särskilt gran och bok. Den gör skada på framför allt granbestånd genom barkgnagning.
Kuriosa: Kronhjorten är Skånes och Ålands landskapsdjur. Den föredrar områden där skogar och öppna landskap bildar en mosaik.
Text: Ronnie Sedin
