Ringduva – Columba palumbus

Ringduvan är den största av våra duvor och är spridd över större delen av Sverige. Man finner den i mycket varierande miljöer förutom uppe på kalfjället och i fjällnära skogar. Ringduvan särskiljs från tamduvan bland annat med ett större bröst, längre stjärt och ett lite mindre huvud. Skogsduvan kan också ibland förväxlas med ringduvan, men skogsduvan saknar den vita halsfläcken. Ringduvan flyttar söderut till västeuropa i september och oktober. En del övervintrar i de syd­ligaste delarna av landet. Åter­kommer sedan i mars eller april.

Kännetecken
Ringduvan har egentligen ingen vit ring runt halsen som man kan tro av namnet, det är två vita fläckar på sidan av halsen som är det karaktäristiska kännetecknet på fågeln. Förutom de vita fläckarna på halsen och de vita vingbanden har den en fjäderdräkt som är till största delen grå med grönskimrande inslag, främst på huvud och nacke. Stjärten och vingarna har tydliga svarta markeringar och bröstet är svagt rosafärgat som övergår till ljusgrå på undersidan av bröstet. Det är ingen större storleksskillnad mellan könen, men unga individer har rosa inslag i dräkten och saknar de vita fläckarna på halsen. De vita fläckarna kommer ungefär vid sex månaders ålder.

Läte
Ringduvan har ett karaktäristiskt läte som är lätt att känna igen. Många duvor har ett ganska snarlikt läte så man har försökt att sära dem åt genom att översätta dem till meningar. Ringduvans mening: ”men, gå då, ändå”. Skogsduvans mening; ”gå då”.

Fortplantning
Duvan är en social fågel som ofta ses i större flockar. Ringduvor bildar par för livet och ses oftast tillsammans förutom under ruvningen.

Ringduvan häckar i de flesta miljöer, skog, parker, trädgårdar och ibland har även hus förekommit som häckningsplatser. Det är oftast ett ganska slarvigt byggt bo av kvistar i täta barrträd. Äggen är vita och lite mer ovala än de andra duvarternas ägg.

Båda föräldrarna ruvar äggen i 15-19 dagar. En kull består i normala fall av två ägg. Ringduvan får minst två kullar under sin häckningsperiod. Ringduvan har sin normala äggläggningstid från 21 april till 18 juni.

Föda
Ringduvan är en växtätare och lever nästan uteslutande på frukter, ärtor, bär, frön, skott och knoppar. Det händer ibland att den livnär sig på sniglar, larver, maskar och snäckor. Under vinterhalvåret är bok- och ekollon en populär föda.

Jakt och viltvård
Ringduva får jagas under september till februari i den sydligaste delen av Sverige. I de mellersta delarna av Sverige får den jagas mellan den 16 augusti till den sista december. Ibland orsakar ringduvor i flock skador i odlingar, då får dessa jagas under mars och augusti i söder, mellan den 1 maj och den 15 augusti i den mellersta delen av Sverige och under maj till juli i norr. Jakten på ringduva sker oftast i anslutning till mognande eller skördade sädes- eller ärtfält. Man använder ofta bulvaner (konstgjorda platsfåglar) till hjälp.

Folktro
Duvan är förknippad med Afrodite och hennes älskade Adonis och även med Eros. Att duvan har kommit att förknippas med kärlek kanske inte är så underligt eftersom de lever i par och hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och föda upp ungarna.

Enligt gammal folktro så kan duvan avslöja det kommande vädret. I Leksand brukar man säga att om duvorna kommer till gården så ska det bli oväder. I Färila så säger man att om duvorna lägger ägg i februari, så blir våren tidig.

Redan i det gamla Egypten och i Kina så lade man märket till duvans instinkt att alltid återvända till sin häckningsplats, och man nyttjade därför duvan och dess lokalsinne för att sända hem brev från båtar.

Text: Katharina Olsson