Anemi-blodbrist

Blodbrist är ett sjukdomstillstånd där kroppen antingen förlorar eller inte producerar tillräckligt mycket nya röda blodkroppar. Vid stora akuta blodförluster eller pågående blödningar som inte stoppas kan tillståndet leda till döden.

Röda blodkroppar i blodet har bland annat som uppgift att transportera syre till kroppens celler. Vid anemi, minskad mängd röda blodkroppar, kommer kroppens celler tillslut att få syrebrist. Blodtillförseln till vitala organ kommer att prioriteras och mindre livsnödvändiga organ som muskulatur kommer nedprioriteras med nedsatt ork som följd.

Blodkroppar bildas kontinuerligt i benmärgen eftersom överlevnadstiden för en enskild röd blodkropp är cirka fyra månader. Så länge benmärgen fungerar normalt kan den relativt snabbt (inom ett till två dygn) kompensera för en tillfällig förlust genom att frisätta reservkapacitet.

Akut blodbrist

Anemi uppstår när kroppen förlorar röda blodkroppar eller benmärgen inte kan producera nya.

Akut blodbrist kan uppstå vid blödning. Förlusten kan ske vid en inre eller yttre blödning som i sig kan uppstå till exempel på grund av trauma som skadar större blodkärl eller organ med kraftig blodförsörjning som till exempel mjälten. Mindre trauman kan också ge omfattande blödningar om hunden har problem med koagulation (blodets förmåga att levra sig) som kan föreligga efter exempelvis råttgiftsintag.

Blodbrist kan också uppstå vid hemolys, det vill säga en onormal nedbrytning av röda blodkroppar. Detta kan ske via en sjuklig immunförsvarsreaktion (autoimmun hemolytisk anemi) som förekommer hos bland annat Cocker spaniel och Irländsk setter. En sjuklig immunförsvarsreaktion kan också triggas av sekundära faktorer som exempelvis infektioner och tumör­sjukdomar.

Lökförgiftning kan också ge anemi då ämnen i lök skadar röda blodkroppar. Lyckligtvis är detta en relativt ovanlig förgiftning. Hunden behöver äta mer än cirka fem gram lök per kilo kroppsvikt för att utveckla symtom.

Om benmärgen inte producerar nya röda blodkroppar kommer hunden få en kronisk långsamt utvecklande anemi. Detta kan ­orsakas av tumörsjukdomar eller behandling med vissa läkemedel.

Höga nivåer av östrogen skadar också benmärgen. Tikar med hormonproducerande cystor i äggstockarna kan drabbas av anemi på grund av detta. Även hanhundar kan få höga nivåer av östrogen, vanligast vid testikeltumörer, där tumörcellerna helt felaktigt bildar östrogen i stället för manliga könshormoner.

Symtom och utredning

De mest klassiska symtomen vid anemi är trötthet och bleka slemhinnor. Om sjukdomsförloppet är långsamt kan symtomen bli mindre tydliga och tröttheten kanske bara noteras vid ansträngning. Det kan vara bra att titta på hundens slemhinnor för att skaffa sig en uppfattning om hur de ser ut i normalfallet. Enklast är att titta i munnens slemhinna, det vill säga på tandköttet, en bit ifrån kanten på tanden. Slemhinnan är normalt ljusrosa. Om hunden är kall kan slemhinnan bli blekare än normalt på grund av att mindre blodkärl drar ihop sig för att hålla värmen. Det motsatta sker under/strax efter ansträngning eller om hunden är varm då kärlen vidgar sig och slemhinnorna blir något mörkare rosa. Titta på slemhinnorna i vila för att ha något att jämföra med ifall du misstänker att hunden är sjuk.

Till att börja med måste din ­veterinär fastställa om bristen beror på förlust eller problem med nyproduktion av röda blodkroppar och därefter försöka hitta den bakomliggande orsaken, i fall detta inte är helt uppenbart som till exempel vid vid yttre förlust.

Utredning av anemi sker med hjälp av klinisk undersökning, blodprover och andra kompletterande undersökningar till exempel ultraljud och röntgen. Ibland krävs också eller mer avancerad diagnostik såsom provtagning av benmärg.

Behandling

Om hunden har en blödning behöver den stoppas så snart som möjligt. Är det en yttre blödning kan den stoppas manuellt med tryck. Om hunden blöder kraftigt från ett ben kan du tillfälligt lägga en stas, till exempel dra om ett koppel, ovanför skadan för att lättare kunna lägga ett bra tryckbandage. Vid stakningsskador, när hunden sprungit in i eller landat på ett föremål, till exempel en gren, som sitter fast i kroppen, kan det vara bra att i största möjliga mån inte dra ut det. Ibland är det föremålet som stoppar en blödning, och det är bättre att ta bort det under kontrollerade former där man har möjlighet att snabbare åtgärda problemet efteråt. Om blödningen finns i ett inre organ, som exempelvis buk stoppas den via öppning av bukhålan för att knyta av, ligera, de kärl som blöder och ta bort delar av eller hela skadade organ.

Beror blodbristen på annan orsak än blödning måste bakomliggande orsak identifieras och om möjligt åtgärdas och behandlas.

Blodtransfusion

Om kroppen inte bedöms kunna bilda nya blodkroppar tillräckligt fort kan en akut blodtransfusion genomföras. Många större djursjukhus i Sverige har en blodbank med sparat donerat blod från utvalda blodgivarhundar. Även om blodet testas för att undvika allergiska reaktioner hos mottagaren mot det donerade blodet kan anafylaktiska reaktioner ske, och blodgiva sker alltid under övervakning där viktiga parametrar som kan vara tecken på oönskad reaktion noggrant monitoreras. Eftersom blodtransfusion inte är helt riskfritt är det framförallt i akuta livshotande lägen som den behandlingen är aktuell.

Om du som djurägare är intresserad av att låta din hund bidra till att rädda andra hundars liv kan du kontakta ditt närliggande djursjukhus för att höra om de har möjlighet att tappa och spara blod i blodbank. En del djursjukhus har också behov av blodgivare som kan komma in med kort varsel vid en akut situation eller olycka. Det är framförallt storvuxna hundar som är aktuella som donatorer och det finns flertal kriterier när det gäller sjukdomshistorik, utlandsvistelse och avel som behöver uppfyllas. Det behövs ständigt nya blodgivare på kliniker runt om i Sverige som vill vara med och rädda liv. Mer om blodgivare och blodtransfusion i ett kommande nummer.

Text och foto: Josefin Hållbus