Detta är premiuminnehåll!

Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.

+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.

Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Har du eller någon du känner haft en hund som blivit allvarligt sjuk ­eller skadad? Även djur kan hamna i ett läge där en blodtransfusion (giva av en blodprodukt) kan utgöra skillnaden mellan liv och död. ­Detta kan handla om såväl olyckor med stora blödningar som olika medicinska tillstånd och sjukdomar som gör att en hund behöver hjälp av en annan hunds blod för att kunna bli frisk igen.

Skador eller sjukdomar är bakgrunden till att hundar också behövs som blodgivare. På flera platser runt om i Sverige finns det kliniker som ger blodtransfusioner, och på några djursjukhus finns även blodbanker vars funktion bygger på hjälp från friska hundar och deras ägare, så att produkterna finns där den dagen när det verkligen behövs.

I denna artikel kan du läsa om vem som behöver blod, när och hur man genomför en blodtransfusion och vem som kan donera blod.

En påse donerat blod från en blodgivare kan användas i sin direkta form, eller behandlas för att få ut både röda blodkroppar (cirka 45 procent av volymen) och blodplasma (cirka 55 procent av volymen). De röda blod­kropparnas viktigaste funktion är att transportera syre i kroppen och är nödvändiga för alla kroppens celler och organens funktion. Blodplasmans viktigaste beståndsdel är olika typer av blodproteiner, som bland annat styr kroppens koagulation samt påverkar immunförsvaret. En blodpåse kan då alltså ges direkt, eller separeras till sina olika delar för att kunna hjälpa flera djur. Produkterna kan lagras över tid, vilket kallas att blodet bankas. Flera större djursjukhus har blodbanker som hela tiden har produkter tillgängliga för den dag då den kritiskt sjuka patienten behöver en blodgiva.

Text: Anna Pettersson, legitimerad veterinär och specialist i hundens och kattens sjukdomar på AniCura Djursjukhuset Albano.