Dystoki kallas det när tiken har förlossningssvårigheter, alltså när valpningen inte följer det normala mönstret. I en svensk epidemiologisk studie såg man att dystoki skedde i 16 procent av alla dräktigheter – om man tog bort fransk bulldog, engelsk bulldog och boston terrier då dessa har mycket högre andel dystokier. Men alla dystokier slutar inte med kejsarsnitt som tur är.
Orsaker till dystoki
Orsaker till dystoki kan vara uterin intertia, värksvaghet. Alltså att tiken har för svaga livmodersammandragningar så att valpen inte kan krystas ut. Värksvagheten kan vara primär och då uppstår inga livmoderkontraktioner alls och inte en enda valp kommer ut, eller sekundär och då föder tiken några ungar men sedan blir livmodern uttröttad och värkarna avtar trots att det är valpar kvar.
En smal stenotisk förlossningskanal kan också förhindra att tiken kan valpa normalt, det kan vara en medfödd förträngning men kan också ske efter felläkta bäckenfrakturer. Skall man para en tik som har haft en bäckenfraktur tidigare i livet bör man alltid röntga henne först.
I ovanliga fall kan en dystoki bero på uterustorsion= livmoderomvridning.
Dystoki kan också vara valporsakad, till exempel om valpen är för stor eller vid “single puppy syndrome”, här kan den enda valpen ha svårt att stimulera livmodern till kontraktioner.
Olika typer av missbildningar kan också orsaka dystoki, jag har en gång sett en valp med två huvuden som fastnat i förlossningskanalen.
Slutligen kan dystokin också bero på felläge. Två valpar försöker komma ut samtidigt, valpen ligger på tvären etcetera. Observera att 40 procent av valparna kommer ut baklänges, detta räknas inte som ett felläge.
Normal förlossning
Tikens löpcykel omfattar många olika hormoner, bland annat progesteron som vid ägglossning (ovulation) ligger på 15-39 nmol/l. Många hundägare tar blodprov några dagar efter att tiken börjat löpa för att veta ungefär när hon har ägglossning, så att de skall kunna matcha parningsdagen så bra som möjligt , till exempel om man åker långt för att träffa hanhunden och inte kan ta semester i två veckor.
Förlossning sker 58-71 dagar från parning, vilket alltså är ett rätt långt spann. Man har sett att förlossningen brukar ske 64-66 dagar från den dagen då progesteronnivån var över baseline och om det är första gången som man skall ha valpar så rekommenderar jag att ta blodprov så att man vet när det borde vara dags för valpningen. Tikar reagerar också väldigt olika när de ska valpa så det är inte alltid man kan se när det är dags. Då är det bra att ha koll på när de hade ägglossningen och när befruktningen egentligen skedde.
Kliniska tecken på valpning
Förutom de uppenbara signalerna på dräktighet, såsom att tiken blir rund om magen, får större spenar och inte längre orkar gå långpromenader, så finns det andra tecken på att det är dags att valpa. Vissa tikar bäddar intensivt, en del kräks, vissa vägrar att äta upp sin mat och många flåsar och är oroliga. Inför förlossningen sker en förändring av kroppstemperaturen på grund av en förändring av progesteronnivån i blodet. Rektaltemperaturen bör kontrolleras tre gånger om dagen från och med dag 55 i dräktigheten. Nära inpå förlossningen sjunker temperaturen till cirka 37 grader, stora hundar har större temperatursänkning än små, för att sedan öka igen. Från det att tempen varit som lägst och sedan stegrat igen bör förlossningen dragit igång inom 8-24 timmar.
Observera att temperatursänkning/stegring inte sker hos alla dräktiga tikar, utan endast hos cirka 60 procent av dem.
Förlossningens stadier
Öppningsstadie. Nu vidgas/öppnas livmoderhalsen så att valparna skall kunna pressas igenom förlossningskanalen. Öppningsstadiet innehåller inga krystvärkar och pågår i 12-24 timmar, längre hos förstföderskor. Många tikar hässjar, är oroliga och bäddar under öppningsstadiet, men vissa tikar är helt lugna.
Utdrivningsstadie. Det är nu det sätter igång! Tiken får kraftiga krystvärkar och dessa pågår i 1-24 timmar, helst inte över 12 timmar. Det får vara max 1-2 timmar mellan valparna och max 30 minuter med aktiva krystvärkar innan en valp kommer. Det är alltså inte meningen att en tik skall krysta timme ut och timme in utan att en valp kommer, sker detta så bör man uppsöka en veterinär.
Utdrivning av fosterhinnor pågår ofta samtidigt, det vill säga placenta och valp kommer samtidigt.
Diagnostik vid dystoki
Först tar veterinären en noggrann anamnes, detta är såklart mycket viktigt eftersom det kräver en helhetsbild för att avgöra om det föreligger en dystoki eller ej. Det är då bra att som djurägare ha skrivit ner löpdatum, eventuella progesteronvärden, parningsdag samt att ha koll på om det är tikens första kull eller om hon går på några mediciner etcetera.
Sedan görs en klinisk undersökning, inklusive vaginal palpation. Har tiken flytningar? Känner man någon anomali eller trång bäckenkanal? Är det en valp som verkar sitta fast? Uppvisar tiken sjukdomstecken? Och så vidare.
Därefter röntgas tiken med två projektioner för att se hur många valpar det är, samt om det finns tecken på fellägen eller trångt bäcken. Man tar ofta också blodprover för att kontrollera jonicerat kalcium (iCa) och glukos för att se om tiken ligger för lågt i något av dessa värden. Har man tillgång till ultraljud kan man också titta på fostrens hjärtslag, valparnas hjärtan skall normalt slå två till tre gånger fler per minut än mammans hjärta, om valparnas hjärtrytm ligger för lågt är det tecken på fetal stress, det vill säga överväg kejsarsnitt!
Medicinsk behandling
Innan man påbörjar en medicinsk behandling så måste man utesluta obstruktion/livmodertorsion först, annars finns det risk för att medicinerna gör så att livmodern brister.
Man brukar börja med att lägga en kanyl och ge tiken dropp. Oavsett om tiken ligger lågt i kalcium eller inte, väljer många veterinärer att ge en kalciuminfusion då detta hjälper myometriet, livmodermuskulatuen, att öka styrkan i kontraktionerna. Jag har sett många valpar födas den normala vägen efter en kalciuminfusion. Intravenöst kalcium kan påverka hjärtat och därför väljer man att späda ut det med koksalt och ge infusionen över ungefär 20 minuter, samtidigt som man regelbundet lyssnar på hjärtat.
Ligger tiken lågt i blodsocker kan man också koppla dropp som innehåller glukos, detta gäller framförallt till dvärghundraser eller vid annan sjukdom.
Hormonet oxytocin ökar frekvensen av kontraktionerna och kan ges intravenöst eller intramuskulärt i låga doser. Oxytocin har snabb effekt och kort halveringstid, försvinner fort ur kroppen. En oxytocininjektion kan upprepas var 30e minut om god effekt, alltså bättre värkar och det kommer en valp, men ger placentaavlossning och fetal hypoxi, det vill säga tänk efter innan användning!
Som veterinär är det också viktigt med digital förlossningshjälp, det vill säga att man hjälper till att dra ut valpar som sitter fast. Det finns ett antal olika instrument som man kan använda för att få ut valparna, men dessa skall verkligen användas med försiktighet så att man inte skadar tiken eller valpen.
Kirurgisk teknik
Först börjar vi med att ge tiken extra syrgas, vi försöker också att raka och tvätta buken medan hon fortfarande är vaken. Därefter söver vi med så skonsam narkos som möjligt för att påverka valparna så lite som möjligt. När hon är sövd steriltvättas buken och sedan rullas hon in på sal. Där öppnas buken och sedan det ena eller båda livmoderhornen och valparna evakueras så fort som möjligt. En osteril assistent tar hand om valparna och klipper navelsträng, suger rent i svalget med en liten valpsug och torkar valpen torr. Är valpen hängig kan man ibland testa att ge den lite olika mediciner.
När alla valparna är ute så dubbelkollar man en gång till att man inte glömt någon valp och sedan syr man ihop livmodern, bukväggen, underhudsfettet samt huden. Jag brukar välja att sy med stygn inuti huden som inte sticker valparna på nosen, men det där är olika från kirurg till kirurg.
Det sista man gör är att tvätta tikens spenar med ljummet vatten så att det inte finns rester av tvål eller desinfektionsmedel, för det vill man inte att valparna skall få i sig när de diar. Ofta låter vi valparna börja dia så fort tiken är ihopsydd, även om hon inte är vaken, det är bra att valparna får sin råmjölk så fort som möjligt även om råmjölk inte är lika viktig för valpar som för kor eller hästar.
Eftervård
Vanligen behöver tiken ingen krage om hon har levande valpar att pyssla om. I början får man vara med henne när hon umgås med valparna för många kejsarsnittade tikar förstår inte riktigt vad som hänt och kan vara lite avvaktande initialt. Vid ett tillfälle har jag sett en tik bita ihjäl alla valparna innan ägaren hann att stoppa henne. I de allra flesta fall tar det dock inte många minuter från det att tiken vaknat tills hon börjar att tvätta sina valpar och låta dem dia. Kommer det ingen mjölk kan man dels stödmata valparna med valpersättning och dels kan man injicera tiken med oxytocin för att få henne att släppa ner mjölken lättare.
Något man skall hålla koll på är om juvret blir hårt och svullet eller om det blir rött/blått, då kan tiken ha drabbats av mastit, juverinflammation. Kontakta en veterinär om detta sker, mastit behöver ofta behandlas medicinskt.
Buksåret brukar läka på 10-14 dagar, håll koll så att det inte blir rött och inflammerat. Tiken kan ha avslag , grön/röd/bruna flytningar, i upp till en månad efter operationen, men blir de variga, om hon får hög feber eller blir hängig så skall man kontakta veterinär.
När kan tiken jaga igen?
Jag vet inte exakt, det kan säkert variera från tik till tik, men jag tror nog att de flesta behöver en säsong på sig för att bygga muskler och kondition igen. Det tar ju rätt hårt på kroppen att först vara dräktig och sedan ge di.
Kriterier för att klassas som dystoki, alltså när man som djurägare skall kontakta veterinär:
• 12-24 timmar efter normalisering av rektaltemperatur utan valpning.
• Öppningsfas > 12 timmar, utdrivningsfas > 12 timmar, total valpning > 24 timmar. Observera att det finns viss individ- och rasvariation, men mellan tummen och pekfingret så är det dessa tider som gäller.
• >två timmar mellan två på varandra följande valpar.
• Krystvärkar > 30 minuter utan att valp föds.
• Gröna flytningar, tecken på placentaavlossning, innan första valpen föds.
• Kraftig blödning under/innan partus.
• Överburenhet, dräktig längre än normalt.
Indikation för kejsarsnitt:
• Påverkan på fostret, att man vid ultraljud ser att valparnas puls sjunker.
• Primär värksvaghet som ej svarar på medicinsk behandling, alltså tiken får inga krystvärkar trots dropp, kalcium och oxytocin.
• Sekundär värksvaghet, obstruktioner, >30 minuter utan aktivt värkarbete.
• Att livmodern är omvriden eller brusten.
• Gröna flytningar utan att det kommit någon valp, eller plötslig kraftig vaginal blödning.
Text: Mia Norell Candetoft
Veterinär på Anicura Albano Djursjukhus
