Att lära sig att undersöka din hund själv är en bra hjälp att hitta tecken på sjukdom och kan vara mycket användbart i kontakt med veterinärkliniker om hunden visar tecken på sjukdom. Att undersöka hunden när den är frisk är ett bra sätt att skapa sig en uppfattning om vad som är normalt för din hund.

Oftast är det ganska lätt att avgöra om hunden är allmänpåverkad eller inte. Eftersom vi lever ihop med våra hundar ser vi om något avviker från det normala. Det kan vara bra att försöka bedöma på vilket sätt hunden är dämpad, till exempel trött/orkeslös i kroppen, mentalt nedsatt som exempelvis svår att få kontakt med.

Kroppstemperatur

Tempen mäts med en vanlig ändtarmstermometer i analöppningen. Om hunden inte är väldigt van att bli tempad kan det underlätta om man är två, en person som håller hunden, gärna under magen. Sätt lite vaselin eller liknande på termometern och för in den cirka 1,5 centimeter. De flesta termometrar piper när mätningen är klar. Normal kroppstemperatur är cirka 37,5 till 39,0 grader. Tempen kan ligga något lägre om det till exempel finns avföring som ligger i vägen och kan bli något högre om hunden nyligen har ansträngt sig eller blir väldigt stressad av undersökningen.

Slemhinnor

Slemhinnefärg undersöks enklast i munnen, på tandköttet över tänderna eller i kinden. Slemhinnorna är normalt rosa, ofta lite mer rödaktiga efter ansträngning. Tandköttet kan vara mer rött precis i kanten mot tänderna om hunden exempelvis har tandsten, så titta lite högre upp.

Vissa hundar är pigmenterade (svart/grå-färgade) i slemhinnan i munnen, men ofta finns något ställe där det är opigmenterat. Bleka slemhinnor kan vara tecken på blodbrist som tagits upp i ett tidigare nummer. Blåaktiga slemhinnor indikerar syrebrist.

Muninspektion

Titta gärna i munnen/svalget på din hund när den är frisk. Pannlampa underlättar för att se ordentligt. Kolla igenom tänderna och tungan så du vet hur munnen ser ut normalt, det underlättar när huden är sjuk. Känn på utsidan av halsen vid struphuvudet, man kan trycka lätt på vardera sida och ner längs luftstrupen. Det är normalt att hunden reagerar lätt med att till exempel svälja eller harkla till, men om den har något problem med hals eller svalg kan den reagera mer kraftigt på detta.

Luftvägar

Titta efter nosflöde eller blod. Det kan ­komma mindre mängd klar vätska från nosborrarna normalt men det ska inte komma blod eller var från nosen.

I vila ska hunden andas med munnen stängd, men den kan öppna munnen tillfälligtvis exempelvis om den är varm. Normalt höjs framför allt bröstkorgen vid andningen, men en hund med andnöd kan ibland ta i mycket mer med buken vilket indikerar att den har svårt att få i sig tillräckligt med luft, detta kallas för buk. I vila (när hunden ligger helt lugnt och sover) är normal andningsfrekvens 15–25 andetag per minut. Om andningsfrekvensen i vila går över 30 andetag per minut kan man misstänka att den har något bekymmer med lungorna, till exempel lunginflammation eller lungödem. Detta är speciellt viktigt att hålla koll på hos hundar med tidigare problem som exempelvis hjärtsjukdom eller jaktödem.

Hjärtslag/puls

Pulsen är lättast att känna med pekfinger och långfinger högt på insidan av låret, upp mot ljumsken. Normal puls i vila är cirka 60–120, men kan variera mellan individer så bäst är att räkna någon gång när hunden är frisk. Hundars hjärta slår normalt lite olika snabbt beroende på om de andas in eller andas ut, så en liten regelbunden variation i pulsslagens intervall är normalt.

Buken

Man kan känna på buken bakom revbenen med en hand på vardera sida, lite som man knådar en deg. Man får börja försiktigt då många hundar spänner sig när man gör detta. Värt att notera är om hunden reagerar ovanligt mycket på detta eller om buken känns uppsvälld som en ballong.

Könsorgan

Kontrollera penis och testiklar på hanhunden. Penis ska normalt ligga inne i förhuden, och normalt kan man känna en avlång smal benstruktur mitt på penisskaftet, det är hundarnas penisben. Testiklarna är normalt relativt jämnstora med en liten mjukare struktur i bakkanten, storlek som en ärta på en normalstor hund. Tydligt olikstora eller ömma testiklar är tecken på sjukdom.

Vulva på tik kan variera lite i storlek beroende på var i löpcykeln hon befinner sig. Tikar löper normalt cirka två gånger/år men kan ha kortare och längre intervall mellan löpen. Titta efter flytningar, speciellt på den intakta tiken är detta viktigt under de första två månaderna efter löpet, då riken för livmoderinflammation (pyometra) är som vanligast. Känn också länngs juvret på tiken, normalt har tikar tio juverdelar. De kan svullna under skendräktighetsperioden, 2-3 månader efter löp, då tikar kan få mjölk­produktion även om hon inte är dräktig. Juvret ska dock inte kännas knöligt, det kan vara juvertumörer. Även kastrerade tikar kan få juvertumörer.

Hudturgor

Lyft upp ett hudveck på hjässan, i nacken eller mellan skulderbladen. När du släpper ska huden gå tillbaka inom ett par sekunder. Gör den inte det kan det vara tecken på uttorkning.

Rörelsestörning/hälta

Om hunden är halt är det bra att försöka beskriva hur kraftigt halt den är. Veterinärer brukar använda sig av en 5-gradig skala där grad 1 är en lätt hälta som knappt är synbar, till grad 5 som är en kraftig hälta då hunden håller upp benet konstant och inte sätter ner benet i marken alls. Den kraftigaste hälta brukar också kallas blockhälta. Vissa skador ger hälta som förvärras efter vila och värmer ur när hunden rör sig, medan andra typer av hältor ser mer efter en stunds rörelse. Vid problem från ryggen får hunden ibland ett kutryggigt rörelsemönster och kan få svårt att hoppa upp i bil eller gå i trappor.

Vinglighet/balansstörning kan vara tecken på neurologisk skada. En av de mest allvarliga och akuta neurologiska sjukdomarna är förlamning, som oftast ses på ett eller båda bakbenen i samband med ryggskador. Ett tidigt tecken kan vara att hunden sätter i ovansidan på tassen när den sätter ner benet, vilket kan progrediera till total förlamning, det vill säga att hela benet bara släpar när hunden tar sig framåt.

Till sist

Om du misstänker att något inte är som det ska med din hund och du behöver ­kontakta en djurklinik för rådgivning kommer personal­en också sannolikt att fråga följande saker.

• Äter/dricker och kissa/bajsar hunden ­normalt?
• Har den någon tidigare sjukdomshistorik eller medicinering?

Om du själv har möjlighet att göra en grundläggande bedömning av din hunds status blir det mycket lättare för kliniken att försöka bedöma till exempel hur akut din hunds sjukdomstillstånd är.

Text: Josefin Hållbus