Detta är premiuminnehåll!
Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.
+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.
Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.
För att inte bukorganen (tarmar, urinblåsa, prostata, etcetera) skall åka för långt bakåt finns det stabila muskler som fäster längst bak vid svansen, analöppningen och bäckenet. De här musklerna (levator ani, coccygeus och analsfinktern) bildar en stark bäckengördel som blir som ett stopp som håller emot när de inre organen pressar bakåt.
Om den här stödjande muskulaturen försvagas eller helt försvinner bildas det ett bråck bredvid rektum/anus mellan svansen och bäckenbotten och då kan vissa bukorgan åka bakåt i bråcket. Det vanligaste är att rektum dilateras och skjuts bakåt och att bukfett och omentum ansamlas i bråcksäcken men ibland hamnar även prostatan, paraprostatiska cystor och urinblåsan i bråcket.
Det vanligaste är att muskeln som heter levator ani förminskas eller försvinner helt (atrofierar).
Text: Mia Norell Candetoft, veterinär på Anicura Albano Djursjukhus
