Hundar kan precis som oss människor drabbas av ryggsmärta, som kan ha olika orsaker. Att se att hunden har ont kan dock många gånger vara svårt, inte minst för att graden av problem och smärta kan variera mycket. Likaså kan orsaken till ryggproblemen vara olika allvarliga – från lindrig smärta till akut förlamning. I denna artikel går vi igenom vad som kan göra att hundar får ont i ryggen och hur vi bäst hjälper dem.

Hundens ryggkotpelare, det vill säga ryggkotor på rad, sträcker sig från nacken och hela vägen ut till svanstippen. Runt kotorna finns ett stort antal små muskler, vars funktion är att stötta ryggkotpelaren och skydda den mot stötar och slag. Utanför dessa mindre muskler finns flera större muskler, de vi känner på hundens nacke, rygg och svans. Mellan varje ryggkota finns diskar, vilket är stötdämpande broskskivor som förhindrar att kotorna går emot varandra. Dessa broskskivor är fyllda med ett mjuk, geléaktigt innehåll som gör att den är flexibel och kan motstå de rörelser som sker i ryggkotpelaren. Inuti ryggkotan finns ett hålrum (kotkanalen) där ryggmärgen ligger. I ryggmärgen finns alla viktiga nerver som bland annat styr rörelsen i benen, men också förmågan att urinera och ha avföring på ett normalt sätt.

En hund med ryggsmärta kan ha smärta i en eller flera av ryggens olika delar. Det vanligaste är stelhet eller ömhet i muskulaturen runt ryggen, som kan komma sekundärt till att hunden på något sätt skadat sig eller arbetat på ett sätt att den har överbelastat sig. Detta kan liknas vid ryggskott, och kan komma plötsligt eller mer gradvis. Det är inte ovanligt att muskler som inte mår bra under en längre tid kan påverka nerver i området, men detta är svårt att diagnosticera hos hund om man inte ser tydliga tecken på nervbortfall.

Vad som däremot är allvarligare och ofta tydligare är när hunden får ett diskbråck. Detta sker när disken antingen har tryckts mot kotkanalen och därmed ryggmärgen, eller brustit så diskmassan har kommit ut i kotkanalen. När disken eller dess innehåll trycker mot ryggmärgen kan denna skadas. Detta kan ge en nedsatt funktion i hundens bakben eller i alla fyra ben, beroende på vart diskbråcket sitter. Det kan även uppstå blödningar runt och i ryggmärgen som förvärrar tillståndet.

Diskbråck är mer ovanligt än mildare problem med ryggsmärta. Dock kan även en mildare smärta vara ett förstadie till diskbråck, alltså när disken ännu inte spruckit/förskjutits helt men det är en tidsfråga innan detta sker.

Vissa raser är överrepresenterade, då de har en ryggkotpelare med en annan utformning. Detta gäller exempelvis tax. Ett diskbråck kan ske i alla ryggkotpelarens delar, utom i svansen. Det är vanligast att diskbråcken sitter i övergången mellan bröst- och ländrygg, och näst efter detta i nacken.

Symptom och akut behandling

En hund som har ryggsmärta kan visa det på olika sätt och symptomen beror också på var och hur stort område i ryggen hunden har skadat.

Vanligt är mildare och mer generella symptom på att något är fel, såsom trötthet eller dålig aptit. Hundar som har ont i nacken kan vara ovilliga till att böja sig till mat- och vattenskålen, och sitter smärtan längre bak undviker hunden gärna att hoppa upp och ned i möbler eller bilen samt vara tveksam till att gå i trappor. Ryggsmärta kan också visa sig som hälta, eftersom hunden dels kompenserar genom att spänna andra muskler (exempelvis fram- och baksida lår) men alltså även kan ha påverkan på nerver kring ryggkotpelaren som sprider sig ner i benen.

Vid mer allvarlig smärta är det inte ovanligt att hunden skriker eller piper till vid tillfällen när smärtan kommer mer akut. Detta kan ibland verka provocerat, men är kopplat till att hunden just då gjorde en rörelse som gav extra akut smärta. Det är generellt ovanligt att hundar skriker vid andra smärttillstånd än just ortopedisk smärta (smärta i rörelseapparaten).

Om hunden drabbats av ett diskbråck kan också symptomen variera från smärta till total förlamning, beroende på hur omfattande skadan är och var den sitter. Ett diskbråck kan starta som mildare tecken på smärta enligt ovan, och det är inte heller ovanligt att djuret upplevs vingligt eller ostadigt på ett eller flera ben.

Dock finns alltid en risk för försämring om en disk är trasig, och om djuret får ett allvarligt diskbråck långt fram i halsen finns risken för förlamning på alla fyra ben. Längre bak brukar framför allt bakbenen bli förlamande. Även urinblåsa och analsfinkter påverkas av sådana diskbråck, vilket kan göra att hunden blir inkontinent.

Vid en akut (misstänkt) ryggsmärta bör hunden hållas i stillhet så gott det går, då aktivitet ökar risken för att en utsatt disk går sönder eller förflyttas helt och hunden därmed drabbas av ett diskbråck. Då det ofta är svårt att skilja ett diskbråck från muskulär smärta, är rekommendationen alltid att vila hunden, undvika hopp upp och ned samt trappor. Det är även bra att höja upp mat- och vattenskålar för att hunden ska slippa böja eller sträcka sig för att nå dessa. Vid tydliga symptom på smärta bör hunden behandlas med smärtstillande mediciner.

Vad gör veterinären?

Om man misstänker att hunden har ryggsmärta som inte går över med vila, bör denna undersökas av en veterinär. Vid den allmänna undersökningen görs också en neurologisk undersökning, där man utesluter eller bekräftar att nervfunktionen hos hunden är störd.

Diskbråck är alltid en misstänkt diagnos vid ryggsmärta, och viktigt att bekräfta eller utesluta. Vid undersökning kan man försöka dela in diskbråcken i olika grupper utifrån allvarlighetsgrad:
1. Smärta från ryggen men normal nervfunktion.
2. Nedsatt motorik (rörelse) i ett eller flera ben men hunden kan fortfarande gå.
3. Förlamning i ett eller flera ben men kvarvarande smärtkänslig – hunden kommer reagera vid exempelvis nyp i tårna.
4. Förlamning i ett eller flera ben och ingen smärtkänsel kvar.

Att bekräfta ett diskbråck, alltså skilja en sjuk disk från en frisk, är däremot lite svårare. De flesta diskbråck syns inte på vanlig röntgen, eftersom brosk inte syns. I vissa fall kan dock förstörda diskar bli förkalkade, vilket syns på röntgen. Eftersom det dock är osäkert rekommenderar man numera en skiktröntgen eller i vissa fall magnetkameraundersökning för att diagnosticera ett diskbråck. Man kan då se exakt vart diskbråcket sitter, och planera eventuell kirurgi efter detta.

Man bör komma ihåg att en hund som ska genomgå mer avancerad bilddiagnostik behöver sövas eller få lugnande för detta. Då kommer alla muskler slappna av, och oförsiktig hantering kan göra att ryggkotpelaren blir än mer skadad. I de fall där ryggsmärtan är mildare undviker man därför ibland bilddiagnostik, och provar konservativ behandling först.

Konservativ behandling av ryggsmärta eller milda diskbråck (utan nervbortfall, grupp 1 och 2 ovan) består i strikt vila, där hunden ska hållas i stillhet. I allvarligare fall vill man att de inte ska röra sig alls utan vara i bur eller kopplad, och endast rastas mycket korta promenader för att göra sina behov. Man vill också behandla med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin för att kroppen ska få läka. Man bör komma ihåg att en konservativ behandling tar tid, men i de flesta fall sker förbättring inom 2–8 veckor.

För hundar med allvarligare diskbråck (grupp 2 och 3 ovan) eller de med en ryggsmärta som inte svarar på konservativ behandling bör man göra en ny utvärdering och troligen gå vidare med skiktröntgen eller MR. Hundar med allvarliga diskbråck kan genomgå en operation där kotkanalen öppnas upp och diskmassan som finns i kotkanalen tas bort och därmed även trycket på ryggmärgen. Detta är dock ett känsligt område och operationen i sig kan medföra att symptomen efter till och med blir värre på grund av den svullnad som uppstår efter ingreppet. Det kan också vara så att ryggmärgen blivit så skadad av diskbråcket att funktionen aldrig återfås, även om operationen går bra. Detta kan ske oavsett hur länge hunden haft symptom innan operationen. Det går därför aldrig att garantera att hunden kommer tillbaka till där den var innan skadan.

Rehabilitering

En hund som har drabbats av ryggsmärta och behandlats konservativt (med vila och vid behov smärtlindring) bör få lång återhämtningstid på sig innan den är tillbaka i samma arbete som innan problemen uppstår. Detta på grund av risken för en akut försämring, med exempelvis ett allvarligt diskbråck som följd.

När hunden har hållits i stillhet enligt rekommendation från behandlande veterinär och medicinsk behandling är avslutad, kan motionen försiktigt och gradvis ökas upp. Det handlar dock om att gå från total koppelvila till initialt längre promenader och utvärdera att detta fungerar bra, innan man väljer att öka aktiviteten ännu mer. Det är viktigt att låta återgången till där hunden var innan ta tid. En hund som haft problem med ryggsmärta kan må bra av att tills vidare undvika hopp i den mån det går, samt få behålla sin mat- och vattenskål högt. Detta kan minska risken för återfall.

En hund som blivit förlamad och har opererats för diskbråck kräver betydligt längre rehabiliteringsperiod, och i många fall tar det upp till 6 månader innan man ens kan bedöma hur bra hunden kan bli. Den kan behöva hjälp och träning med att stå/gå och dessutom behöva ha hjälp med att tömma urinblåsan under tiden. Vissa hundar har även svårt att vända sig själva, varvid omvårdnaden blir väldigt omfattande.

I både mildare fall av ryggsmärta där man framför allt misstänker trauma eller muskulärt problem och fall där hunden är förlamad kan det vara bra att se till att få en ordentlig rehabiliteringsplan. Hundar som har eller har haft ont kommer precis som vi ändra sitt rörelsemönster för att undvika smärta. En sjukgymnast kan undersöka hunden och ge tips om vad man bör tänka på i vardagen för att få tillbaka sin hund i så bra skick som möjligt, på så kort tid som möjligt.

Sammanfattningsvis

Ryggsmärta är relativt vanligt förekommande hos hund, och kan båda sitta på olika ställen på ryggen (från nacke till ländrygg) och i olika struktorer (muskler, leder, diskar). De milda symptomen är ofta ganska lindriga och ibland svårtolkade, men en hund med en skadad disk kan snabbt bli mycket sämre, till och med förlamad.

Misstänker man att hunden har ont i ryggen bör den initialt hållas i stillhet några dagar för att se om det blir bättre. Om ja, ökas motionen försiktigt upp igen för att se hur hunden reagerar. Om den blir sämre, eller inte bättre, är ett veterinärbesök på sin plats, för en ordentlig undersökning och smärtlindring. En hund som får allvarliga symptom, exempelvis problem med att röra benen, skriker eller har svårt med urin/avföring, bör undersökas akut. Hos de flesta blir symptomen dock inte så allvarliga.

Text: Anna Pettersson