Detta reportage finns även som film!
Drevskallen ekar och plötsligt kommer beaglen upp och vänder precis bakom våra ryggar. Följ med när Allt om Jakt & Vapen besöker Jakob, Björn och Ymer i Bäck, strax utanför Gävle för en dags harjakt.
Idag är jag på väg söderut för att träffa Jakob Aspelin, en småviltjägare som håller till utanför Gävle. Planen för dagen är att Jakob och hans far Björn skall släppa Jakobs beagle Ymer, som förhoppningsvis ska få upp en hare och driva den i pass. Det känns som en bra plan så här på förhand.
Det är något speciellt med att lyssna på ett klingande hardrev, och om man har tur kan man få se drevdjuret flera gånger. Om man inte är för ivrig att skjuta då vill säga.
I dessa tider undviker man onödiga övernattningar, så med tanke på att dagens resa tar cirka två timmar rullar jag hemifrån i tidig morgontimme. Vi möts upp vid en bensinmack i Valbo, och sedan tar jag rygg på Jakob den sista biten mot Bäck.
Vi svänger in på en liten grusväg, passerar en bom för att slutligen komma ut till dagens samlingsplats. Jakobs far Björn är redan där och han har hunnit tända en brasa.
Allroundrasen beagle är en ren harhund i vissa jägarfamiljer, för att hos en annan jägare vara en rådjursspecialist. Jakobs stjärnskott Ymer är en harhund, och även om det finns fälthare på dessa breddgrader så är det mestadels skogshare uppe på skogen där vi nu befinner oss.
Ymer, som i bagaget har en sjätteplats på SM, får på sig västen och pejlen. Han kommer fram och hälsar, för att sedan ta ett varv kring brasan innan han ger sig iväg till skogs. Vi pratar pejlar och Jakob berättar att han varit med i en grupp som testkört Ultracoms nya halsband. Jag delar med mig av mina erfarenheter samt får en lektion i några funktioner jag inte hade koll på. Vi är båda överens om att man idag är beroende av en fungerande hundpejl med alla faror som finns.
Vädret idag är inte optimalt för jaktformen. Det är relativt varmt och det blåser kraftigt. Nackdelen med blåsten är att det gör det svårt att höra drevet, och det gör också att vittringen från harens morgontraj försvinner fortare. Men vädret är inget vi kan påverka, utan det är bara att gilla läget.
Efter en sökrunda kommer Ymer tillbaka. Björn tar honom i koppel och vi går upp längs en stickväg. En bit upp släpper Björn på kopplet och Ymer far iväg med nosen i backen. Björn berättar att det inom rasen finns olika syn på beglen, mycket beroende på vart i landet man bor. Båda herrarna delar med sig av några jaktepisoder, men mitt i konversationen bryts lugnet av Ymers skall.
Det är något speciellt med det där ögonblicket på en jaktdag, när det första drevskallet ekar över skogen, följt av ett till och ett till. Även om man varit hoppfull innan, tänds en extra gnista så fort man hör hunden skälla.
Upptag
Upptaget verkar vara nere i trakterna kring vår första samlingsplats, så vi beger oss dit. Efter ett tag kommer Ymer drivandes längs vägen och strax innan lägerplatsen tvärvänder han och driver vägen tillbaka en bit.
– Den har varit upp och vänt här, säger Björn och vi andra instämmer.
– Vi får se om han hittar avhoppet bara, säger jag.
– Det gör han, svarar Björn tvärsäkert, och så blev det.
Mycket riktigt visar det sig att haren har kommit längs vägen, mot vår samlingsplats, sett oss och kastat tillbaka. Men vi har tittat åt fel håll, så ingen av oss har sett haren.
Ymer springer tyst på vägen en stund medan han letar sitt försvunna drevdjur. Men snart hör vi hur han börjar driva igen längs vägen, för att sedan hoppa av och fortsätta sin jakt inne i skogen.
Björn tipsar mig om att gå ner till ett vägkors och ställa mig i närheten av avhoppet, så jag slänger bössan på axeln och sträcker på steget. På väg mot vårt pass skämtar jag med min kollega och kameraman Anders om att det är väl nu när man går och skämtar som haren kommer.
Mycket riktigt. I samma sekund ser jag något komma längst bort på krönet av skogsvägen. Jag har cirka 50 meter kvar till mitt tilltänkta pass men inser att jag inte kommer hinna dit. Jag kliver ut i dikeskanten, stoppar två hagelskott i bocken, slår ihop den och gör mig redo.
Jag mäter ut ett lämpligt avstånd med ögonen och bestämmer mig för att, när haren passerat i höjd med en sten som ligger i dikeskanten ska jag ta skottet.
En klassisk miss när man står på ett hagelpass är att man vill lyfta vapnet för tidigt för att sikta in sig. Det är dåligt av flera anledningar. Lyfter man det för tidigt blir det tungt att stå med vapnet i anläggning, man tappar den naturliga rörelsen i skyttet och man riskerar att skrämma drevdjuret så att det kastar utom skotthåll.
Mitt drevdjur kommer dock rakt emot mig. Jag är lite störd över att jag inte hann fram till vägkorset, då jag vet att risken är stor att haren kommer svänga upp där. Skogsharen närmar sig i lugn takt och mycket riktigt viker den upp i korsningen. Jag hinner tänka en hel del och svära lite för mig själv, men haren gör bara en liten krok upp i korsningen för att sedan komma tillbaka och fortsätta rakt emot mig.
Jag tar ett djupt andetag, osäkrar och påminner mig om vart jag har mina cirka 20 meter. Haren fortsätter rakt fram och när den nått min tänkta plats lyfter jag bössan. I samma sekund ser haren mig. Den stannar till och en sekund senare låter jag skottet gå. Haren blir kvar på platsen och strax efter kommer Ymer ut på vägen längst bort på krönet.
Via radion rapporterar jag till Jakob och Björn att det gått bra och att haren ligger vid mig. Jakob som står på pass närmast mig ansluter först och strax därefter kommer Björn.
Vi är alla imponerade över Ymers arbete. Hur han kunnat lösa ut harens dubblingar på den torra grusvägen i detta blåsiga väder är fantastiskt.
Efter att ha passat haren beger vi oss till vår eld för att grilla en lunchkorv och ta det lite lugnt.
Alljägare
Även om harjakt med beagle är huvudspåret för Jakob och hans far blir det en hel del annan jakt med. De jagar älg, även om älgstammen är gles här nere, och lite bäverjakt med när schemat tillåter.
– Jag har en mark hemma i Storvik där vi har bra med björn, så jag brukar vara med där på premiären. Men när harjakten drar igång finns det inte så mycket tid till annat, berättar Jakob.
Jakob berättar att han gillar beaglen av många anledningar.
– Det är en perfekt familjehund, bra storlek och den kan vara med på allt.
– Den är även tålig, fyller Björn på med.
Björn har också ett stort jaktintresse och han är även jaktprovsdomare och sitter i Svenska Beagleklubbens jaktkommitté. Han beskriver beaglen som en spårnoga, envis och ärlig hund.
– Rasen kallas också för sportmodell av stövare och det är relativt lätt att få den att jaga som man vill, fortsätter han.
Vi pratar mycket om hur de gör för att få till en duktig jakthund, och Jakob understryker vikten av att vara noga när man väljer valp, så att den kommer från bra linjer.
– Jaktlust och skall är viktigt. När man ska lägga så mycket tid och pengar på en jakthund kan man ju vara noga med att göra jobbet och se till så att det ser bra ut bakåt med, säger Jakob.
Ymer har för länge sedan ledsnat på oss och gett sig iväg på nya osökta marker, men när han kommer tillbaka bestämmer vi oss för att byta mark. Vi lastar in i våra bilar och åker någon kilometer tillbaka längs grusvägen, innan vi viker in på en stickväg som går under en stor kraftlina.
Jakob tar med sig Ymer på en sökrunda medan jag och Björn blir kvar vid bilarna. Det torra och blåsiga vädret har rensat bort alla harspår och efter att Jakob gått ett resultatlöst varv med Ymer, och tiden har runnit iväg mot eftermiddag, bestämmer vi oss för att nöja oss för dagen.
Hade detta varit en vanlig jaktdag utan kameror hade jag nog släppt haren, i hopp om att få se den fler gånger och för att få njuta ytterligare av Ymers drevskall. Men idag vågade jag inte chansa.
Jag tackar Jakob, Björn och Ymer för den här gången. På återseende.
Jakob Aspelin
Ålder: 31 år.
Bor: I Storvik.
Familj: Sambon Lovisa och sonen Adam 2,5 år.
Jobb: Ventilationstekniker.
Björn Aspelin
Ålder: 57 år.
Bor: I Valbo.
Familj: Frun Anette och utflyttade barn.
Jobb: Höganäs Borgestad Energi och Ugnsteknik.
Gryningstimmens Ymer
Nr: SE28272/2017
Meriter: Årets unghund i Sverige 2018. 2a plats i regionsmästerskapet 2018. 6e plats i Har-SM på Gotland 2018. 2 harettor på prov. 2 hartvåor på prov. 1 råtvåa. 2 hartreor. Very good på utställning.
Text: Johan Olsson
Foto: Anders Dahlgren
