Även om en retriever är avlad för efterskottsarbete går den att använda även till många andra jaktformer. Den är även en förstklassig familjehund, men den kräver en aktiv familj.
En duktig apportör ska ha en av- och påknapp. Den ska lugnt och sansat kunna gå bredvid sin förare i timtal, för att när den behövs kunna explodera och springa ikapp en skammad fasan, eller kasta sig ut i vattnet och hämta en nyskjuten and. Viltet kan ibland vara svårt att hitta och det ska självklart levereras utan bitskador, för det är mat de hanterar.
Även om rasen har sina rötter i såväl stående fågelhundar som spaniels och terriers för att nämna några raser så har den starkast rötter från den kanadensiska S:t Johnshunden, som även kallades labradorhund eller liten newfoundlandshund. Så sent som 1962 kom tiken Black Penny of Yarlaw från England till Sverige och hon är den svenska stammodern. 1977 bildades Flatcoated retrieverklubben och då hade 1 764 individer registrerats i landet.
I samband med detta reportage har vi tagit kontakt med Reine Hansson från Valbo. Reine är en rutinerad jägare, uppfödare, hundtränare och jaktprovsdomare med många års erfarenhet av såväl denna, som andra retrieverraser.
Reine har idag tre hundar hemma. En flatcoated retriever, en jaktlabbe och en jaktcocker. Han är inte uppvuxen med jakt, utan blev introducerad av sin svärfar i mitten av 80-talet. Han började med att jaga älg, rådjur och testa på sjöfågeljakten. Hans fru hade ett stort intresse för bruksträning, och det i kombination med Reines intresse för fågeljakten gjorde att lotten föll på en retriever.
– Runt 1990 köpte vi vår första hund. Det var en flatcoated retriever och jag fastnade direkt, berättar Reine.
Förutom bruksträning och fågeljakt såg Reine en blivande spårhund i familjens nytillskott. Reine hade tidigare sysslat en del med apporteringsträning, så förutsättningarna fanns för att få till en duktig allroundhund.
Efterskottshund
Denna ras, precis som alla retrieverraser är egentligen en efterskottshund, det vill säga att den väntar på att få hämta in ett skjutet vilt, och innan skottet ska den bara finnas med utan att synas. Den har avlats i hundratals år för att få dessa egenskaper. Dock går det även att använda hunden som en stötande eller kortdrivande hund.
– Jag tycker inte att en så snabb hund som en flatcoated retriever ska följa efter vilt några långa sträckor, och man ska komma ihåg att lydnaden måste sitta till hundra procent innan man låter den jaga på annat sätt än som apportör.
Rasen är en arbetsvillig och energisk ras som vill jobba nära sin förare. Den är dirigerbar och kan skickas ut för att hämta vilt som den inte sett.
– Man ställer väldigt höga krav på en färdig hund och enligt mina erfarenheter är det sällan hunden har den nivån innan den är två år. Däremot kan man så klart jaga med en hund i ettårsåldern, bara lydnaden sitter, men de första gångerna ska man gå ut själv med sin hund så att man vet att allt går lugnt till och så man har kontroll på situationen.
Rastypiskt
Som familjehund eller sällskapshund är detta absolut en av de trevligaste raser man kan hitta. Detta är så klart en stor fördel för dig som ägare, men det är även ett problem, då många som inte jagar också gärna köper rasen och avlar på den. Detta gör det lite svårare när du ska köpa valp, för du måste vara noga med att hitta en uppfödare som jobbar med jakthundar om det är jakt du tänkt använda hunden till.
– Det är ingen hundgårdshund, utan den behöver vara nära sin flock. Rasen älskar människor i alla åldrar och det är väldigt ovanligt med konflikter mellan hundar av denna ras.
Köpa valp
En flat passar dig som tycker om hundar och att träna hundar. För att få en väl fungerande apportör krävs nämligen mycket träning. Med exempelvis en drivande hund kan man få en okej jakthund trots mycket lite träning. Det finns i stamtavlan, även om man så klart måste träna alla hundar för att de ska bli duktiga. Men en retriever som inte tränats kommer inte fungera som apportör. Det finns inga genvägar.
– Det är en bra hund för småviltsjägaren eller dig som vill ha en bra eftersökshund. Med lite jobb har du en allroundhund som kan användas till mycket.
Rasen är känd för sina goda spåregenskaper och lämpar sig till eftersök på alla typer av vilt. Den är känd för att troget följa sitt spår och inte byta om ett friskt vilt passerat det skadade viltets löpa.
När det gäller mark är det inga större problem. Från Mälardalen och neråt finns gott om fina marker för fältfågel, hare och även kanin på sina håll. Men sjöfågel finns i hela landet.
– De flesta kan nog få tag på ett vattendrag där man kan ta änder på sträck och även om du inte har egen jaktmark så blir du ofta välkomnad hos andra om du har en duktig hund. Man behöver sedan inte låta hunden jaga jättemånga dagar på året om man inte har möjlighet. Hunden är lika betjänt av träning. Det viktiga är att man aktiverar den.
Reines bästa tips till blivande valpköpare är att kontakta rasklubbens valpförmedling.
– De kommer inte favorisera eller prata för någon specifik uppfödare, men de kan hjälpa dig med att ta fram lämpliga parningar att titta på. Mitt tips är att så klart leta efter jaktlinjer. Kolla på jaktprovsresultat och även utställningsmeriter, men försök få tag på en uppfödare på relativt nära håll, så att du har möjlighet att åka på valpträffar och kurser hos din uppfödare.
Reine tycker även att man ska prata med olika uppfödare och höra sig för vad de har för filosofi och tanke med sin uppfödning, så att man känner att det passar ens egen vision, och framför allt så att det är rätt typ av jaktegenskaper i linjerna.
– En aktiv uppfödare som erbjuder hjälp är guld värd, framför allt om du är oerfaren.
Jaga in
En färdig hund med Reines mått ska kunna gå fot, sitta och stanna kvar, inte knallapportera och vara dirigerbar både på land och i vatten på 200 meters avstånd. Den ska kunna lyssna på en visselsignal på 200 meter och styras enbart med handtecken. Den ska apportera spontant och den ska bära viltet till sin förare utan att skada det. Dock är det inte alla som lägger ribban så högt, men det krävs mycket träning för att få en fungerande apportör.
Reine berättar att han i sin roll som uppfödare börjar lära valparna inkallning redan då de är 4–5 veckor, genom att blåsa en signal och göra tecken i samband med utfodring.
– Mat är ett bra redskap för att lära valpar saker. Man kan lära dem mycket när de är små, men kom ihåg att det bara är lek när de är små, inga krav.
Reine börjar uppmuntra apportering med redan vid sex veckors ålder.
– Jag bukar låta dem få hämta och bära en liten skata eller liknande. De flesta valpar gör det utan problem. Om de inte är intresserade är det bara att vänta och testa lite längre fram.
Reines bästa tips för att lyckas är dock att ta hjälp av någon duktig jägare eller instruktör.
– Även den erfarne, men framför allt den oerfarne behöver gå på en valpkurs. Den kan man gå hos uppfödaren, via SSRK eller rasklubben. Det finns många alternativ. Där får du förutom träning och träningstips hjälp med att bedöma din hund, och utifrån den bedömningen kan du får individuellt anpassade träningstips.
Lydnaden är det svåraste med denna typ av hund, då det är stora krav på just lydnaden om man ska kunna vara med på större jakter. Det är väldigt lätt för en hund att tagga till och bli för exalterad om det blir många hundar, mycket vilt, många skott och så vidare. Av den anledningen måste man steg för steg utmana sin hund och utsätta den för mer störning, men om den inte hanterar det måsta man ta ett steg tillbaka och börja om på en lättare nivå.
– Det vanligaste felet är att man går för fort fram. Man har inte tålamod att befästa kunskapen innan man går vidare och då får man lätt en stressad och exalterad hund som knallapporterar, blir för tuff på apportviltet eller visar något annat oönskat beteende. Om man får problem är det ett steg tillbaka som gäller och jobba med problemet, samt lägga mer tid på passivitet och miljöträning.
Om du vill använda din hund som stötande eller kortdrivande hund är det viktigt att lydnaden är riktigt befäst.
– När du ska använda hunden som exempelvis kortdrivare är det viktigt med en väldresserad hund som håller sig nära dig som förare. Det brukar inte ta så lång tid innan hunden förstår vad du vill att den ska göra, men se till att kalla av hunden när den förföljt drevdjuret några hundra meter. Vissla in den och ge mycket beröm.
Reine Hansson
Ålder: 59 år.
Familj: Fru, två barn och två barnbarn.
Bor: Valbo.
Sysselsättning: Svetskonsult.
Kennel: Conovers (betyder välutbildad).
Hundar: Tre stycken. En flat, en jaktlabbe och en jaktcocker.
Tips
• Välj valp med jaktlinjer. Prata med rasklubb och uppfödare.
• Ta hjälp av någon erfaren tränare under valpperioden för bedömning och träningsråd.
• Ha roligt med din hund.
Text: Johan Olsson
Foto: Maria Svensson
