Slovenský kopov är en mycket gammal ras. En jakthund som lämpar sig väl för vildsvinsjakt och som anses vara den slovakiska nationalrasen. Den kallas ofta för slovakisk stövare och är även en mycket god spårhund.
Vi har fått en pratstund med Sören Sehlstedt, som har varit aktiv i Kopovklubben sedan 2004. Sören berättar att han fick sitt jaktintresse genom sin bror och sin farbror. Redan som tioåring fick han följa med sin farbror som inte hade några egna barn och tyckte nog därför att det var extra roligt att ta med sig Sören. Sörens två sommarjobb vid 14-15 års ålder var hos en yrkesjägare som födde upp fasaner och änder. Där fick han lära sig mycket om framför allt predatorjakten. Idag jobbar han som jakt- och fiskevårdare på Boxholm skogar.
Sören importerade sin första slovensky kopov från Tyskland redan år 2004, en tik, Ida Vinandi. Det visade sig vara den tyska avelsklubbens ordförandes kennelnamn och därmed kunde Sören välja fritt bland hanhundar för parning.
– Jag har haft hundar allt eftersom som jag har behövt dem, beroende på jakten. Så jag har anpassat det lite efter hur viltstammarna har förändrats genom åren. Kopovhundar driver med skall och de försöker spränga loss viltet så att det börjar springa vilket passar mig bra.
En kopov ska ha ett bra sök och ska kunna ta ett nattspår. Den har ett litet grövre skall i samband med ståndskall och ett litet finare skall när den driver.
– Rasen blev väldigt populär i början, men fick också ett dåligt rykte om att ha dålig jakt i sig. Men det är ju ofta så i början med en ny ras. Då fick man några hundar som var lite veka och som jagade lite sämre. Men med tiden fick vi ordning på aveln och har nu fått fram en fin stam.
Sören beskriver rasen som en trevlig familjehund och om vi tittar på de jaktliga egenskaperna jobbar de gärna för att få loss vildsvinet.
– Det är en kortdrivande stövare som fungerar jättebra med andra hundar. Det finns inga kända sjukdomar som är vanliga inom rasen. Någon C-höft och ett par D-höfter har funnits, men det har man jobbat bort.
Köpa kopov
Om man är intresserad av att köpa en kopov för att börja jaga föreslår Sören att man ska kontakta kopovklubbens avelsråd för att få reda på vilka parningar som ligger i tiden och vilka som är godkända. Innan man bestämmer sig för att köpa en kopov bör man tänka till på om man har rätt förutsättningar.
– Man bör ha tillgång till jaktmarker med gott om vildsvin. En tät vildsvinsstam bör vara ett krav. Det är nog inte en nybörjarhund, utan du bör ha en viss hundvana innan. Det krävs en del för att få den rådjursren, och du får inte släppa hunden och låta den pyssla med sina olater. Det finns absolut andra raser som är lite enklare att dressera.
Det tar ett tag att få till en bra jakthund. När Sören jobbar fram sina hundar för att få dem rådjursrena passar han på när han ser att det springer ett rådjur över vägen eller liknande.
– Då tar jag hunden i koppel och går över rådjurslöpan. När hunden visar intresse för spåret gör jag ett lätt ryck i kopplet och säger usch. Gör man så upprepade gånger så får man oftast ett bra resultat. Men man måste ju även uppmuntra och berömma när den gör rätt.
Välja valp
När du ska välja valp rekommenderar Sören att titta på att föräldradjuren är avelsgodkända och meriterade som vildsvinshundar. De ska ha A eller B-höfter, de ska ha gått jaktprov eller i hägn och ha fått minst good på utställning. Sedan tittar han också på om föräldrarna har haft flera kullar och hur de avkommorna har blivit.
– Jag har ett tjuvknep när jag väljer valp. Då tar jag valpen till min bil och släpper den bland nya främmande dofter där den aldrig tidigare har varit. Då ser jag om den är nyfiken och börjar gå och lukta, och då väljer jag den. Jag väljer inte den som sitter och skakar och är rädd.
En bra metod är även att följa med föräldradjuren på jakt och se vilka egenskaper de har. Hur de jobbar på slag till att börja med. Om de tar nattspår och hur långt de söker ut. Hur de jobbar när de väl hittat ett spår. Ibland kan en gris ha gått en kilometer innan den har lagt sig i en daglega.
– Jag tycker inte om de hundar som tjuvar drev, det vill säga de som lyssnar på andra och tar upp dreven så. Det är ingen bra egenskap.
Generellt sett har hanarna presterat lite bättre än tikarna på jaktprov. Sören tror att det beror på att de är lite tuffare. Han berättar att även om han inte skulle kalla rasen för en naturlig vildsvinsexpert så kan man få sin kopov att bli expert just på vildsvin.
– Det går att forma en kovop till att bli en bra vildsvinshund, den har bra gener. Men att köpa en kopov och tro att man köpt en vildsvinsexpert, då är man fel ute.
Första tiden
Sören sover alltid tillsammans med valpen på köksgolvet under de första veckorna för att få den präglad på sig.
– Jag vill inte lämna en valp ensam de första dagarna, och det där har jag igen när den jagar för då letar den upp mig.
Kopoven är ingen skällig eller vaktbenägen ras. Däremot så talar den gärna om när det kommer främmade personer, något Sören tycker är positivt. Sören börjar tidigt och gör lite lätta övningar med exempelvis koppelgång, inkallning etcetera.
– Sedan försöker jag anamma ”de fyra lätta stegen”.
Han vill att hunden skall följa honom och han tränar en hel del passivitet, så att hunden lär sig att kunna slappna av. Han börjar även tidigt med spårträning.
– Jag brukar börja med enkla blodspår, med blod från söndagsteken. Jag droppar ett spår på 10-15 meter på gräsmattan och det här gör jag när valpen är liten. Sedan ökar jag svårigheten succesivt med tiden, samt introducerar vildsvinsklövar som ny doft efter ett tag. Valpen får också alltid vara med i slakteriet där den kan få en klöv och gnaga på.
Sören lägger inte så mycket tid på skotträning, men han brukar observera hur de reagerar när de hör skott på långt håll.
– Det är dömt att misslyckas om du tar med en valp till en skyttebana där det smäller flera hundra skott. Börja försiktigt, på långt håll.
Skogsvana ger han sina valpar på en gång.
– Valpen är alltid med mig så det blir mycket naturlig skogsträning. Sedan när den blir lite äldre och börjar springa lite i förväg brukar jag ställa mig bakom en sten eller dylikt så får den lära sig att använda nosen och leta upp mig.
Injagning
När hunden är runt ett år gammal brukar Sören påbörja injagningen. Han tycker att man inte ska börja för tidigt med detta för det är först vid den åldern hunden är mentalt mogen för uppgiften.
– De måste vara stabila innan de får möta ett vildsvin som kan uppträda aggressivt. En unghund som blir jagad av ett aggressivt vildsvin kan bli skrämd. Jag tycker att man kan börja i ett hägn så att man har lite kontroll.
När hunden har träffat vildsvin under ordnade former och man ser att den klarar av det är det så dags att börja träffa vilda vildsvin. Sören söker sig då till de områden där han vet att det brukar ligga vildsvin.
– Ser jag att hunden börjar spåra och kommer tillbaka, så går jag tillbaka på spåret och försöker få den att spåra en liten bit till. Har man spårsnö är det ännu bättre, för då kan man se vad för sorts gris hunden hittat. Brungrisarna är lättast att jaga för unghunden.
Han anser att det är väldigt viktigt att hunden lär sig att komma tillbaka till honom.
– Om någon annan skjuter för unghunden så går inte jag dit och hämtar hunden. Jag ber i så fall passkytten att på ett lugnt och vänligt sätt skicka iväg hunden så att den ska leta sig tillbaka till mig. Annars får jag en hund som alltid stannar vid fällt vilt. Jag tycker att de ska få ragga en stund, men sedan skall de själva hitta tillbaka.
Sören går inte och nöter med en hund som är trött och inte söker ut. Då är det bättre att den får vila. Han gör bara ett eller maximalt två släpp på en dag med en unghund. Om hunden jagar fel vilt fyar han den och om han inte är på plats ber han den som är där att göra detsamma.
– Du måste ta det där och då. Du kan inte koppla hunden och fya den sedan.
Om han kommer åt försöker han skjuta ett vilt för unghunden så snabbt som möjligt för att kunna berömma och belöna den.
– Jag kan även ha två hundar med mig. Då släpper jag den rutinerade hunden, och har unghunden i koppel, så kan jag se vilket vilt min rutinerade hund fått upp och se till så att unghunden får komma in när det är ett bra tillfälle.
Jaktetik & säkerhet
Sören lyfter vikten av att lära hundarna att de inte får ta kultingar. Om det ändå blir så får man lov att sätta munkorg på hunden. En annan sak han anser är viktig är att alltid ha hundra procent koll på vart hunden befinner sig i samband med ett skottillfälle. Det är inte ovanligt att hunden kan ligga väldigt nära drevdjuret.
Sören Sehlstedt
Ålder: 62 år.
Familj: Hustrun Solveig, två döttrar och en son.
Hundar: En kopov och två västsibiriska laikor.
Kennel: Boxholmjägarens kennel.
TIPS
– Välj en valp som är framåt, nyfiken och självständig.
– Prägla hunden på dig och skapa en god relation med din hund.
– Ha tålamod och gå fram sakta. Vänta på att hunden ska mogna innan du ökar kraven.
– Jaga inte in din hund på marker där det finns flera andra hundar. Undvik storjakter.
– Låt inte hunden göra något som du sedan inte vill att den gör. Detta gäller allt från vilka vilt den får jaga, eller saker den gör i hemmet. Var konsekvent.
Text: Katharina Olsson Foto: Privat
