Detta är premiuminnehåll!

Det finns mer att läsa här! Logga in som prenumerant för att ta del av allt innehåll.

+ Prenumerant? Logga in för att fortsätta läsa.
+ Teckna en fysisk prenumeration.
+ Teckna en digital prenumeration.

Om du redan prenumererar på tidningen kan du koppla ihop din fysiska prenumeration med hemsidan. Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Denna artikel finns även som film!

Ljudet av myggor som kryper i ansiktet och på händerna blandas med nära möten med hjort­ar och vildsvin med för den delen. Men vart är de skjutbara grisarna?

I normala fall när vi gör våra jaktreportage jagar vi tillsammans med någon duktig jägare som känner marken väl, som har fantastiska hundar och så vidare. Men den här gången är jag helt på egen hand, på främmande mark, med ett vilt som jag tidigare endast stött på under klassisk drevjakt. Man kan säga att jag spelar bortamatch.

Min kollega, och för dagen fotograf och kameraman Anders Dahlgren, har en gammal bekant som ansvarar för jakten på två gårdar i Stockholm, ett stenkast från kusten. Där bedrivs det årligen en hel del jakt i form av drevjakt, sjöfågeljakt och även en del smygjakt för tillresta gäster. Vi har dock fått privilegiet att utnyttja marken för oss själva i några dagar, självklart med vissa riktlinjer. Vi har som uppgift att jaga i spannmålen, för att freda den, samt för att skjuta ett vildsvin i 50-kilos klassen. Det ska väl inte vara så svårt?

Text: Johan Olsson
Foto: Anders Dahlgren