10 dagar i vildmarken – Dag 10

Efter kanske fyra visslingar svischar denna järptupp förbi mig på bara några meters håll.

+ DETTA ÄR EN PREMIUMARTIKEL
Logga in eller teckna en prenumeration här för att läsa hela artikeln.
Är du redan inloggad kan du prova ladda om sidan.

Se alla filmavsnitt här.

Igår fick jag besök av Anders Johansson och hans finnspets Krösa-Maja, turen var inte riktigt med oss då men det blev en trevlig omväxling åtminstone. Idag vaknar jag upp till den sista hela dagen ute vildmarken och likt ljuset i tunneln bryter också solen igenom för första gången på fyra dagar.

Det är fortfarande blött och surt när jag vaknar, dimman verkar dock ha släppt greppet om skogen vilket känns hoppfullt. Idag är sista hela dag­en här ute vilket känns både skönt och vemodigt på samma gång, mest vemodigt tror jag. Snart är jag tillbaka i den stressiga vardagen med åtaganden och deadlines, och matas återigen dagligen med allt elände som sker världen över och människors ”perfekta” liv via ­sociala ­medier. Här ute behöver jag ”bara” bekymra mig om att få ihop mat för dagen och ved till brasan, något som egentligen är så fundamentalt för vår överlevnad men som vi idag tar för en självklarhet.

Nåja, en av fördelarna med att vara här ute är att man tar en dag i taget. Nu fokuse­rar jag på att få ut så mycket som möjligt av den här dagen. Jag kokar min portion med gröt och lite vatten till termosen medan mörker övergår i gryning. Målsättningen var att komma iväg tidigt idag mot de där myrarna Anders pratade om. Som vanligt tar det lite längre tid än beräknat att komma iväg men snart är jag på gång. Lite vatten i flaskan bara så börjar jag trampa på över myren, upp mot berget på andra sidan.

Text och foto: Anders Dahlgren

ANNONS

LÄMNA ETT SVAR

Var vänlig fyll i din kommentar
Var vänlig ange ditt namn