Gårdagen avslutades med ett hastigt väderomslag, ska regnvädret hålla i sig tro? Idag ska jag också ta mig till första checkpointen och möta upp Lina. Gäddan från igår har jag sparat, återstår att se om jag hinner få tag i något mer, och var ska jag slå läger ikväll?
Natten bjöd inte på någon vidare sömn på grund av regnvädret, men under morgontimmarna har regnet i alla fall bytt karaktär till ett något behagligare, fint duggregn. Lite har jag i alla fall sovit på morgonkvisten, jag blir nämligen abrupt väckt av en blåsande orre i närheten och studsar yrvaken upp. Liggande under tarpen med droppandet från träden som smattrar lyckas jag inte få någon riktning på ljudet, jag slänger på mig kläderna och kliver ut från tarpen för att lyssna. Tyst, typiskt. Någonstans i dimman sitter minst en orrtupp, inte långt från lägret, men jag har ingen koll på i vilken riktning jag ska leta. Jag bestämmer mig för att gå en runda innan frukost för att försöka hitta orrarna, jag smyger iväg mot de stora myrarna ovanför mig. Dimman hjälper inte till, jag har kanske 100 meters skaplig sikt. Hör jag inget mer behöver jag komma väldigt precis på dem om jag ska få syn på dem.
Jag hörde några bilar i morse och mina misstankar bekräftas snart av ett upptag 4-500 meter framför mig. De jagar visst älg i det här området idag. Jag avvaktar en stund för att se vad som händer med upptaget men vänder snart tillbaka till lägret igen för att inte störa mer än nödvändigt. Jag har heller inte hört något mer av orrarna så det är lika bra att få i sig lite frukost istället.
Klockan tolv ska jag vara på plats vid checkpoint ett, Sibirienkojan. Kartan jag har är omarbetad och stämmer inte överens med skalan så jag har lite svårt att veta hur långt det är. Om jag jämför med de tidigare sträckorna jag gått och den tid det har tagit bedömer jag dock att det borde räcka med två timmar. Jag siktar på att komma iväg så jag har tre timmar på mig tänker jag, medan jag äter upp gröten och får i mig ett par koppar kaffe.
Jag fiskar en stund innan det är dags att börja packa ihop lägret igen. Öringarna lyser fortsatt med sin frånvaro men en abborre till får jag i alla fall upp ur det mörka vattnet. Fisket drar ut lite på tiden och jag kommer iväg lite senare än planerat efter att ha packat ihop lägret. Jag tog ju till lite marginal så det borde gå bra, men lite får jag nog trampa på.
Massor med fågel
Efter en stund kommer jag upp på grusvägen. Enligt kartan kan jag följa den en bra bit och vika upp på en mindre avstickare, sedan är det obanad terräng och en hel del höjdmeter fram till checkpointen som det ser ut. Det är blött, tungt och massor av lutning. När jag kommer upp efter stickvägen där det börjar plana ut lite sitter det plötsligt fågel överallt. På några hundra meter stöter jag fem tjädrar, två järpar och en orre.
– Jaha, det är här man skulle ha varit, tänker jag.
Men nu måste jag ta mig vidare till checkpointen. I ett försök att hinna med vid uppflogen lättar jag lite på högra axelremmen och flyttar in den så mycket jag kan med hjälp av bröstremmen så jag ska kunna klara att få upp bössan i alla fall.
– Det här kommer nog ryggen och vänsteraxel få sota för sedan, tänker jag. Men det är värt ett försök i alla fall.
En tjädertupp flyger plötsligt upp en bit in i skogen, instinktivt lyfter jag bössan men den verkar flyga rakt bortåt så jag hejdar mig halvvägs. Förstås viker den bland träden och kastar sig över vägen på 30-35 meter i ett perfekt läge, men då var bössan redan nere igen och jag är återigen tvåa på bollen (tjädern). Det är nog bara att inse att jag kan glömma att skjuta något med säcken på ryggen under transportsträckorna.
Right on time
Framme vid en vändplan blir det till att ta fram kompassen och kartan igen. Nu behöver jag en kompassriktning att gå efter och siktar in mig på Sibirienkojan. Första biten blir det en del myrmark i uppförslutning, det suger bra i benen med packningen. Sedan planar det ut och börjar öppna upp sig mot ett hygge längre fram, jag har hållit kompassriktningen skapligt och mitt på hygget ser jag plötsligt en grusväg igen. Jag kliver ut på vägen och ser mig omkring, 200 meter till vänster ser jag en stuga, det måste vara Sibirenkojan. Jag tittar på klockan, visarna säger prick klockan 12, perfekt timing!
Lina och Andersson är inte på plats ännu. Jag passar på att kränga av mig packningen och hänga upp jackan och undertröjan så de får luftas lite, jag blev rejält svettig under turen hit. Jag tar fram en torr tröja ur ryggsäcken och drar på mig så länge. Snart hör jag knastret av bildäck på grusvägen utanför, Lina och Andersson kliver ur bilen och hälsar glatt. Det är roligt att se dem igen och medan minneskorten töms på materialet från de första dagarna hinner vi umgås och prata en del. Jag bestämmer mig också för att steka på gäddan medan vi ändå står där. Gädda stekt rätt upp och ned med salt och peppar är ingen kulinarisk smaksensation direkt, men fyller ändå sin plats i magen. Efter att ha spottat ut sju miljoner ben vill säga.
Nästa checkpoint
Med tomma minneskort och fulla batterier börjar det bli dags för oss att skiljas åt igen. Innan jag går får jag en ny checkpoint tilldelad av Lina.
– På måndag träffas vi här, vid Nätsjön, säger Lina och pekar på kartan.
Platsen ligger ett gott stycke västerut, vid en större, långsmal sjö. Det är alldeles för långt för att ta sig ända dit ikväll så jag behöver ta åtminstone ett mellanläger. Lina skvallrar om att väderprognosen inte ser så lovande ut kommande dagar, med det i åtanke tänker jag att det vore klokt att ta sig till den checkpointen redan imorgon och få till ett bra läger där. Då behöver jag inte bryta läger igen förrän tidigast på måndag. Det ser dessutom ut att vara stora fina myrområden i närheten som kan vara intressanta att lägga några dagar vid, och kanske någon öring i sjön? Först behöver jag dock hitta ett läger för i natt och förhoppningsvis hinna jaga lite också.
Nytt läger
Packningen görs iordning och ryggsäcken hamnar återigen på ryggen. Jag vinkar av Lina och Andersson och ger mig iväg. Jag tar sikte på sluttningen på andra sidan den stora myren här nere, förhoppningsvis kan jag hitta lite vatten någonstans där och en lägerplats för natten. Innan jag viker av grusvägen och ger mig ut på myren träffar jag också på en älgjägare. Han är från Borås-trakten och har jagat älg här uppe i många år tydligen, jag tror han har lite tråkigt på passet för vi blir stående en stund och pratar innan jag drar mig vidare.
Efter en stund stöter jag upp en järpe från marken, jag ser att den slår någonstans i en gran lite längre bort. Jag gör mig beredd och smyger framåt, men järpen flyger i skydd av granen och hinner ut på för långt håll innan jag får syn på den. Typiskt. Det kommer ett dike ner här och jag följer det uppåt för att hitta lite bättre vattenflöde och torrare mark. Till slut hittar jag en skaplig plats, vattnet i diket är det gränsfall att jag ska våga dricka kallt men det rinner på skapligt och smakar bra så jag chansar, kanske ska försöka minimera det jag dricker kallt och koka det mesta. Tarpen åker upp och jag sätter den ganska högt i framkant så jag kan elda ordentligt och hänga upp lite saker på tork. Drillingen börjar fara illa av vätan och innan jag ger mig ut på en sista jaktsväng vill jag dra ur piporna och göra rent lite. Dumt nog lämnade jag mina bore-snakes hemma och köpte något litet kit med borste på ett snöre, litet och smidigt tänkte jag. När borsten börjat gå in i pipan lossnar snöret och där sitter jag som ett fån, s****grejor. Som tur är får jag tag i änden med multitången och kan dra ut den igen. Med lite improvisation lyckas jag dra igenom loppen hjälpligt med trasa i alla fall och borstar bort skräp och rost från övriga ytor.
Vart är den?
Det känns som bra järpbiotop här och jag stötte ju en järpe inte långt härifrån. Jag smyger mig iväg upp längs diket ett hundratal meter och provar ett par lockserier. Inget svar men strax hör jag det välbekanta bullret av järpvingar snett bakom mig. Jag vågar inte röra mig, men efter en stund provar jag en serie till. Inget svar, var är den? Plötsligt lättar den från det täta partiet intill diket och flyger ut i den lite öppnare granskogen, sätter sig helt öppet på bra hagelhåll och jag får ett enkelt skottillfälle. Ja! En grann järptupp. Så skönt, nu har jag en fågel igen. Jag tror faktiskt jag spar den till imorgon och nöjer mig med bara nudlarna ikväll. Gäddan gav lite i magen vid lunchen så jag tror jag bör klara mig på det idag. Jag fortsätter en runda till innan jag vänder tillbaka till lägret, det är upprivet i mossan på många platser här och jag tror det är björn som varit i farten. Jag har sett mycket björnvisten de här dagarna men ännu ingen björn.
Nudlar och kaffe
Mörkret har nu återigen sänkt sig över skogen och en rejäl eld är igång. Jag sneglar på ett av repen till tarpen som ser ut att vara farligt nära de höga lågorna, men de lugnar snart ned sig. Raggsockar, sulor och diverse annat står på tork bredvid elden, på linor under tarpen hänger ytterkläderna. Det är väldigt blött i luften så inget torkar något vidare bara av att luftas i de här förhållandena tyvärr, särskilt inte i lä under tarpen. Understället och innerstumporna torkas bäst på kroppen men det övriga får elden hjälpa till med. Nudlar och kaffe kokas sedan i eldens sken och inmundigas till ackompanjemang av lågornas lågmälda buller och gemytliga sprakande.
När jag kom till checkpointen idag hörde jag en orre som blåste ute på de stora myrarna nedanför lägret. Förhoppningsvis vaknar jag upp till en kallare och klarare morgon med chans till att komma åt någon spelsjuk orrtupp i gryningen. Jag tänker att jag gör en jaktrunda på morgonen och ger mig sedan iväg på långmarsch direkt till checkpoint två, sedan ska det bli skönt att få vila från ryggsäcken några dagar.
God natt.
Text: Anders Dahlgren
Foto: Anders Dahlgren och Anders Andersson
