Birgitta Isaksson #vifinnsocksåhär

Vi lär känna en av initiativtagarna till hashtaggen #vifinnsocksåhär. En naturnära person som brinner för allas lika rätt att få finnas på statens mark, våra gemensamma fjäll.

Birgitta Isaksson är född och uppvuxen i Kiruna. Redan som liten handlade hela familjens liv om att vara ute i naturen. Fiska och vara ute året runt med framför allt pappa som lärde barnen allt som gick att lära ett barn om vad som krävs för att klara sig själv och vara ute i naturen.

– Med pappa var det mycket historier och om jakt och fiske, hur stora fiskar man fått och så vidare. Jag följde bokstavligen med honom i hans fotspår. I mitten på 80-talet tog jag min jägarexamen och jag kommer ihåg hur otroligt stolt han var över det. Mitt liv kretsar kring naturen, det är där jag hämtar min kraft, det är där jag finner tröst eller bara sitter vid en älvstrand och känner glädje, säger Birgitta när vi talas vid.

Hon träffade sin nuvarande sambo för 13 år sedan. Han hade jagat småvilt, mestadels fågel, långt tidigare i sitt liv, men han hade inte högviltsexamen och var dessutom hundallergiker.

– Han undrade hur jag kunde vara med på älgjakt, för det ansåg han vara det tråkigaste som fanns, skrattar Birgitta.

Men han följde med Birgitta på älgjakten första hösten och blev helt biten. Samma vinter tog han högviltsexamen och på älg­jakten, första hösten som han gick själv så sköt han två älgar.

– Efter det skaffade vi vår första laika och idag är han den som spar all semester till hösten för att kunna komma ut och jaga. En riktig tvärt om historia kan man säga då det oftast är kvinnan som följt med en man på jakt, men i vårt fall var det tvärt om.

När solen hämtar sig och fjälltopparna glöder

Birgittas första vilt var två ripor fällda i 30 graders kyla.

– Det finns en bild från där jag står i päls­mössa och skoteroverall och håller upp de där två riporna. Vi har aldrig jagat ripa med hund, utan vi har skidat på fjället när solen börjat hämta sig och fjälltopparna glöder.

Birgittas pappa lärde henne också att snara ripa. För honom var jakten en naturlig del av livet för att få mat på bordet åt en stor familj med många barn.

– Ripjakten är en favorit, men det finns ingenting som slår älgjakten med våra egna hundar. När man släpper hunden och ser att det börjar hända någonting. Det händer inte lika mycket i ett älgtorn men att sitta där i mitt torn är själslig utveckling, men går såklart inte att jämföra mot att jaga med egen hund, berättar hon.

#vifinnsocksåhär

Hashtaggen #vifinnsocksåhär är ett upprop riktat till politikerna som ska fatta beslut kring Renmarkskommitténs förslag om samebyarnas ensamrätt till jakten och fisket på statens mark ovan odlingsgränsen.

– Emma som startade hashtaggen till­sammans med mig är ingen jägare, men vi var överens om att utredningen som drivs av Renmarkskommittén måste bli mer nyanserad, då fokuset nu har legat endast på samebyarna och på renskötseln. Minoriteten som vi tillhör, tornedalingar/lantalaiset har levt tillsammans med samerna och blivit utsatta för samma saker som samerna. Min pappa fick inte heller tala sitt språk, meänkieli, i skolan. Man har haft något som hette verdisystem vilket innebar att samerna många gånger bodde hos de fast boende småbrukarna när de kom ner till skogslandet, berättar Birgitta.

Både Emmas och Birgittas stamtavla går tillbaka så långt som till början på 1600-talet när kyrkböckerna började skrivas här uppe, men enligt utredningen som tagits fram av Renmarkskommittén nu så fanns bara samer här uppe.

– Det känns jättekonstigt att politikerna inte säkrar en framtid för alla oss som bor här idag och ska bo här i framtiden. Istället vill man bygga upp rättigheter beroende på etnicitet. Hur ska man kunna bo här om inte folk får fortsätta att beblanda sig med varandra. Det är så mycket som saknas i det underlaget som politikerna haft att ta ställning till och det finns så mycket felaktigheter i det och det är anledningen till att vi känner oss frustrerade. Det har varit mycket i medier om förtrycket av samerna, medan vi från andra minoritetsgrupper inte får utrymme någonstans.

Jag frågar henne om vad skillnaden är mellan så kallad kraftig störning mot, ringa olägenhet?

– Det är det ingen som vet. Är det en vandrare eller en skidåkare? Kan det räcka för att avlysa enorma markarealer? Idag ­nyttjar renskötseln 47 procent av hela Sveriges yta, det behöver komma fram.

Jag frågar henne hur hon tänker kring vad samerna har för rättighet idag som minoritets­befolkning och vad fördelarna är för medlemmar i samebyarna med förslaget?

– Vi vill inte ta ifrån samerna/renskötarna deras rättigheter, men vi vill inte heller att någon annan ska kunna säga till oss att vi inte får ha våra rättigheter kvar, att vi inte ens får finnas på fjället. Renskötarna har redan rättigheter. Det finns ett 100-tal samer idag som lever helt av rennäringen, men många har också vanliga jobb. Jag har familje­medlemmar som jobbar nere i gruvan, som min son till exempel, som gärna skulle tillbringa varenda dag, dygnet runt uppe på fjället eller utefter någon älv. När det är dags att gå hem på ledighet över till exempel påsk så pratas det om vad man ska göra under ledigheten, hur härligt det ska bli att åka ut i skogen, eller bosätta sig i en ark och ligga ute dygnet runt och fiska. Vi får åka ut och arka och fiska men bara där områden inte är avlysta för skoter eller jakt/fiske. De som äger renar har redan idag unika rättigheter och möjligheter som vi andra inte har, som till exempel att bygga stugor i fjällen.

Birgitta berättar att de som inte är ren­ägare- eller är vänner med renägare får finna sig i skoterförbud, att de inte får bygga stugor på fjället och heller inte fiska i rödmärkta sjöar på statens mark, våra gemensamma fjäll.

– Samtidigt så delar man 40 timmar i veckan på sin arbetsplats, kanske bor ­grannar på gatan eller har barnen i samma klass. Jag tycker det är helt otroligt att det inte är större konflikter.

Birgitta berättar att hon äger mark ovan odlingsgränsen och på hennes mark kan medlemmar i samebyn komma och jaga älg utan att meddela henne.

– Jag kan ha släppt min hund på min mark, så kan det dyka upp någon från same­byn som också jagar och jag kan inte säga att de inte har rätt att vara där och de behöver inte ens höra av sig till mig. De har också rätt att ta virke på statens mark för att sätta upp anläggningar till renskötseln vilket är en rätt som ingen annan har. Rennäringslagen §17.

Jag frågar vad hon tror kommer hända om Renmarkskommitén får igenom sitt förslag? Vad konsekvensen blir för jägarna och för gemene man?

– Det som är skrämmande är att vi har ingen aning om vad som kommer hända om 50 samebyar får rätten att förvalta jakten och fisket. Om alla väljer att göra som Girjas, att den enda som för lösa jakt- och fiskekort är den som är boende i Norrbotten. Vart ska då alla svenska jägare och fiskare ta vägen som inte bor i de här områdena. Vilka priser ska vi betala? Hur ska jakt- och fiskevård gå till? Jag ifrågasätter redan idag hur nätfisket går till. Jag tycker inte att det är hållbart hur det går till idag och det skrämmer mig att tänka på vad som komma skall. Jag ser hur den motoriserade rendriften har kört sönder fjällen samtidigt som man säger att folk inte kan få cykla och springa i fjällen, det gör mig arg för den bilden kommer aldrig fram i media.

Avslutningsvis frågar jag vad hon tror krävs för att Renmarkskommiténs förslag inte ska gå igenom?

– Våra politiker måste kräva ett ­bättre under­lag som beskriver hur den här utredningen kan komma att påverka hela samhället, inte bara renskötselns villkor. De måste titta på hur det fungerar redan idag, hur skulle det fungera om samebyarna får makten över jakten och fisket. Ringa störning på renskötseln, vad innebär det? Vad mer kommer att stängas eller hur mycket svårare blir det för gemene man att nyttja vår gemensamt ägda natur. Hur kommer de förslag som läggs att påverka andra näringar såsom besöksnäringen till exempel? Vad ­händer med STF (Svenska Turistföreningen) när de ska förhandla om arrenden med same­byar istället för med staten? Om same­byarna skulle få igenom de här rättigheterna, vad är nästa krav som kommer att komma. Många företrädare för samer säger att staten tagit ifrån dem så mycket, vad är nästa sak de tycker att de vill ha tillbaka. Många talespersoner för samerna driver frågan om hur illa samerna blivit behandlade av staten, men jag skulle vilja säga att även många andra grupper blivit illa behandlade av staten. Det var den tiden och samtidigt kan varken du eller jag stå till svars för vad våra förfäder gjorde för flera hundra år sedan.

– Våra politiker måste våga tänka åtminstone 100 år framåt. Jag hoppas att man ska tänka tillbaka på den här tiden och på att våra politiker inte tog beslut utifrån etnicitet och yrkesval. För att göra en liknelse så att alla ska förstå så brukar jag säga att du inte får använda din båt i skärgården för att yrkesfiskarna säger att vi behöver vara ifred, och yrkesfiskarna får bygga stugor och hus ute i skärgården och det får ingen annan göra, avslutar hon.

Fakta

Birgitta Isaksson
Ålder: 57 år.
Familj: Sambo, 3 östsibiriska laikor och en utflugen son.
Bor: Kiruna.
Yrke: Näringslivsstrateg på Kiruna kommun.
Aktuell som: Invald i Förbundsstyrelsen, Svenska Jägareförbundet och en av initiativtagarna till hashtaggen #vifinnsocksåhär.

Text: Lina Sundin
Foto: Privat