På jakt i gåsriket

Detta reportage finns även som film!

Vattnet sipprar sakta men säkert in i skarven mellan jackan och byxorna medan jag ligger blixtstilla, gömd under skynken och halm, med hagelgeväret i handen. Plötsligt bryter gässens skrik tystnaden och på kommando sätter sig alla jägare upp samtidigt och fäller några av dessa ­majestätiska fåglar.

I trakten kring Motala och Vadstena finns sjön Tåkern som är en av landets absolut viltrikaste fågelsjöar och på en åker mellan detta fågelparadis och den något större sjön Vättern kommer denna jakt att ta plats.

Jag är inbjuden på jakt av Magnus Gustafs­son som driver företaget med det logiska namnet Gåsriket och vi kommer vara totalt fyra jägare och två hundförare som ska delta.

Jag anländer kvällen innan och får då en kurs i hur det går till att jaga gäss och änder. Det är en hel del saker att tänka på när man placerar ut blinds (gömslen) och bulvaner (lockfåglar i plast). Det är nämligen så att gässen vill landa i motvind, och då gärna mitt i en plogform av bulvaner. Sedan ställer man några gäss runtom, där vissa står med huvudet upp, så kallade spanare, medan andra ser ut att stå och äta.

Blindsen man ligger i har en lucka som man viker upp innan man sätter sig upp för att skjuta, och för att ytterligare kamouflera sig täcker man dem med halm. Det är tydligen väldigt viktigt att täcka sina händer och även vapnet samt att ligga helt stilla, för annars är det lätt att skrämma iväg de skarpsynta fåglarna.

Jaktförberedelser

I normala fall brukar man sätta upp bulvaner och blinds tidigt på morgonen innan man börjar jaga, men Peter säger att de har så otroligt gott om fågel, så han tror inte att det är något problem om vi sätter upp dem ­under eftermiddagen. Sagt och gjort beger vi oss ut för att förbereda morgondagens jakt.

När allt är iordningställt och klart åter­vänder vi tillbaka till huset. Det blir en trevlig kväll och även om vi inte kände varandra innan jakten, så gör det gemensamma intresset att man snabbt finner varandra.

Jaktmorgon

Gårdagens charmiga väder är som bortblåst och vi möts av lite blåst och duggregn. Det tråkiga med regnet under denna jaktform är att man ligger på rygg på marken, och blindsen som vi satte upp igår eftermiddag är dyngblöta. Men vi är trots allt jägare, så vi gör några sista justeringar för att ta hänsyn till vinden och sedan börjar jakten.

Magnus berättar att det dåliga vädret är optimalt för jaktformen. Han förklarar att han kommer locka lite medan vi ligger gömda. Han har ett läte som lockar till sig fåglarna, och sedan ett annat som gör att de vågar landa.

Jag får gömlset längst till vänster. ­Närmast mig har jag Mats Trygg, sedan Henric Ledström, följd av stjärnkocken Magnus Wikström.

Jaktledaren Magnus tar plats en bit ­bakom oss i skyl av lite vegetation tillsammans med våra hundförare Pernilla Runesson och Olle Ranmo.

Locket på gömslet är av nät för att man ska kunna se igenom det. Men nätet släpper även igenom en hel del vatten som rinner i ansiktet, på glasögon och kameror. Det dröjer ganska länge innan det händer något, men plötsligt säger Henric till oss att ligga stilla och vara tyst, för nu kommer det in fåglar.

Det karakteristiska lätet börjar eka på himlen och Magnus lockar för fullt bak i buskarna. Vinden har varit lite lömsk, men gässen känner sig uppenbarligen trygga, för de kommer från fel håll och slår ner precis framför oss, och när några gäss har nuddat marken ger Henric kommando och fyra jägare sätter sig upp synkroniserat.

Tekniksvårigheter

Samtidigt som jag sätter mig upp och lyfter hagelbössan får jag med mig lite halm uppe på vapnet. Det mesta lyckas jag skaka bort och jag tar ett skott på fågeln närmast mig. Den tecknar för träff, men flaxar vidare, så jag tar ett snabbt skott till och då faller den till marken. Tre av oss avlossar våra vapen och tre fåglar faller. Jag blev tvungen att skjuta två skott på min fågel och blir varse att det är ganska svårt att gå från liggande position till att sedan skjuta sittande, framförallt när man får med sig lite halm i anläggningen.

Magnus ropar till oss att avbryta skyttet, varpå hundarna skickas ut för att apportera gässen. Det är verkligen fascinerande att se dessa retrievers plocka upp och bära dessa stora tunga fåglar till sina hund­förare.

I samma sekund som hundarna passerat oss i skyttelinjen hojtar Henric till.

– Ner med er, nu kommer det två fåglar.

Vi skyndar oss att ladda om, lägger oss ner på rygg och fäller över locket. Mycket riktigt är det två fåglar på ingång, men de ser inte ut att landa. När de är på cirka 30 meters håll viker de snett mot min sida.

– Nu, säger Henric och alla sätter sig upp.

Eftersom jag ligger längst till vänster tar jag fågeln på min sida och den här gången går skyttet bättre. Ett skott från mig och ett skott från Henric fäller de två gässen och det är återigen dags för våra apportörer att jobba. Fåglarnas storlek är ett besvär för hundarna. De tenderar att trampa på vingarna när de springer och vid ett tillfälle är det faktiskt en hund som gör en kullerbytta då den trampar på en fågelvinge medan den apporterar i full galopp. Men det är inget som bekommer dessa retrievers, utan de jobbar på så fort de får chansen.

Blöt halm

Nästa väntan på fåglar blir ganska lång och den blöta halmen har nu blandats med lera. Till en början var det bara lerigt där man har skorna, men under dagen sprider sig denna gegga längre upp i gömslet. Med facit i hand skulle jag ha haft med mig ett liggunderlag för att få lite distans mellan mig och geggan, men vad gör väl det när man får jaga.

Den som väntar på något gott brukar man säga, men den här gången kommer en större grupp flygandes på högerkanten. Det blir kock-Magnus som får tillfälle att vädra sitt vapen och fälla fågel.

Innan jakten startade hade Magnus satt ett tak på att vi får skjuta max 20 fåglar. Detta för att han ska orka ta reda på allt vilt. Fåglarna kommer i en ganska jämn takt, men rätt som det är så blir det tomt. Magnus berättar att fåglarna ofta tar en lunchpaus, och då passar även vi på att göra detsamma. Eftersom alla är dyngblöta och alla är nöjda med att ha fått skjuta fågel så beslutar vi oss för att avsluta dagens jakt.

Vi sköt totalt elva fåglar, varav jag fick skjuta fem, fast en av dem fick jag hjälp med. Det är nämligen lätt att man skjuter på samma fågel under denna jaktform.

Mats Trygg som hjälpt Magnus arrangera jaktdagen summerar jakten med mig och vi är överens om att allt gått otroligt bra. Min upplevelse är att detta är en väldigt ­trevlig jaktform. Den är social, eftersom man ligger bredvid varandra och man kan prata utan att förstöra jakten. Man startar och avslutar jakten när man vill och viltet är lätt att ta reda på.

Finalen

Kvällen avslutas med en minst sagt ­fantastisk middag, där jag kan garantera att jag aldrig ätit någon av rätterna tidigare och detta var verkligen en smaksensation. Vad sägs om rätter som gåsnuggets, kallrökt dov­hjort, anklevercréme, vildsvinsbacon som fått sitta sex månader i Magnus mognads­skåp, och kött från vildren som varit nio månader i mognadsskåpet. Vi fick även äta gåscrackers, algpulver, gåskorv och vad som såg ut som ett stekt ägg, men som i själva verket var en gula av senap och en vita av potatis. Om jag inte missminner mig var det sju rätter som dukades upp och jag har nog aldrig tidigare varit så mätt i hela mitt liv, inte ens på ett julbord.

Middagen blev en minnesvärd avslutning på en fantastisk jaktupplevelse. Jag kan verkligen rekommendera ett besök i gås­riket, samt en middag med Mange.

Tips vid gåsjakt
• Tänk extra på säkerheten med vapen­hanteringen. Du har jägare bredvid dig och hundar som kommer och apporterar. Skjut inom din sektor och undvik låga skott.

• Torrträna på att resa dig upp och skjuta sittande. Det är en speciell teknik.

• Skjut inte fler vilt än du tar reda på.

• Ställ bulvanerna i en v-form med spetsen mot vinden så att fåglarna kan landa i den. Ställ ut extra bulvaner runtom och blanda modeller, så att vissa ser ut att äta medan andra ser ut att spana. Bulvanerna får inte stå för nära en skogskant, för då vågar inte gässen landa.

• Köp en lockpipa och träna på att använda den. Magnus använde ett gällt läte för att locka dem till sig, och ett lugnare mer lågmält läte för att få dem att våga landa.

• Fåglarna ser bra så kamouflera dig väl och ligg helt stilla tills det är dags för skott.

Text & Foto: Johan Olsson