Läs alla delar av knivskolan här ->

Nu när limmet har härdat så börjar, enligt min mening, det roligaste och mest tillfredställande i knivmakeriet. Att forma till skaftet. Det är i det här skedet som du sakta men säkert kommer att se hur ditt alster börjar ta form. Men ha inte för bråttom när du grovformar. Tänderna från exempelvis en rasp kan ge djupa spår som kan vara svåra att slipa bort. Jag ska ge dig tips och guida dig på vägen.

Ett skaft som är uppbyggt med olika material brukar innebära olika tjocklek på de olika bitarna. Därför brukar jag planslipa skaftets ytor så att det blir lättare att föra över mallen på skaftet. När skaftets sidor, rygg och buk är slipade och i vinkel så ritar jag av mallen på skaftet. Jag är noggrann i det här läget och ser till att linjerna från bladets rygg och buk matchar med skaftets linjer. Jag kollar detta från olika vinklar så att allt ser bra ut. Ibland kan en så liten justering som en millimeter av mallen betyda fullträff. Därefter sågar jag ut skaftets form. Jag brukar ha lite marginal här och sågar ut formen cirka en millimeter utanför mallens linje. Den millimetern slipar jag till efteråt.

Det är nu dags att markera centrumlinjer på skaftets rygg och buk. Det gör jag för att undvika att skaftet ska bli krokigt och vinkla av från bladets linjer. Ett smart sätt att göra detta på är att placera bladet på en plan yta samtidigt som skaftet är utanför arbetsbänken. Därefter tar jag en penna och lägger även den plant mot den plana ytan. Jag pressar ner pennan och ritar längs med hela ryggen på skaftet. Sedan vänder jag på kniven och ritar ytterligare en linje på skaftets rygg. Nu har jag två linjer som exakt följer bladets linjer. Samma procedur görs på skaftets buk.

När dessa linjer är utritade så har jag en centrumlinje att jobba utifrån när jag ska rita ut skaftets tjocklek. Till detta gör jag en mall som jag sedan för över på skaftet rygg.

Om jag gör mallen 16 millimeter vid fronten så vill jag svänga ut formen cirka sex centimeter längre ned på skaftet för att sedan svänga tillbaka formen mot slutet.

Då får skaftet en liten ”mage” sett från rygg­en på skaftet. Denna lilla mage gör att kniv­en sitter lagom hårt fast i knivslidan. Själva magen är bara någon millimeter bredare.

När jag är nöjd med mallen för jag över den till skaftets rygg och sedan sågar jag ut skaftets tjocklek. Även här brukar jag ha lite marginal när jag sågar.

Mer linjer

Nu har jag kommit till skedet där jag ska rita ut formen sett från framsidan och baksidan av skaftet. Mycket handlar om tycke och smak men jag brukar göra formen lite bredare i ryggen för att sedan jämnt och fint smalna av lite mot buken. Det gör att kniven ligger väldigt skönt i handen. Vid fronten har jag bladet som guide för att få båda sidor att se likadana ut. I botten på skaftet har jag linjerna från ryggen och buken att förhålla mig till när jag ritar ut formen.

När båda dessa är utritade så ritar jag ut linjer på skaftets båda sidor. Dessa linjer har jag att förhålla mig till när jag sedan ska forma skaftet. Ett tips för att enkelt rita ut dessa linjer över skaftet är att låsa pennan i handen och använda någon utav fingrarna som ett anhåll mot skaftets rygg och buk.

Jag personligen tycker att det är skönt att ha dessa linjer för att inte riskera att slipa bort för mycket under formningen av skaftet.

Till själva grovslipningen använder jag en bänkslipmaskin med tillhörande tallrikslip. Men har du inte tillgång till det går det bra att grovforma med rasp och fil.

En viktig sak att tänka på om du använder en slipmaskin av något slag är att inte köra för varmt. Om du har till exempel mässing som mellanlägg och slipar på för hårt så kan mässingen bli så pass varm att limmet släpper.

Vid formning av skaftet är det väldigt smidigt att ha kulledat skruvstycke eller en fixtur. Då kan du enkelt byta vinklar under arbetets gång. Kom ihåg att tejpa bladet eller skydda det på annat vis om du ska dra fast det i exempelvis ett skruvstycke.

80-1200

När du är nöjd med grovformningen av skaftet är det dags att jobba med sand­pappren. Jag brukar skära till remsor av sandpappret. Fatta tag i varsin ände av remsan och jobba med drag över skaftet.

Det spelar inte så stor roll om du använder sandpapper med 40, 80 eller 100 korn i ­början. Det viktiga är att du succesivt avance­rar upp i kornstorlek. Ett sandpapper med 80 korn lämnar ganska djupa revor efter sig. Skulle du gå från exempelvis 80 korn direkt upp till 1200 korn skulle det ta väldigt lång tid att putsa bort revorna som det 80-korniga sandpappret lämnar efter sig.

Under arbetets gång med sandpappren brukar jag då och då ta loss kniven ur skruvstycket och känna hur det ligger i handen. Jag tar också för vana att kolla så att allt ser bra ut, att båda sidor blir jämna i formen och att linjer osv harmonierar gentemot bladet. Bli inte för ivrig när du putsar.

Går du på för hårt och länge på samma ställe kan det bli ”gropar” i skaftet som inte går att återställa. Gå varsamt fram och ta för vana att då och då syna skaftet.

Hårt och mjukt

Olika material har olika hårdhet. Om ett skaft består av exempelvis ett ganska mjukt träslag och älghorn så kommer du märka att sandpappret tar mer på träbiten i jämförelse med det mycket hårdare hornet.

Och kom ihåg att skydda dina lungor, använd någon form av andningsmask.

När jag dragit mina sista drag med 1200 korn sandpapper och känner mig nöjd så brukar jag lägga till några sista detaljer. De tunna röda vulcanfiberskivorna som är i skaftet brukar jag fila ett spår i. Då använder jag en rund nålfil och jobbar mig ner i mellan­lägget. Jag tycker att det blir snyggt och dessutom ger det lite bättre grepp i skaftet.

Anledningen till att jag brukar använda mig av mellanlägg i skaft, alltså dessa tunna skivor, är många. Dels så blir det inte lika påtagligt om det skulle glipa lite mellan skarvarna om man använder nån form av mellanlägg, en ytterst liten glipa ”göms” mer i jämförelse om det skulle vara trä mot trä eller trä mot horn. En annan anledning och kanske den viktigaste enligt min mening är att horn och trä vidgar och drar ihop sig beroende på luftfuktighet och temperatur. Utan ett mellanlägg finns inget som tar upp dessa rörelser. Det fungerar lite som en dämpning i skaftet.

Slutfinish

Jag brukar lägga sista handen på skaftet först när slidan är klar. Denna slutfinish innebär att jag oljar in skaftet, lägger på ett vax och rengör bladet. Och den här kniven ska prydas med ett scrimshaw, Allt om Jakt & Vapens logga. Även det gör jag när slidan till kniven är klar.

Hela denna serie i knivskolan förklarar hur jag gör och hur mitt tillvägagångsätt ser ut. Det finns otroligt många begåvade knivmakare i detta avlånga land som man kan ta lärdom av och hämta inspiration ifrån. Och som jag nämnde tidigare i denna serie så blir man aldrig fullärd. Det är det som är så fantastiskt med att slöjda. Det finns alltid utrymme att utvecklas.

I nästa del kommer jag att gå igenom hur jag gör en knivslida. Håll till godo!

Text & foto: Tony Hansson