Läs alla delar av Knivskolan här ->

Jag tänkte i bild och text ta er med i processen i hur man gör en kniv. Jag kommer att gå ­igenom de viktiga grunderna från allra första början fram till att kniven hänger i ditt bälte. Jag kan nästan lova dig att du kommer finna det rogivande under processens gång och ­känna dig ganska stolt när du sakta ser detta eggade verktyget ta sin form, för att slutligen sitta där med en egengjord kniv. Det är roligt och tillfredställande att skapa.

I den här knivskolan hoppas jag kunna inspirera dig till att göra en egen jakt- eller fiskekniv. Jag kommer att dela med mig av mina erfarenheter när det kommer till knivmakeriets olika delar. Allt från olika skaftmaterials egenskaper, skaftets upp­byggnad och hur jag tycker att en perfekt allroundkniv till jakt ser ut. Jag är absolut inget proffs, knivmakeriet är precis som med jakt – du blir aldrig fullärd. Det finns alltid något nytt att lära sig.

Det första jag vill att du gör är att sopa bort alla tankar på att du måste vara konst­närligt lagd för att göra en kniv. Det kan jag garantera att du inte behöver. Visst, den första kniven kanske inte blir det vackraste, inte den andra heller. Men sakta men säkert så börjar du komma in i slöjdandet och du får ett öga för vart du kan göra de små korrigeringarna som gör stor skillnad för det slutliga resultatet. Så släpp loss din kreativitet och gör din egen kniv!

Verktyg och maskiner

När jag gjorde mina första knivar använde jag en borrmaskin med ett stativ, rasp, filar, en figursåg och sandpapper. Jag höll till i ett litet rum i lägenheten och spände upp ett skynke för att inte damma ner hela rummet. Vad vill jag då säga med det här. Jo, att du inte behöver stora, dyra maskiner för att göra en kniv. Men visst, det underlättar och snabbar på processen. När jag hade ­kommit in slöjdandet och insett att det här var något jag ville fortsätta med så köpte jag en begagnad pelarborr och bandsåg. Jag köpte även en liten bandslip med sliptallrik på Biltema. Det går att fynda på begagnatmarknaden eller köpa nya prisvärda maskiner för inte allt för mycket pengar.

Planering

Förutom bössan är kniven det viktigaste verktyget i en jägares arsenal. Enligt min mening är den perfekta bladlängden på en jaktkniv 75 till 85 millimeter lång. Med den bladlängden blir den allround och passar bra till både urtagning, sotning och flåning. Parerskydd är bra för att undvika att skära sig, men jag tycker att det har en tendens att vara i vägen och fastna vid urtagning.

Innan jag sätter i gång och gör en kniv så planerar jag lite grovt i huvudet hur jag vill att kniven ska se ut. Jag beställer ett blad, träslag och andra material som jag planerat att ha i skaftet. Jag gillar inte att blanda allt för mycket med olika färger och nyanser i skaftet. Det kan upplevas som rörigt och det faller mig inte i smaken helt enkelt. Jag gillar naturliga material, det känns mer levande och stilrent.

Ritning och skiss

När jag väl har bladet i min hand börjar jag göra en ritning/skiss. Ett tips när det kommer till att välja knivblad är att välja ett blad med en rak rygglinje. Rygglinjen på bladet som jag ska använda i denna kniv­skola är något böjd i slutet, men huvudsaken är att linjen är rak de första centimetrarna. Det finns blad med böjda rygglinjer, men de bladen tycker jag försvårar det att göra en snygg övergång från bladets rygg till skaftets rygg.

Blad och skaft

Bladet till den här kniven är gjort av en duktig smed som heter Maihkel Eklund. Det är ett kolstålsblad med måtten 75x25x3,5 millimeter. Utan att gå in allt för djupt i skillnaderna mellan kolstål och rosttrögt stål kan man enkelt förklara att kolstål är lätt att slipa och är slagtåligt. Det behåller skärpan lite sämre än ett rosttrögt blad och har givetvis lättare att rosta. Men bara du sköter om bladet och ser till att hålla det rent och torrt så är det inget problem.

Jag lägger bladet på ett papper och ritar av hela bladet plus sticktången, den delen som ska borras in i de olika skaft­materialen. Där­efter ritar jag förlängda linjer från bladets rygg och buk. Anledningen till detta är för att jag inte vill att skaftet ska bryta bladets rygglinje. Det får kniven att bli ”uppnosig”. Det kanske inte försämrar egenskaperna men jag tycker inte att det är snyggt.

Längden på skaftet brukar jag göra cirka tolv centimeter långt. När jag är nöjd med ritningen och tycker att jag fått till en bra form på skaftet så lägger jag handflatan över ritningen för att se om handen får plats. Skaftet får inte vara för långt men heller inte för kort.

Därefter ritar jag in i skaftet vart jag vill placera de olika inläggen i kniven. En sak att tänka på är att inte göra för stor ”mage” på skaftet. Visst, det kanske ligger skönt i handen men det kommer att försvåra när du ska göra knivslidan. Anledningen till det är att när lädret torkar och formar sig runt skaftet så kommer kniven att vara näst intill omöjlig att få ut. Så en liten ”mage” är det som behövs.

I det här skaftet har jag valt att använda turkisk valnötsrot, älghorn, och vulkanfiber som spacer. Den turkiska valnötsroten får ett enormt fint mönster med den oregel­bundna ådringen. Ett träslag som är lätt att jobba i. Det är inte för hårt och det kladdar inte igen sandpappret som vissa träslag kan göra.

När jag väljer ut vilken hornbit jag ska använda så kollar jag först hur mycket märg som finns i det. Märgen syns som små hål i centrum av hornet. Är det mycket märg kan de små hålen slå igenom när skaftet putsas till sin slutgiltiga form. Minst märg brukar det vara nere vid hornets rosenstock.

När man talar om spacer så är det oftast tunna material som man kan ha mellan de olika materialen. Det kan vara allt från tenn, mässing, brons med mera. I det här fallet kommer jag att använda röd vulkanfiber. Det är ett hårt pressat material som finns i lite olika tjocklek.

Jag kommer att göra ett scrimshaw av Allt om Jakt & Vapens logotyp på älghornet. Just scrimshaw är inget du kanske ska testa på att göra på din första kniv. Men det är en fin detalj som kan lyfta känslan och utseendet på kniven.

Material

  • Knivblad Eklund Fat Bob: 355 kronor (mixfishing.se)
  • Röd vulkanfiber (ark): 65 kronor (mixfishing.se)
  • Turkisk valnötsrot: cirka 300 kronor (privatperson)
  • Älghorn: Kommer från en av mina ­jaktmarker.
  • När det kommer till att köpa material gör jag det helst i en fysisk butik. Då kan man syna exempelvis träämnet eller knivbladet innan man köper. Men om man inte har möjlighet finns allt man kan tänkas att behöva på nätet. Oftast brukar det vara snabba leveranser och bra kvalitet på ämnena man köper.

Text & foto: Tony Hansson