Steyr Monobloc – Låda och pipa i ett stycke

Traditionellt sett, hela vägen från de första ­moderna repetrarna så har man tänkt sig hel­heten som ett flertal komponenter – låda med ett slutstycke, pipa, trycke och kolv. Steyr väljer med Monobloc istället att gå en egen väg och kombinera låda och pipa i ett stycke – så hur mäter sig det mot en traditionell studsare och vad kan den erbjuda i övrigt?

Det vore väl i närmast tjänstefel att inte närma sig Monobloc från det mest särskiljande draget – att pipa och låda är i ett stycke. Steyr är sedan länge välkända för sina hammarsmidda pipor och CHF-process (Cold Hammer Forging) och har med Monobloc lyckats ta den process­en ännu ett steg längre. Inte helt överraskande är de återhållsamma med vissa detaljer om tillverkningen men det är rent tekniskt minst sagt imponerande att komma fram till en välfungerande lösning.

I ett vanligt uppdelat system är pipan vanligtvis inte härdad om inte slut­stycket låser i den, lådan med låsklackar för slutstycket är däremot det för att klara av krafterna det utsätts för vid av­fyrningar. Processen med kallhamring är en av delarna som gör designen möjlig men kommer inte helt utan nackdelar. Enkelt förklarat så formar kallhamringen delarna genom att banka material till önskad form över ett eller flera olika verktyg internt i ursprungsämnet. Processen skapar en hård yta med tillräckligt hög ytfinish men bygger samtidigt in spänningar i materialet som är svåra att normalisera lokalt när allting är i en del. Man kan tänka sig att Steyr har egna processer för både härdning och normalisering för att komma runt detta, för slutresultatet ger ett gott intryck, det är däremot ingenting de talar högt om.

Pipa och precision

Att kombinera pipan med lådan kommer med både för och nackdelar. I teorin bör ett system i ett stycke bli avsevärt styvare och på så vis mer stabilt i pipsvängningar jämfört med ett uppdelat system. Färre del­ar och komponenter som kan ställa till ett problem i kedjan ger på pappret möjlighet till bättre precision. Nackdelarna ligger som tidigare nämnt mycket i en krångligare tillverkningsprocess och hur en traditionell ompipning helt plötsligt inte är möjlig, utan även lådan måste bytas ut när pipan är slutskjuten. Det senare är förmodligen ett mer teoretiskt problem för de allra flesta jägare i landet, det är nog inte allt för ofta en pipa byts ut för den är slutskjuten när allt kommer omkring.

Så i teorin kan man förvänta sig god ­precision – men hur ser det ut i praktiken? Jag skulle säga att det ser ut precis som man kommit att förvänta sig av valfritt modernt gevär, men ingen spektakulär förbättring. Testvapnet kom med .308-pipa och då är 168gr Sierra Matchking alltid en bra måttstock för att avgöra precision. Med både GGG och RWS sköts treskottsgrupper på strax under 10mm i bänk vilket imponera­de som ingångsvärde. Även Norma Silencer producerade en tät femskottsgrupp med något sämre resultat för Tipstrike och Naturalis som båda låg runt 30mm eller 1 MOA. Väldigt god precision med rätt kula men inte helt förlåtande med kulval är min slutsats efter ett par serier med några olika alternativ från Norma och Lapua.

Pipprofilen på testbössan är inte vad man kan kalla sugrörspipa men inte heller uppe och nosar på varmint, det är ett mellanting med dragning åt det tunnare hållet. Strax efter där slutstycket låser kurvar sig profilen ner och avslutas med en M15x1 gängning med urtag för kornfot samt motsvarande gängning på pipan för riktmedel. Av träfflägen vid provskjutning att döma så bidrar konstruktionen till att hålla en konsekvent träffbild över ett flertal typer av ammunition vilket underlättar att hitta samskjutande kulor för träning och jakt.

Låda och rekylklack

Rent estetiskt är lådan ingenting som står ut från normen. Den har en enkel cylindrisk form med urfräst utkastarport, urtag för magasin och trycke samt fyra stycken urfräsningar på toppen för Steyrs egna montagesystem. Lådan har ingen integrerad rekylklack utan istället en urfräsning lik den man hittar på en Tikka T3 och klacken som en del av kolven istället. Urtagen är återhållsamma för att bibehålla styvheten i lådan vilket gör att utkastarporten kan upplevas som i minsta laget om man be­höver ge sig in där på grund av problem med matning eller liknande.

Både låda och pipa är ytbehandlade med vad Steyr kallar för Mannox, en patenterad mattsvart beläggning för både rostskydd och minskat slitage. Även här är man inte speciellt detaljerad med vad det är för beläggning, men den verkar inte riktigt lika stryktålig som nitrering eller Cerakote. Det fanns tyvärr inte riktigt nog med tid under testandet för att kunna utforska det vidare. Det finns ingen tillstymmelse till märken kvar från tillverkningen att hitta på utsidan av lådan och en hög kvalitétskänsla överlag.

Växelsats och slutstycke

Monobloc erbjuds i flera kalibrar och Steyr har en lite annorlunda syn på konceptet växelsats med denna modell. Trycket monteras in i kolven istället för att fästa i lådan och den konstant pipade lådan fäster med två skruvar som hittas under förstockens läderklädda del. Detta innebär att hela den monolitiska låd och pipkonstruktionen avlägsnas för att byta kaliber mellan någon av de fyra tillgängliga. Samma sak krävs om man skulle skjuta slut på pipan och behöva en ny tack vare samhörigheten där. Likt till exempel Blaser så sitter alltså kikare eller rödpunkt fäst på den delen som byts ut vilket medför att man alltid kan ha den inskjuten för pipan och redo för jakt så fort den monterats.

I dagsläget erbjuds den i .300 Win Mag, .30-06, .270 Win och .308 win. Samtliga kalibrar använder sig av samma slutstyckeskropp med ett utbytbart huvud mellan standard och magnum samt tre olika alternativ på magasin beroende på kaliber.

Slutstycket har tre låsklackar vilket medför en kort öppningsvinkel för snabb repetering. Knoppen är Steyrs sedvanliga skedformade modell som jag personligen inte är så förtjust i, men den gör jobbet utan att sticka ut onödigt mycket och kunna fastna i någonting. Längs med slutstyckskroppen finns två stycken styrlister som gör ett bra jobb med att hålla riktningen i lådan och inga problem med att det fastnar under repetering. Genom att rotera styrlisterna 90 grader så kan man avlägsna slutstyckshuvudet för rengöring eller för att byta mellan olika kalibrar.

HCS

Steyrs Hand Cocking System, förkortat HCS, finns placerat precis där tummen landar bakom slutstyckets styrhylsa. Den tunna räfflade tangenten erbjuder slag­fjäder­spänning med ett kort och förvånansvärt enkelt handgrepp som är möjligt utan att behöva flytta avfyrningshanden från greppet. Ovanpå själva tangenten finns en liten låsknapp som måste tryckas ner för att kunna röra den i sin korta bana. Manövern är i stort helt ljudlös och slutstycket går att öppna även med slagfjädern slackad med hjälp av en annan tangent på lådans sida.

Magasin & Trycke

Magasinet är tillverkat av stål med en underdel av borstad aluminium samt en patron­förare av någon form av plast­material. Fyra patroner ryms och magasinet är konstruerat som double stack – single feed. En patron möter läpparna åt gången och de övriga radas upp dubbelt. Matningen fungerar perfekt och ingen tillstymmelse till hak på vägen från magasin till patronläge.

Magasinspärren finns placerad framför magasinet och saknar helt utstickande delar som kan fastna i kläder eller vegetation vid fel tillfälle. Även själva magasinet sitter i det närmaste utan något utstick och passar väl in i estetiken i övrigt.

Trycket är designat som en löstagbar enhet som kan avlägsnas med hjälp av en knapp bakpå varbygeln. Det är ett direkttrycke med snälltryck där det senare upplevs som alldeles för lätt för att ha någon form av användning i en jaktsituation eller ens för inskjutning. Direkttrycket däremot ger ett gott intryck med runt kilot i avtryckarvikt som bryter rent utan släp. Designen med snälltrycke ger dock en lång rörelse efter att det släpper.

Kolv och detaljer

Monobloc erbjuds med både syntetkolv och träkolv, där testexemplaret jag lånade hade det sistnämnda och det är definitivt en av de bästa delarna med hela modellen för mig. Det finns tyvärr inget överskott av justerbarhet, även om man har möjlighet att ändra kolvlängd med mellanlägg och kolvkamshöjd genom att helt byta ut den med två olika höjder erbjudna. Trots detta passar den mig personligen väldigt bra och snabbt skytte på älgbanan känns instinktivt och naturligt redan från första skott.

Bristen på justerbarhet till trots så finns det en par andra intressanta andra delar att hitta på kolven. Både grepp, förstock och kindstöd är täckta med läder vilket bidrar till en förvånansvärt angenäm känsla och passar visuellt väl in med både träkolv och syntetkolv. Läderdelarna finns att få i fyra olika färger – sand, brun, svart och orange. Delarna kan enkelt avlägsnas om man ­skulle önska att byta till annat utseende.

Internt vilar lådan i ett modernt aluminium­skelett fäst i den yttre kolven. Infästningen ger stabilitet till lådan och bidrar till att minska eventuella skiftningar i material på grund av temperaturskillnader eller fukt. Skelettet sträcker sig genom hela kolven och bidrar till ökad styvhet i hela systemet.

Innanför bakkappan finns ett utrymme som erbjuder förvaring av trycket vid transport. Tillgång till utrymmet är verktygslös och man drar helt enkelt hela bakkappan utåt och roterar. Utrymmet kan såklart användas till annat som till exempel en boresnake för rengöring ute i skogen. Väl roterad hittar man en knapp på insidan som lossar själva bakkappan och gör det möjligt att lägga till eller ta bort mellanlägg för att ställa in kolvlängden för användaren.

Slutord

Monobloc erbjuder ett välskjutande ­system i en estetiskt tilltalande förpackning. Träkolven med sina läderdelar faller mig väl i smaken och att skjuta med den känns instinktivt och enkelt. Konceptet med låda och pipa i ett stycke för med sig både för och nackdelar men det är trevligt att se hur tillverkare vågar testa nya saker och utveckla även den delen av helheten. Precisionen finns definitivt där men det skjuter inte extremt mycket bättre än man bör kunna räkna med från valfritt modernt vapen.

Den kommer dock med en hög prislapp och ett rekommenderat utpris strax över 50 000 kronor vilket definitivt placerar den i den högre delen av marknaden sett till fabriks­bössor. Om den är värt priset är svårt att avgöra, jag skulle hur som helst definitivt inte ha någonting emot att ha en själv med en uppsättning extra pipor färdiga för jakt. Med det sistnämnda återstår däremot en fråga, hur polismyndigheten väljer att se på kombinationen låda och pipa och hur det belastar jaktgarderoben. Det har jag tyvärr inget bra svar på i dagsläget och kan som med så mycket annat tänkas variera beroende på vilken region man bor i.

Fakta

Svensk importör: RUAG Ammotec.
Kalibrar: .308 Win, 30-06 Spr, .270 Win, .300 Win Mag.
Vikt: Från 3,6 till 3,8 kilo beroende på kaliber och piplängd.
Magasin: 4+1 eller 3+1 för 300WM.

Text och foto: Robert Purvins