Leptospiros är en sjukdom som vi kan vaccinera emot men eftersom det är en sjukdom som historiskt sett inte varit så vanlig i Sverige är det många som inte känner till den. Det är ­viktigt att man som hundägare själv är insatt i sjukdomen och därefter kan ta beslut om eventuellt behov av vaccination.

Leptospiros är en bakteriell sjukdom som förekommer hos flera djurslag och är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta från djur till människa. Sjukdomen förekommer i hela världen men är vanligare i länder med ett varmare klimat än Sverige.

Sjukdomen är dock viktig att känna till eftersom den kan ge upphov till mycket allvarlig sjukdom som i värsta fall kan bli livshotande och varje år diagnosticeras ett antal fall av varierande svårighetsgrad även i Sverige. Den är också viktig att känna till om man reser utomlands med sin hund eller vid import av hundar. Med förändringar i klimat och resvanor föreligger risk att leptospiros kommer bli vanligare även i Sverige.

Leptospira är en skruvformad bakterie som trivs bäst i fuktiga och relativt varma miljöer, runt 15-20 grader och är känslig mot uttorkning och kyla. Det finns ett 100-tal olika undergrupper av leptospirabakterier där vissa är mer relevanta när man pratar om potentiell smitta till just hundar och människor.

Smitta

Bakterien smittar främst via urin från infekterade individer via slemhinnor, till exempel ögon, mun och nos, och genom skadad hud.

Smitta ger inte alltid upphov till allvarlig sjukdom utan i de flesta fall passerar smitt­an relativt obemärkt förbi där man som djurägare kanske inte ens själv tänker på att hunden är sjuk. Problemet är att när hunden är infekterad kan den också sprida smittan vidare trots att den endast har lindriga symtom. Gnagare, framförallt råttor, är en väldigt viktig smittbärare och smittspridare till både hundar och människor. Smittöverföringen sker ofta via stillastående vatten i till exempel vattenpölar eller diken och det vanligaste är att hundarna badar eller dricker i vatten där infekterade råttor eller infekterad hund har kissat. Råttor blir ett allt vanligare problem i våra storstäder så detta är ett problem som ses både i storstadsmiljö men även i lantlig miljö. Utöver det kan smitta ses mellan hundar i miljöer där många hundar är nära varandra till ­exempel kennlar, utställningar eller i områden där många hundar rastas på samma ställe. Smitta kan också överföras när en hund biter eller äter ett annat smittat djur.

Symtom

Hur mycket och hur allvarliga ­symtom hunden får vid infektion beror på infektions­dosen, alltså hur stor mängd bakterier som hunden exponeras för, och på hundens immunförsvar. Det vanligaste är infektionen förlöper utan symtom eller med endast milda symtom men allvarligare symtom förekommer och sjukdomen kan ha dödlig utgång. Valpar och unga ­hundar verkar löpa större risk för allvarligare utfall.

De allvarligare symtomen är akuta och brukar innefatta feber i kombination med njur- och leverpåverkan. De symtom som man som djurägare oftast ser är att huden är trött, slö och ovillig att röra sig. Det är vanligt att de dricker och kissar mer än vanligt och vissa hundar får kräkningar.

Leptospiros är en akut sjukdom och om hunden får synliga symtom så kommer dessa kort efter att hunden blivit smittad. Dock är kroniska förändringar på framförallt lever och njurar inte ovanligt efter genomgången svårare sjukdom.

Behandling och diagnos

Leptospiros behandlas med antibiotika men vätska i form av dropp och annan understödjande behandling är, i det akuta skedet, en väldigt viktig del av behandlingen. De hundar som blir så dåliga att de får tydliga symtom måste i de allra flesta fall vara inskrivna på djursjukhus inledningsvis för att kunna få denna typ av understödjande behandling.

Att ställa en säker diagnos för lepto­spiros kan vara en utmaning. Misstanken för leptospira-infektion bör uppkomma om man har en hund med feber och samtidig påverkan på lever och njurar i kombination med potentiell exponering men flertal prov­er behövs för att fastställa diagnosen. Först tar man ett prov för att se om hunden har antikroppar mot leptospiros och i så fall mot vilka undergrupper. Men eftersom inte alla typer av leptospirabakterier orsakar sjukdom hos hundar eller hunden kan ha träffat på leptospirabakterier tidigare så kan man inte fastställa diagnosen endast genom ett prov. Tidigt i sjukdomen kan det vara så att hunden inte börjat producera antikroppar ännu och därför inte syns på det första provet. Därför tas ett omprov efter cirka två veckor för att se vilka typer av leptospiros som kan vara relevanta i det aktuella fallet eller om det kanske rent av rör sig om en annan sjukdom. Ofta tas också ett så kallat PCR-prov där man letar efter spår efter den faktiska bakterien men detta kan vara svårtolkat eftersom det kan reagera på en annan typ av leptospirabakterie än den som faktiskt är problemet kan provet i vissa fall också vara falskt negativt så provet tas för att hjälpa till att utvärdera om leptospiros kan vara den troliga orsaken till hundens symtom.

Eftersom leptospiros är en zoonos och potentiellt kan smitta till människor är det viktigt att så långt det är möjligt fastställa eller avfärda diagnosen när man fått en misstanke. Detta för att på rätt sätt kunna minska risken för eventuell smittspridning till andra djur och människor.

Förebygga och undvika

I dagsläget finns det vaccin mot leptospiros för hundar. Vaccinet har ett gott skydd mot de typer av leptospiros som ingår i vaccinet vilka också anses vara de som är de som är vanligast att orsaka sjukdom hos våra hundar i Europa men det är också viktigt att veta att det inte är ett fullgott skydd mot alla typer av leptospiros.

Vaccination mot leptospiros ingår inte i de nationella vaccinationsrekommendationerna men bör övervägas för de hundar som av en eller annan anledning kan anses löpa högre risk att smittas av leptospira, alltså en bedömning som måste göras från fall till fall. Det kan till exempel vara hundar som reser utomlands, som paras utomlands, hundar som ofta exponeras för stillastående vatten eller med utländska hundar som bor i en miljö där råttor är vanligt förekommande.

Många jakthundar kan anses höra till riskgrupperna och man bör som hundägare tänka igenom riskerna för smitta och diskutera med sin veterinär ifall vaccination kan vara aktuellt. Vaccination görs årligen för att upprätthålla fullgott skydd. Eftersom det under sensommar-tidig höst kan vara något högre risk med tanke på relativt varmt väder med relativt mycket nederbörd så kan det vara en god idé att hunden vaccineras några månader tidigare för att ha så gott skydd som möjligt när risken för exponering är som störst.

Text: Emma Lindblad-Åström, Klinikveterinär Anicura Västra Djursjukhuset i Göteborg. Specialist i hundens och kattens sjukdomar